Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Team Ninja
  • Utgivare: Sony Interactive Entertainment
  • Genre: Actionrollspel
  • Antal spelare: 1 Offline | 2-3 Online
  • Finns till: PlayStation 4
  • Släpps: 2020-03-12

 

2017 skapade Team Ninja en ny förgrening i genren ”supersvåra-självplågar spel” som dominerats av From Software och till viss del Team Ninja själv med tidiga Ninja Gaiden serien. Genren är egentligen Action-RPG och spelen som dominerat där har varit Sekiro, Dark Souls och Bloodborne men svårighetsgraden i dom spelen gör dom svårbemästrade, därav tidigare nämnda genre titel. Nioh släpps 2017 och Tema Ninjas förgrening gav oss lite mer arkadkänsla med fristående banor och ganska tydliga mål på varje bana. Nu tre år senare släpps uppföljaren, Nioh 2 exklusivt till playstation 4 och mycket är sig likt men ändå finns det mycket nytt. Borta är William och vi får friheten att göra våran egen karaktär. En karaktär som kommer vara den tysta, namnlösa protagonist genom hela detta äventyr. Att det just är en anonym karaktär vi spelar som gör berättelsen i Nioh 2 betydligt mindre intressant än den i föregångare. I Nioh ville jag veta vad som händer med William och det skapade en nyfikenhet när ryktena på Internet talade om att händelserna i spelet på något, otroligt löst vis baseras på verkliga händelser. 

Borta är William och vi får friheten att göra våran egen karaktär.

Nioh 2 utspelar sig före händelserna i Nioh och vi får stifta bekantskap med karaktärer som i det tidigare spelet hade en historia vi inte fick berättad för oss då. Dom berättelserna får vi istället spela nu, tex hur det kom sig att en viss faktion är hatad, varför den släkten är vördad eller bara varför är det en massa demoner överallt. Berättelsen börjar med att vår karaktär dör och istället för att förvandlas till en hämndlysten, utan egen vilja Yokai så får vi behålla en del av vår mänsklighet. Det gör att spelet kontrolleras väldigt bekant men ändå nästan helt annorlunda än mot föregångaren. Vi har en ny mekanik att ta hänsyn till, förmågan att förvandla oss till en demon och det är just denna mekanik som gör att Nioh 2 känns nytt och fräscht.

Stridssystemet har inte ändrats nämnvärt i Nioh 2, vi har fortfarande tre olika ställningar med tillhörande attacker till dessa. Ki pulsen finns kvar som ger tillbaka en del av förbrukade staminan, renar marken efter att demonerna förgiftar delar av den så vi inte får tillbaka stamina lika snabbt som annars och skillnaden på en lyckad offensiv och död är ofta en vältajmad ki puls. Det som skapar en ny dynamik i hur vi slåss är Yokai mekaniken, den skapar möjligheten att använda magier och kontra slag som annars kan döda oss på en smäll. Precis som i första spelet som här så samlar vi på oss olika djurandar, sagoväsen eller kompanjoner som hjälper oss och ger oss olika förmågor, men skillnaden i Nioh 2 är ju att vi har förmågan att tillfälligt förvandla oss till en Yokai. Beroende på andedjuret vi har så kan vi förvandla oss till en av de tre olika versionerna; En Brute som är stor och stark men långsam, en Phantom som är snabb och inte så stark och Feral som ger mig möjligheten att fortsätta mina attacker samtidigt som jag spelar defensivt, det finns fler specifikationer än bara dom grundläggande som jag nämner här men det är upp till var och en att utforska vilken spelstil som passar en.  

En Brute som är stor och stark men långsam.

Historien är ointressant om man inte är Japanofil och otroligt insatt i Japansk historia. Samurajer är häftiga och tycker man det så räcker det gott och väl för att kunna uppskatta Nioh 2 men för den som är intresserad av den mer ingående historien så finns det enormt mycket lore i spelet som berättas och visas för en. För mig räcker det gott och väl med coola samurajer!

Grafiken är densamma som hos föregångaren, inget nytt under solen förutom att vi ges tre alternativ att styra grafiken 60fps, 4k eller en variation av dessa som ändras under spelets gång beroende på situation. Jag märker att om jag väljer 4k alternativet så laggar det alldeles för ofta för att det ens ska kunna kallas spelbart och då spelar jag på en Playstation 4 Pro. Välj fps alternativet så får ni en mjuk och följsam upplevelse.

