Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Cold Symmetry
  • Utgivare: Playstack
  • Genre: Action-RPG
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Playstation 4 | Xbox One | Microsoft Windows 
  • Släpps: 2020-04-12

 

Utvecklarna Cold Symmetry hymlar inte med var de hittat inspiration till Mortal Shell från, nämligen From Software och deras dunderhit Dark Souls trilogin. Cold Symmetry är en ny studio och detta är deras första titel men det betyder inte att dom är färsk i utvecklar sammanhang. ”The studio is composed of AAA veterans” står det på deras hemsida och det lär vi väl lita på trots att jag inte kan hitta några tidigare titlar dessa människor arbetat med så vi får låta detta spel tala för sig själv. Vår karaktär vaknar upp i en naken kropp i en vattenfylld ruinstad. Efter en stunds springade där vi får lära oss mekaniker och knappar så kommer vi till slut till det första skalet ”shell”. En ”shell” är en fallen karaktär i denna värld som vår skallösa karaktär kan besitta och på så vis få nya förmågor och lite berättelse om världen vi befinner oss i, för här har dom verkligen gått From Software fullt ut med otroligt kryptisk berättardesign och knapphändig information. Vi har fyra olika skal som vi hittar under spelets gång till vårt förfogande, alla med olika förmågor men det är inte så att det skapar direkt nå huvudbry om vilken vi ska använda. Skalen är utformade på det viset att man nästan kan se på dom som svårighetsgrader. Vi har en med massor av stamina men mindre liv – hard, en med massor av liv men lite stamina – easy och sedan två mittemellan karaktärer. Vapnen är lika sparsmakade dom med, det finns fyra vapen i spelet, start vapnet som är ett två handssvärd, ett enorm tvåhandssvärd, en käpp och en hammare och spik. Men vi får under spelets gång uppgradera både vapnen och skalen så dom får lite mer förmågor och sekundära attacker.

Detaljerna på karaktärer och fienderna är ganska tråkiga

Mortal shell är ser helt ok ut, den grafiska stilen är ren och mörk. Spelet är alldeles för kort för att erbjuda någon form av variation på fienderna eller på miljön för den delen. Vi har elakingar med svärd, elakingar med stora svärd och hoppande elakingar, sen några små variationer av dessa. Den mest anmärkningsvärda fienden som jag träffar på i ett område i spelet är en elaking med flera svärd i kroppen, alltså ett trolleritrick som gått fel. Dessa svärd drar han ur kroppen och kastar mot oss och när vi slagit han tillräckligt så sliter han av sig huvudet och kastar på oss för att sedan dö, det är ganska frän design på fiende. Detaljerna på karaktärer och fienderna är ganska tråkiga och statiska, kläderna svajar inte trovärdigt och alla de hundratals smådetaljer på rustningen fyller ingen funktion. Världen är mörk och vi rör oss i tre olika miljöer. Det är grotta, skog eller en stenstad gjord av svart sten som närmast kan liknas vid oljiga eller onyx. Varför tar jag mig igenom dessa miljöer då? Jo för i slutet av varje miljö som är en borg i sig kanske man kan kalla det så finns det en boss och denna boss är väktare av en slags körtel som en gammal gud vi hittar tidigare i spel önskar. När vi besegrat bossen så sliter vi ut körteln ur vad som kan liknas en kött-kokong som sitter fast på en vägg, vi vet inte varför eller bakgrunden till detta. Vi träffar på en kvinna i mask som kan berätta lite om vad som händer och varför samt så är det hon vi går till för att låsa upp nya förmågor hos med hjälp av ”Tar” alltså tjära som vi extraherar genom att döda fiender. 

När vi besegrat bossen så sliter vi ut körteln ur vad som kan liknas en kött-kokong

Musiken och världs-ljuddesignen är så gott som obefintlig och det enda vi hör är ett ambient bakgrundsljud som närmast kan påminnas om en gamla fläktrumma som brummar i bakgrunden. Musiken pumpas upp lite grann vid bosstrider men det är inte mycket. Alla karaktärer har röster och det finns två stycken som verkligen sticker ut, det är handlaren och uppdragsgivaren. Uppdragsgivare röst har en basnivå som skulle få midgårdsormen från God Of War att avundas. I övrigt så låter alla fiender likadant, deras dödsljud och för den delen animationer och rörelsemönster är identiska med varann och det spelar ingen roll på vilket sätt jag dödar dom alla ser likadan ut och upprepar en och samma fras hela tiden.   

Dricka ur en bägare som skickar in oss i en drömsekvens

Själva spelet då och varför det jämförs med Dark souls, ja det är ju svårt för det första. Svårighetsgraden är otroligt hög men det vägs upp av att vi har en förmåga som kallas ”Hardening”. Denna förmåga är istället för en sköld och vad den gör är att den förvandlar hela karaktärens kropp till sten och vid rätt användning skapar ett fönster när man slåss genom att fienden slår på stenen och blir ”staggered” vilket öppnar upp för en vältajmad kombo. Denna förmåga är inte allt utan vi har möjlighet till undanmanöver i form av rull och hopp samt en ripost förmåga vilket ger oss en öppning hos fienden att kontra med en specialattack som antingen orsakar massiv skada eller helar oss. Det är också en grej som ökar på svårighetsgraden, vi har inga livdrycker utan vi får lägga vår tillförlit till vissa föremål som svampar eller råttor på pinne för att få liv eller helt enkelt tajma en ripost. Riposten är det bästa sättet att få tillbaka liv då svamp och råtta inte ger så mycket. Banorna är uppbyggd exakt likadant och i slutet av varje bana ska vi dricka ur en bägare som skickar in oss i en drömsekvens där vi får slåss mot körtelväktaren. Det tar ett par försök men sen sitter taktiken som en smäck hos alla bossar utom en (ni kommer märka vilken jag menar)! 

Alla de NPC som finns i världen fyller ingen direkt funktion heller mer än historieberättande

Jag vet inte, å ena sidan så är jag glad över att få spela ett soulslike spel som faktiskt är ok men inget mer men å andra sidan så kanske jag är svältfödd på denna genre att jag skulle ta vad som helst och hitta på saker som gör det bra fast dom egentligen kanske inte är bra. Mortal Shell är ett otroligt kort spel där hela världen känns som en del av kartan i valfritt Dark Souls, alltså storleksmässigt. Skulle jag springa från ena änden till andra i den här världen så skulle det ta mig mindre än 30 minuter. Alla de NPC som finns i världen fyller ingen direkt funktion heller mer än historieberättande. Världen är öppen och eftersom jag inte är begränsad av spelets design så kan jag välja att tackla någon av de tre borgarna på vilket sätt jag vill och i vilken ordning jag vill och det ger mig en arkadkänsla över det hela. Jag har inget direkt karaktärsbyggande, jag påverkar inte världen nämnvärt och min gubbes erfarenhetspoäng är det skalet jag bär. Mortal Shell är ett ytligt spel men det finns potential som lämnar en viss eftersmak när eftertexterna rullar och jag vill ha mer, kanske inte speciellt Mortal Shell men ett super svårt Action-RPG för detta kittlar samma nerv. 

Mortal Shell

6

Grafik

7

Ljud

7

Spelbarhet

6

Hållbarhet

5

Plus

  • Grafiken
  • Längden på spelet
  • Berättandet

Minus

  • Svårighetesgraden är ojämn
  • Inte tillräcklig fiendevariation
  • Spelet är ibland orättvist