Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Obsidian Entertainment
  • Utgivare: Private Division
  • Genre: Rollspel
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Nintendo Switch | PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2019-10-25

 

Vid det här laget så kan en utröna vilket sorts spel en viss utvecklare ska släppa med tanke på deras historik. From Software är synonymt med luddig historik och hög svårighetsnivå, Naughty Dog med fantastiskt gripande historier, Obsidian med väl genomtänkta rollspel och det är just vad The Outer Worlds är, ett Obsidian spel varken mer eller mindre.  Jag menar inte det som något negativt men det är inte heller bara positivt men med spel som Star Wars Kotor 2, Pillars of Eternity och Fallout: New Vegas så är jag ganska säker på vilket sorts spel det kommer vara som jag är på väg att spela och jag ser många av tvisterna i berättandet innan det kommer.

Vacker natur och bara känslan när man blickar upp och ser en Jupiter liknande planet med sina ringar.

Vi börjar vårat äventyr som en namnlös kolonist på drift i rymden på ett skepp som förlorat sin bäring av olika orsaker. Efter många år på drift i utkanten av den kända rymden hittar forskaren Phineas Vernon Welles som är jagad av lagen och kanske lite galen, vårt skepp och väcker upp min karaktär från vår kryosömn. Första delen i vad som gör detta till ett Obsidian spel märker vi nu, karaktärseditorn som är superdetaljerad som väntat ger oss allt ifrån hårfärg till vinkel på näsrygg att vi pilla med. När vi är klar med utseendet så är det dags att sätta ut poäng, styrka, smidighet, vältalighet och flera andra attribut finns att stoppa in poäng i. En rolig grej som jag sett är att om du inte stoppar in poäng i Intelligens så kommer din karaktär endast kunna svara med enstaviga ljud såsom ”döh” och ”what”, som att det verkligen fanns en brist på just den varan. Just detta med karaktärsbyggandet gör mig lite stressad för jag vill inte gå miste om något i spelet och det känns som att gör jag ”fel” val med poängen så kanske jag missar saker men det är väl därför en kan spela om spelet. Väl färdig med poängen så skickar forskaren ut oss i världen och vårt första stopp är Terra 2, en jordlik planet som styrs av storföretaget ”Halcyon Holdings Corporation”. Detta är temat i The Outer Worlds, människan har lärt sig kolonisera nya delar av universum men det är storföretagen som styr. Hela det här solsystemet styrs av en företagsledning och alla hälsningsfraser vi möts av i spelet kan kännas lite underliga och malplacerade men det beror på att de är reklamfraser eller jinglar från olika företag och olika företag styr olika planeter eller delar av planeterna.

Väl färdig med poängen så skickar forskaren ut oss i världen och vårt första stopp är Terra 2.

Spelet är ett FPS med rpg attribut, alltså first-person shooter där vi ser vapnet guppa framför oss men aldrig direkt karaktären och det är ju lite synd då jag spenderade nästan 45 minuter med att perfekta min karaktär genom att fixa näsrygg, ögonbryn och hårfärg. En stund i spelet träffar vi på karaktärer som erbjuder sina tjänster till oss i form av kompanjonskap och det är upp till mig som spelare att välja om jag accepterar detta eller inte, detta är en annan sak som på senare tid blivit synonymt med ett Obsidian spel en väl utformad kompanjon AI. Alltså vi kan ha med oss två kompanjoner åt gången och dessa kompanjoner har sina egna agendor, dialoger med val och styrkor samt svagheter. Jag har inte märkt av att jag missat något av huvudberättelsen när jag inte haft kompanjon men däremot så har jag missat jättemånga sidouppdrag som genererat berättelser och belöningar som jag kunde vara intresserad av. Det finns fyra olika svårighetsnivåer att spela spelet på och väljer du den svåraste så är det permadöd för kompanjoner, alltså dör en kompanjon i världen så är den död för alltid. Grafiken är bra, det är inget som direkt märker ut men bakgrunden och scenerierna är otroliga. Vacker natur och bara känslan när man blickar upp och ser en Jupiter liknande planet med sina ringar täcka himlen slår luften ur mig. Karaktärerna däremot känns hämtade från förra konsolgenerationen, kunde vara assets från Fallout:New Vegas med lite polering och vapnen samt kläder saknar lite i detalj arbetet. Spelet ger sken av en smutsig, eländig värld där folk kämpar och revolterar med lite resurser men all utrustning är rent och helt, jag hittar en överflöd med maten och mediciner och det förtar lite av illusionen av elände. Jag har 130 doser medicin på min karaktär så den stackars kvinna som ligger sjukt kunde få en dos, men nej då jag ska ut i världen och leta på en obskyr första hjälpen låda. 

