Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Saber Interactive
  • Utgivare: Focus Home Interactive
  • Genre: FPS | Actionäventyr
  • Antal spelare: 1-4 Offline | 2-4 Onine
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2019-04-16

 

När jag tänker på fenomenet zombies inom spelvärlden går tankarna oavkortat till spel som Left 4 Dead eller Dead Island. World War Z var först en film som jag blev ruskigt överraskad över och som bjöd på ett par fantastiska sekvenser där zombierna rent av blev påträngande och läskiga. När filmen nu har blivit till spel finns fortfarande en stomme som behålls när det gäller zombies och miljöerna, för de påminner så väl ifrån filmen. Det här är recensionen av World War Z.

Känslan över att se en hord av zombies välla ned ifrån hustaken och springa över bilar för att ta sig till dig är påtaglig

För bästa effekt har utvecklarna Saber Interactive valt att utforma World War Z som en tredjepersonsskjutare, det vill säga, vi blir placerade bakom axeln på vår karaktär och på så sätt får en rätt klar överblick över spelplanen. Till skillnad ifrån de oändliga timmar som jag spenderade i Left 4 Dead så känns World War Z väldigt modern och påtagligt då zombies faller från tak, genom dörrar och allt möjligt vilket gör att jag eller mina kompanjoner aldrig kan känna sig säker eller hitta en lugn stund att ladda om sitt vapen. Om det är något som Saber Interactive verkligen har lyckats med så är det just den hektiska och adrenalinfyllda känslan som jag får leva med genom ett helt uppdrag innan nivåns poängtavla visas upp där statistik på vem som har tagit kol på flest zombies alltid är lika spännande.

I övrigt handlar det om att ta sig ifrån punkt A till punkt B, ta död på zombies, samla på sig diverse föremål som healthkits och (Extra livs pistoler). Upplägget kan tycka sig vara väldigt simpelt men det är precis allt som händer där emellan som är det häftiga. Känslan över att se en hord av zombies välla ned ifrån hustaken och springa över bilar för att ta sig till dig är påtaglig och obehaglig. Till en början känns hela uppgiften överväldigat och jag skriker på mina medspelare att de måste täcka min rygg samtidigt som jag laddar om och blir omkullsprungen av spelets absolut läskigaste zombie som jag givit namnet ”Den amerikanska fotbollsspelare”. Här handlar det om en två meter hög, nästan pansarbeklädd muskulös zombie som springer rätt in i spelaren, tacklar omkull spelaren och börjar mata slag och dunkar i golvet med jämna mellanrum. Det är vid det här tillfället dags för dina medspelare att agera hjältar och släpa lös alla möjliga skottsalvor i ryggen på bjässen för att den ska falla ned till marken. Bara ljudet av den vrålande fotbollsspelaren får mig att än i dag rysa till och en obehagskänsla sätter sig in.

World War Z skiner som mest när jag spelar det tillsammans med vänner och pratar samtidigt

En av de andra positiva sakerna som finns att säga om World War Z är möjligheten och friheten att välja olika klasser samt hur de kan skräddarsys till min egen spelstil. Jag föredrar alltid att spela ”support klass” i alla spel där det går och det självklara valet här hamnar då på klassen ”medic”. Syftet med klassen är att hjälpa medspelarna genom att hela upp dem med healthkits, se till att de alla mår bra och är glada samtidigt som vi bokstavligt talat slaktar vågor av zombies. Ju mer jag spelar nämnda klass, ju kraftfullare kommer den att bli och för varje nivå som erhålls öppnas även möjligheten upp att låsa upp fler egenskaper, likaså gäller alla spelets vapen. Om jag väljer att använda mig mycket av ett pumphagelgevär så kommer den då att erhålla erfarenhetspoäng och på så sätt kan jag än mer skräddarsy min spelupplevelse om det är så att jag hellre skjuter snabbare med vapnet, eller långsamma med att de då samtidigt gör mer skada på fienderna. 

Jag upplever dock att det här spelet kommer jag som spelare och alla andra behöva nöta sönder rejält då spelet för tillfället innehåller fyra olika platser eller kapitel att utforska. Det första kapitlet utspelar sig i ett kallt Moskva, det andra i ett trasigt New York. Det fjärde och kanske det som jag tyckt har varit mest underhållande med alla sina olika vägar och gångar där zombies kan titta fram och överraska även den mest alerta spelaren. Den sista platsen och som även kommer att utökas först är Tokyo, en plats där jag personligen stött på en hel del problem med att disconnectas mitt i en match, spelet har hakat upp sig eller liknande problem och det efter att ha gjort flertalet försök att få klara denna del. Kanske har jag bara haft väldigt otur och att det var i början av spelets lansering, men den delen är fortfarande inte avklarad.

Här handlar det om en två meter hög, nästan pansarbeklädd muskulös zombie som springer rätt in i spelaren

Men vad är då problemet med att spelet har fyra olika kapitel där varje kapitel är indelat i tre till fyra olika smådelar, det vore ju fantastiskt med miljöombytet. Det kan jag hålla med om, men efter att ha klarat av alla delarna och uppnått en klassnivå på runt 7-8 så återstår det en hel del för att uppnå spelets maxnivå som i skrivande stund ligger på nivå 30 per klass och det finns sex klasser representerade i spelet; Gunslinger, Hellraiser, Medic, Fixer, Slasher och Exterminator. Varje klass har sina säregna drag och egenskaper där de alla går att kombinera med varandra för att kunna klara av spelets svårare svårighetsgrader. Det största problemet med hela spelupplevelsen är dock att fienderna, som i det här fallet är en hel drös med Zombies, faller som pinnar så fort de blir träffade av ett skott. Effektfullt absolut, men med tanke på att spelets vapen låter som ärtpuffror samt att granater och raketgevär nästan helt saknar själva sprängmomentet uteblir själva wow-faktorn och jag plöjer en hel del skott in i en zombiegrupp och fort som tusan ligger de livlösa på golvet utan att jag egentligen känner att jag skjutit. Ljuden uteblir och mycket fokus ligger istället på läskiga läten, skrik och stämningsfull och subtil musik istället för att faktiskt låta spelaren känna kraften i de olika vapen som finns till vårt förfogande.

World War Z skiner som mest när jag spelar det tillsammans med vänner och pratar samtidigt och förundras över hur skräckinjagande men ack så dumma zombies egentligen är. Den stora variationen på spelsätt med hjälp av spelets olika klasser förhöjer spelupplevelsen markant som däremot inte håller sig allt för högt under en lång tid. Så fort spelets kampanj, som sträcker sig över fyra kapitel, är avklarat börjar grindadet och det repetitiva spelmomenten som för mig är helt ointressant, jag vill uppleva spelet och dess estetik utan att spela om samma bana tjugofem gånger för att nå maxnivå på en av mina favoritklasser. För stunden underhållande men för min del krävs det mycket mer variation både vad gäller till spelsätt och miljöer för att jag ska komma tillbaka ännu en vända i denna zombieslakt.

 

World War Z

6

Grafik

7

Ljud

4

Spelbarhet

6

Hållbarhet

5

Plus

  • Skräckinjagande Zombies
  • Roliga klasser och egenskaper

Minus

  • Repetitivt
  • Effektlösa vapen och explosioner
  • På tok för enkelt