Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Aquria
  • Utgivare: Bandai Namco Entertainment
  • Genre: Rollspel
  • Antal spelare: 1 Offline | 2-3 Online
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2020-07-10

 

Sword Art Online är en animeserie Baserad på en och mangan som handlar om unge Kirito som fastnar i en form virtual reality spel där vr hjälmen på något vis kopplat in sig direkt till spelarens hjärna. Detta resulterar i att om du dör i spelet så dör du i verkligheten. Spelskaparen i SAO världen beskriver det som att för att få den bästa och den mest ärliga spelupplevelsen så måste det finnas något reellt hot eller vinning, inte helt olikt SAW filmernas logik. Första säsongen av Sword Art Online lyfte frågor som tidigare inte belysts på samma sätt i samma medieform tidigare. Vad är människan beredd att göra för egen vinning skull? och vad är en annan människas liv värd?. I andra säsongen kallad ”Fatal Bullet” av den nu omåttligt populära Anime / Mangan så har två år passerat och Kirito och hans vänner bearbetar händelserna kring allt som hänt när det verkar som att en spelare i ett annat spel till synes kan döda människorna i riktiga världen genom att döda den spelarens karaktär. Denna gång ber myndigheterna Kirito om hjälp med att lösa detta då han var den som löste och räddade de kvarvarande spelarna i första säsongen, så är han den med mest erfarenhet gällande just dessa omständigheter. Det gjordes mediokra spel kring dessa två säsonger och mängder av spin-off spel som släpptes efter att anime säsongerna visats på streamingtjänster här i väst. Denna gång gör BandaiNamco tvärtom, dom släpper spelet om säsong 3 i väst innan vi har kunnat få ta del av anime seriens tredje säsong, kallad Sword Art Online: Alicization Lycoris. Det skapar en förvirring hos mig som sett de tidigare säsongerna, filmerna och specialavsnitten genom att bygga upp en värld och kasta in en älskad karaktär i något helt nytt och helt utan kontext till tidigare säsonger. 

Kirito råkar på Eugeo utan direkt ett minne av vad han gör där utan med mer en underligt Déjà vu känsla.

Kirito vaknar upp i en värld, utan minne men fullt medveten om att han är i en spelvärld. Han har fragmentiska minnen av en barndom han egentligen inte har upplevt med vännerna Eugeo och Alice. Kirito råkar på Eugeo utan direkt ett minne av vad han gör där utan med mer en underligt Déjà vu känsla och fortfarande fullt medveten om att han är i ett spel. Vi får reda på att Alice tagit sig till en förbjuden del av världen vilket resulterat i att vakter från huvudstaden kommit och hämtat henne. Eugeo anklagar sig själv för att han var för svag och feg för att stoppa detta och har grämt sig sedan dess. Med Kiritos hjälp så överkommer han sin känsla av otillräcklighet och dessa två ger sig nu av på ett äventyr för att rädda Alice utan att direkt veta vad som väntar samtidigt som Kirito försöker lösa vad han gör i just detta spelet.

Tänk på något spel som skulle se ”verkligt” ut på PlayStation 2 och polera upp pixlarna lite grann.

Den grafiska stilen i Sword Art Online Alicization Lycoris lutar mot en form av datoranimerad anime realism som inte alls fungerar. Karaktärerna är av den klassiska animestilen med stora ögon, stort hår och välformade kroppar men världen och omgivningarna har en form av “datorrealism” i sig som påminner om hur spelskapare vill datoranimera verklighet för 15 år sedan. Tänk på något spel som skulle se ”verkligt” ut på PlayStation 2 och polera upp pixlarna lite grann, så kan du föreställa dig hur omgivningarna renderas. Jag förstår inte varför utvecklarna inte behållit stilen från animeserien där en cellshade stil hade nåt otroligt långt i vad SaO:AL kunde erbjuda. Istället stör jag mig på kameran som alltid är på fel ställe och aldrig riktigt vill följa med dit händelserna är och hur karaktärerna är animerad som skyltdockor med konstgjorda blinkningar. Skillnaden mellan karaktär och omgivning gör att jag lätt kan urskilja vad som är något att interagera med och inte och det förtar av känslan att vi är i en “riktig” värld.

Vi har massor av menyer, mekaniker, ord och kombos att hålla reda på att hälften vore nog.

Musiken är ohörbar, det finns ett par melodier som spelas lite då och då men det är inget jag lägger märke till då den i sann anime stil skriks, exploderar och härjas så det står härliga till. Jag väljer den japanska översättningen i talet då jag sett animen på japanska så jag tänker att det är en förlåtande faktor till det övriga som drar ner spelet och såvitt som jag förstår så är det ett gediget och bra röstarbete. 

Spelbarheten är ditt vanliga dussin rpg som vi sett så många av sista tiden. Vi har massor av menyer, mekaniker, ord och kombos att hålla reda på att hälften hade varit mer än nog. Spelets strider utspelar sig i realtid där det går ut på kombinera attacker med magier och förmågor tillsammans med dina följare. Detta resulterar i en kavalkad av siffror och färgexplosioner där jag knappt förstår vad som händer då kameran 90% av gånger är vänd åt ett helt annat håll. Jag levlar upp och lägger poäng i olika färdigheter som ska påverka olika saker men jag märker ingen skillnad. Det står i info texten till förmågan vad den gör men det är inget jag märker av. Det finns magier, sword arts, kombo förmågor, passiva och aktiva förmågor och alla karaktärer har olika förmågor. Dessa olika träd med förmågor gömmer sig på olika ställen i menyerna också vilket gör det otroligt svårnavigerat och så ska jag hålla reda på inte bara Kiritos alla förmågor utan jag får även följare också varpå dessa inte gör något automatiskt, utan det är upp till mig som spelare att fördela poängen där. Det finns en sak till i själva kontrollen som stör mig otroligt mycket och det är att när jag använder styrspaken för att förflytta en karaktär framåt så slutar inte karaktären röra sig när jag släpper spaken. Karaktären jag styr tar två extra steg i spelet vilket resulterar i att jag missar målet där jag vill stanna. Visst så korrigerar jag och lär mig detta efter ett tag men det är en så onödig funktion som orsakar onödig frustration. 

I dagarna här så har säsong 3 släppts till oss i väst på en väletablerad streamingtjänst.

Jag suckar och stönar när jag spelar Sword Art Online: Alicization Lycoris och önskar att det vore betydligt kortare än vad det var men det var det enda sättet för mig att uppleva säsong 3 av animeserien, det vill säga nu! I dagarna så släpptes säsong 3 för oss i väst på en väletablerad streamingtjänst och jag gläds istället att få se animen än denna röra. Det jag kan säga är att spelet är otroligt troget grundmaterialet och följer animen så gott som hela tiden vilket är positivt i den bemärkelsen att vi får det som utlovas, ingen spin-off eller fritolkning. På samma gång lite underligt då den grafiska stilen i animen är så otroligt mycket vackrare och mer flytande än vad spelet är. Visst alla spel kan inte vara Ni No Kuni men att sträva efter det bästa man kan är ju vad som borde förväntas. Jag tror att detta är ett sätt att försöka monetarisera ett väletablerat och älskat animematerial som säsong efter säsong lämnat fansen suktandes efter mer och det är inte första gången något sådant sker.

Sword Art Online Alicization Lycoris

4

Grafik

4

Ljud

5

Spelbarhet

4

Hållbarhet

3

Plus

  • Troget grundmaterial
  • Berättelsen

Minus

  • Kontrollerna
  • Rörigt
  • Daterad grafisk stil
  • Ojämn ljudkvalitet