Karaktärerna däremot känns hämtade från förra konsolgenerationen, kunde vara assets från Fallout:New Vegas.

Musiken hör jag knappt men världen den låter, jag hör grisar och varelser böka i buskarna och i städerna hör jag folk som pratar vid husknutar men så fort jag närmar mig så tystnar dom. Detta får mig som spelare att känna att hela världen är till för mig och att det inte är en dynamiskt levande värld som skulle klara sig utan mig. Ta till exempel Skyrim, där har “folk” alltså NPC i spelet sina egna liv, som små rutter dom går och interagerar med andra NPC, lagar mat, slåss med monster och detta ger ju en illusion av en levande värld. Det får jag inte i The Outer Worlds här känns det som att allt står på rad och väntar in att jag ska trycka på dom för att dom ska ha något att säga och alla står precis där dom ska stå hela tiden. Vapnen låter som jag tänker mig att sådana vapen ska låta. Jag har roligt i The Outer Worlds men jag saknar lite saker. Jag saknar dynamiken i världen, jag kan inte ens minnas nu om jag märkte av olika väder, jag saknar att folk lever utan att jag är där och jag saknar minnesvärda karaktärer. Det som The Outer Worlds har är en otroligt genomarbetad historia med många vägar att gå för att lösa vissa problem, dialogval som känns som att de betyder något, en intressant värld och premiss samt laddningstider. Otroliga laddningstider som gör att jag drar mig från att gå in i vissa områden för jag vet att det måste ladda.

Det som The Outer Worlds har är en otroligt genomarbetad historia med många vägar att gå för att lösa vissa problem.

Det tredje stora som säger att detta är ett Obsidian spel är att jag hade kunnat skriva mer detaljerat om mitt äventyr i The Outer Worlds men då jag vet att det är en minimal chans att någon annan kommer uppleva samma saker som jag på grund av mina val, mina attribut och hur jag valt att öka olika egenskaper hos min karaktär så är jag nöjd så här. Jag tycker alla bör spela The Outer Worlds, Obsidian kommer garanterat patcha bort störande saker som laddningstider och jag kan se hur vi kan expandera på detta universum med många DLC paket och fortsättningar. En stark önskan bara om någon på Obsidian ser detta; ge mig co-op!

En Andra åsikt:

The Outer Worlds mättar en hunger jag haft ett tag nu. Det Fallout 3 och Fallout New Vegas var har jag saknat men inte hittat i något annat spel. Visst har Borderlands 3 sin charm men The Outer Worlds tar fram nostalgi samt ett nöje. Spelet är visserligen väldigt kort (iaf för kort enligt mig) efter cirka 40 timmar är jag färdig med nästan alla main scenarion och sidouppdrag, så mer content hade varit välkommet. Laddningstiderna är även en sak som både jag och Tavasil stört oss på. Dessa saker är dock bara små små och inget som faktiskt gör spelet dåligt. Upplevelsen du får när du spelar igenom The Outer Worlds är underhållande från början till slut och jag är redan inne på min andra spelomgång. Spel som titulerar sig med ”Dina val gör skillnad” ljuger ofta Obsidians The Outer Worlds gör det inte och varje val jag gör känns av och påverkar vad som kommer hända härnäst. Både musiken passar in i stämningen som skapas under äventyret. Det jag allra helst hade velat ha är co-op men en kan inte få allt. Tycker du om Fallout serien som den var förr, saknar du att vara good eller bad guy i Mass Effect? Då är The Outer Worlds utan tvekan en titel för dig!
8/10 – studio23

 

8

Grafik

7

Ljud

7

Spelbarhet

9

Hållbarhet

8

Plus

  • Det är mitt äventyr
  • Dialoger och valen
  • Omspelningsvärdet
  • Kompanjon AI

Minus

  • Städer känns som kulisser
  • Dålig variation på fiender
  • Långa laddningstider