Vid minsta osäkerhet eller att jag slappnar av då det ändå bara är en lätt fiende så dör jag.

Alla karaktärer utom den jag spelar är röstskådespelad och är vad jag tror utomordentligt välspelade, där gissar jag för jag kan inte veta det då jag valt Japanska som standard i spelet. Finns Engelska också för den som vill det men det är ju bara konstigt. Musiken består av plinkande asieninspirerade melodier som passar in otroligt bra! Melodierna ändras utifrån vad som händer och det är allt ifrån hektiska slingor till den melankoliska melodin som spelas på dödsskärmen när jag dör och dör det gör jag om och om igen.

Svårighetsgraden i Nioh 2 är obeveklig till den grad att jag flera gånger svär åt skärmen om att misstaget jag gjorde just bara var ett misstag och spelet borde tagga ner lite. Allt skadar jättemycket, det finns billiga överraskningsmoment som är gjord för att döda dig, vi faller lätt av saker då karaktären ibland rör sig som hen satt fast på ett kylskåp och vid minsta osäkerhet eller att jag slappnar av då det ändå bara är en lätt fiende så dör jag. Banorna i spelet är alla uppbyggda efter samma princip nämligen i tre delar. Första delen är jättelång och avslutas med en genväg till första shrine som ger en lite andrum. Andra delen är som en dps check i andra spel, alltså spelet kastar in svårare fiender och gör att jag måste vara på tå på ett annat sätt. Jag tror bandesignern gjort detta med flit då om jag har svårt med den här andra delen så kommer jag ha oerhört svårt med slutbossen men har jag bemästrat just det denna bana vill att jag ska lära mig så kommer det gå som en dans och jag kommer fortfarande dö på bossen men jag förstår mekaniken kring den på ett annat sätt. Vilket för mig till den tredje och sista delen av en bana, det är alltid bara en raksträcka till en boss.

Det är svåra bossar som ofta har flera olika faser och det är väldigt sällan om aldrig jag klarade en boss på första försöket.

Bossarna är fantastiska! Baserade på Japansk mytologi och ritade på ett sätt som gör att jag beundrar påhittigheten hos spelskaparna. Det är svåra bossar som ofta har flera olika faser och det är väldigt sällan om aldrig jag klarade en boss på första försöket. Som tur är så behöver man inte fastna så länge på en boss då möjligheten att kalla efter hjälp finns. Jag kan antingen välja en NPC styrd version av en spelare som i ärlighetens namn är dum men fungerar väl som lockbete eller så kan jag välja att kalla ut efter hjälp online och då kan upp till två personer svara. Jag har inte märkt av om det att jag har sällskap påverkar hur bossarna beter sig eller om dom får men liv men många gånger är hjälpen just det jag behöver för att behålla mitt lugn.

Nioh 2 är ett spel som förbättrar det föregångaren gjorde men inte tillräckligt nytt för att vara revolutionerande. Jag har jätteroligt när jag spelar och dör, spelar och dör men det är just där som Nioh 2 har sin största svaghet. Äventyret bjuder inte på några andra utmaningar förutom en svårighetsgrad som är skyhög, vi får inga pussel, inga hemligheter, kan inte öppna hemliga banor utan det är rätt fram. Alla banor är utformade på exakt samma sätt med samma premiss, spring en bit, lås upp genväg, slåss, lås upp en till genväg och boss. Efter ett tjugotal banor så önskar jag att spelet kunde visa mig något annat. Överlag bra spel, ett riktigt schysst tidsfördriv som stilar hungern efter ett nytt samuraj-äventyr och fyller upp tomrummet efter Sekiro och i väntan på Ghost of Tsushima.

Nioh 2

7

Grafik

7

Ljud

7

Spelbarhet

7

Hållbarhet

6

Plus

  • Samurajer
  • Grafiken
  • Musiken
  • Svårighetsgraden
  • Valmöjligheten att bygga min karaktär

Minus

  • Storyn
  • Blir lätt enformigt
  • Inte nybörjarvänligt
  • Inga hemligheter