Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: HumaNature Studios
  • Utgivare: HumaNature Studios
  • Genre: Äventyr
  • Antal spelare: 1-2 Offline | 2 Online
  • Finns till: Nintendo Switch | PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2019-03-01

Året var 1991 och det hetaste bland ungarna då var den amerikanska ungdoms-surf och skatekulturen. Nu menar jag inte surf som i Internet, då Internet inte var något vanligt folk hade utan surf som i surfbräda, Bill och Ted, Point Break och Turtles. Alla ville se ut som Axl Rose och konsolkriget mellan Sega, där deras Mega Drive såg ut att vinna och Nintendo som endast lanserat sin senaste Super Nintendo i Japan och USA, var i full gång. Vi fick vänta till 1992 innan Super Nintendo kom till Europa men då hade redan Mega Drive en stor del av marknaden, dom hade då 3 års försprång. Jag förstår om det här är referenser som inte alla är med på, men det var en big deal då. Spelen som spelades 1991 var titlar som Sonic, Final Fantasy IV, Street Fighter II, The Legend of Zelda: A Link to the Past och ToeJam & Earl. De först titlarna som jag listade är namn som folk säkert har hört men ToeJam & Earl är en titel som gick under folks radar. ToeJam & Earl är ett spel av sin generation och att göra en uppföljare 2019 med samma premisser, vet jag inte om det var en så bra idé. Det har kommit två andra uppföljare också men dom fick ljumna mottaganden.

Våra karaktärer säger saker som Groovy, Jammin’ och dawg.

Vad är ToeJam & Earl för sorts spel då? Det är ett asymmetriskt äventyr där våra hjältar springer omkring på flygande öar samlades presenter, gömmer sig för elakingar, interagerar med udda karaktärer och spyr ur sig one-liners som hörde hemma på 90-talet. Spelet har slumpvist byggda banor, alltså inga två spelsessioner är lika och vi ska utforska 25 världar för att samla ihop 10 delar till vår raket. Svårare än så är det inte. Det som gör Back to the groove 2019 speciellt är det nostalgiska för oss som hade tonårsperioden runt 90-talet. Lite fräckare, på gränsen till barnförbjuden och hysteriskt udda. Våra karaktärer säger saker som Groovy, Jammin’ och dawg samt kallar sig för själva för Alien Homeboys. Spelet har kvar en tydlig koppling till 90-talet och jag känner att det är en nischad grupp av spelare som detta spel ska tilltala, nämligen oss som var tonåringar då och lever lite av den nostalgiska ådran för att inte känna oss så gamla.

Gandhi hjälper dig att meditera och få tillbaka hälsa.

Historien är så grundläggande och dum att jag fnissade till lite när jag startade spelet. ToeJam & Earl är på väg till jorden för att imponera på flickvännerna Latisha och Lewanda när dom råkar öppna ett svart hål i rymden. Jorden och skeppet flyger in i en jättestor tvättmaskin som slår sönder jorden samt skeppet i delar. Det är just dessa bitar av jorden vi springer omkring på för att leta delar till skeppet. Väl på öarna möter våra karaktärer på olika varelser och folk från jorden som antingen vill hjälpa eller stjälpa. Det är lite av ett lotteri vilken som vill det ena eller det andra första gången man träffar på dom, men en bra grundregel att ha är ser dom elak ut är dom det. Gandhi hjälper dig att meditera och få tillbaka hälsa medan prästen från spanska inkvisitionen vill kasta ner dig i avgrunden. Vi får spela som antingen ToeJam, Earl eller någon av tjejerna. Alla har olika förmågor, styrkor och svagheter. ToeJam är snabb, Earl är stark, Latisha har mer tur och Lewanda får alltid börja med en attack förmåga. Fler karaktärer är upplåsbara under äventyrets gång. 

Vi ska utforska 25 världar för att samla ihop 10 delar till vår raket.

Spelet bjuder inte på nån utmaning, jag klarar av första svårighetsnivån på under en timme och spelet gratulerar mig och säger åt mig att välja en svårare för att få det riktiga slutet. Jag spelar igenom spelet igen på en svårare nivå och får ett slut, men det finns totalt tre svårighetsnivåer med olika slut. Det enda jag märker som blir skillnaden i svårighetsnivå är att banorna blir större och fienderna gör mer skada. Att fly undan nån som försöker skada min karaktär är lätt, oavsett vilken jag väljer så är jag lite snabbare än fienden. Det finns dock ett annat hinder där, det finns folk på kartorna som med olika tekniker hindrar min karaktär från att ta sig fram. Den mest märkbara är en kvinna som dansar en hulahuladans, denna dans tvingar min karaktär att stanna och dansa med. Detta blir ett problem när jag har en galning med gräsklippare efter mig och min karaktär väljer att stanna och dansa. Musiken är funkig och tidstypisk för tidigt 90-tal, men röstskådespeleriet är fruktansvärt. Maken till stereotypiskt afro-amerikanskt har jag nog inte varit med om, det är pinsamt. Grafiken är färgglad och inget som kräver något av dagens spelmaskiner, hur spelet är tecknat kan liknas med stilen vi såg på andra serier på den tiden, dom lite coolare serierna typ Ren and Stimpy och Cow & Chicken.

Fler karaktärer är upplåsbara under äventyrets gång. 

ToeJam & Earl Back in the groove är en homage till 1991. Spelet erbjuder ingenting nytt och är exakt samma spel som släpptes då till Sega Mega Drive bortsett från fler spelbara karaktärer, några nya fiender, polerad grafik och högre kvalitet på röstinspelningarna. Det finns ett offline co-op läge som jag kan tänka mig är skoj och ett onlineläge. Onlineläget vet jag inte hur det fungerar då jag inte kunde hitta någon session som var igång. Med tanke på att Back in the Groove är ett Kickstarter projekt har som detta är så har HumaNature Studios hållit va de lovat; ett fräckt spel med attityd. Lite föråldrat och knappt minnesvärt men kommer ni över det för en billig peng så är det värt det för den nostalgiska biten eller som en tidskapsel.

ToeJam & Earl: Back in the Groove!

6

Grafik

6

Ljud

6

Spelbarhet

5

Hållbarhet

5

Plus

  • Fina färger
  • Nostalgiskt
  • Något roligt skämt

Minus

  • Inget nytt
  • Enformigt
  • Tråkigt