Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Nihon Falcom
  • Utgivare: Marvelous Europe
  • Genre: Actionrollspel
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: PlayStation Vita | PlayStation 4 | Windows
  • Släpps: 2020-06-19

 

I en era där vi som spelare får återuppleva en mängd spelgodis ifrån den gamla goda tiden med alla möjliga remakes och remasters så kommer Ys: Memories of Celceta in som en superhjälte som blandar både gammalt och nytt på ett fräscht sätt. Utvecklarna bakom Ys-serien, Nihon Falcom, må vara en av de äldsta utvecklare som jag stött på och som än idag skapar spel. Nihon Falcom har varit aktiva sedan 1981, alltså nästan 10 år innan jag själv föddes, och idag sitter jag och spelar deras remaster/remake av ett spel som släpptes för över 8 år sedan. Det här är Ys: Memories of Celceta!

Nihon Falcom har som sagt utvecklat spel under en längre tid och då med stort fokus på två olika typer av spel. Det ena går under namnet ”The Legend of Heroes” där det skapats över nio berättelser som sträcker sig över flera olika konsoler. Ys-serien däremot har behållit sin glada mix av action och rollspel över fem generation spelkonsoler där Ys: Memories of Celceta lanserades först 2012 till Playstation Vita.

Utvecklarna bakom Ys-serien, Nihon Falcom, må vara en av de äldsta utvecklare som jag stött på.

Jag minns en gång i tiden då jag blev allt mer intresserade av spelcommunities och pratade mycket om lite annorlunda titlar med vänner där Ys-serien var en serie som flög mycket under min radar. Dock lovordades det av flera vänner där rollspels-segmentet blandat med det ultimata hack-n-slash-receptet som någonsin skapat. Trots mitt milda intresse blev det aldrig av att jag prövade något spel i serien fören YS VIII: Lacrimosa of Dana som jag recenserade år 2017. Konceptet är densamma trots att den här recensionen handlar om en remake av spelet som lanserades 2012. Det härliga med Ys-serien är att varje spel agerar lite som ett eget äventyr, så det gör faktiskt ingenting att jag inte riktigt hängt med i svängarna vad som har hänt i de tidigare spelen. Adol, vår huvudkaraktär, verkar tillsynes ovetandes om vad som skett tidigare, så då kan ju även jag vara det. Sittandes ovetande i hotellreceptionen i en liten by träffar Adol på en informatör vid namn Duren och de båda ingår snabbt i ett team för att utforska den mystiska skogen ”Celceta” för kungen och dess kungadöme. 

Den här spelserien har egentligen aldrig fått mig att höja på ögonbrynen för dess något simpla och streamlinade berättelse, utan här handlar det om ren och skär action. I en grupp om tre karaktärer tar vi oss an den mystiska skogen och alla möjliga fientligheter som bosatt sig där. För mig känner jag en stor frihet i att jag själv väljer vilka fiender jag tar mig an då Memories of Celceta bygger på ett klassiskt Hack-n-slash-koncept där vi springer fritt i olika områden. En rolig mekanik som jag kan uppskatta är att, trots spelets höga tempo, så behöver spelaren snabbt lära sig fienders svagheter och vilken karaktär som är bra mot vad. Adol exempelvis är en agil karaktärer och slår snabbt, men blir värdelös mot bepansrade fiender vilket Duren klarar av med bravur. Så hela tiden gäller det att, med ett enkelt knapptryck, se till att ha rätt karaktär mot rätt fiende. Varje karaktär har även unika förmågor som kan paralysera, frysa eller tända eld på fienderna. Frekvent användande av vissa förmågor kommer även att göra de starkare, så det gäller att variera sig.

Jag känner en oerhörd tillfredsställelse när jag klarat av en boss som jag kan ha suttit fast på i timmar.

Jag verkligen älskar spel där jag får möjlighet att hoppa in på den svåraste svårighetsgraden direkt istället för att först klara av äventyret på en enklare svårighetsgrad för att sedan få anta den riktiga utmaningen. Ys: Memories of Celceta låter mig anta den riktiga utmaningen direkt och redan vid den första bossen börjar jag ångra mitt val och funderar på att starta om och köra lite enklare. Men efter mycket om och men, farmande och memoreringen av bossens attacker lyckas jag tillslut besegra besten och ta emot min belöning, 200 spelpengar och en HP-potion, ett hånskratt rakt upp i ansiktet. 

Kontrollerna är väldigt precisa vilket gör spelets flöde njutbart och varje liten dodge eller counter-attack som plingar till på skärmen vet jag med säkerhet att jag är sjukt duktig som tajmat in knapptrycket med fiendens animation. För om det är något spelaren behöver lära sig snabbt med Ys-spelen i allmänhet är att de likt Dark Souls-spelen inte är nådiga mot spelarens misstag. Men på något sätt är det hela belönande och jag känner en oerhörd tillfredsställelse när jag klarat av en boss som jag kan ha suttit fast på i timmar trots att belöningen oftast är ett hån mot spelaren. En viss typ av crafting återfinns även här och främst handlar det om att ta död på fiender och hoppas på att de släpper just det material som du behöver släpps. Materialet används sedan i byarna för att uppgradera dina befintliga vapen eller armordelar, eller för att köpa på dig ny och något kraftfullare utrustning. Vid varje erhållen del ny utrustning eller vapen kommer du tydligt att märka av dess styrka och svaghet, och spelets actionsekvenser blir än roligare.

Varje karaktär har även unika förmågor som kan paralysera, frysa eller tända eld på fienderna.

Ys: Memories of Celceta må ha ett par år på nacken men i och med nylanseringen på PS4 och PC har Nihon Falcom skruvat upp frameraten och upplösning som gör att spelet går att avnjuta på ett helt annat sätt jämfört med den lilla skärmen på PSP. Spelet är riktigt underhållande och med tanke på dess sparsmakade fokus på berättelsen är det lätt att plocka fram precis när som helst och vara i fas med vad du senast höll på med väldigt snabbt. Men det är trots allt en remaster och mycket annat än en uppfräschning av grafiken och upplösning har inte gjorts och det måste tas med i slutsatsen. 

Ys: Memories of Celceta

7

Grafik

6

Ljud

6

Spelbarhet

9

Hållbarhet

7

Plus

  • Actionspäckat
  • Pick-up-and-play-värde
  • Utmanande svårighetsgrad

Minus

  • Inga direkta nyheter från PSP-versionen
  • Daterad grafik
  • Simpel och oengagerande berättelse