Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Codemasters
  • Utgivare: Codemasters
  • Genre: Racing
  • Antal spelare: 1 Offline | 1-8 Online
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2019-02-26

 

Vroom Vroooooom, Dirt Rally 2.0 har äntligen landat och frågan som alla bilspels-älskare bör ställa sig, är det här Codemasters sätt att revanschera sig ifrån det något svagare Dirt 4 i den långt gående spelserien? Jag recenserade Dirt 4 för cirka två år sedan och visst var det ett bra spel men jag saknade den där känslan av att jag ville nöta tider på banorna och riktigt fastna i det adrenalinfyllda grusdammet som jag egentligen borde göra. Dirt Rally 2.0 är dock något helt annat byggt på ett helt nytt skelett.

Utmaningar finns det gott om i Dirt Rally 2.0 och även i spelseriens tidigare spel.

Det är alltid lika intressant att sätta igång ett sprillans nytt racing-spel oavsett vilken utvecklare som står bakom. Hittills har jag främst fastnat för just Codemasters rallyserie med sina öppna, majestätiska och näst intill verklighetstrogna banor som sträcker sig över vida slätter och täta skogar, från Italien till Sverige. Upplägget och själva spelet känns igen sedan tidigare, jag kan välja att träda in i mästerskap och tävla om prispengar, äran och pokalerna, spendera tid på att nöta små sektioner på olika banor för att bemästra dem till fullo. Online ställs jag emot andra spelare på olika rallycross-banor som fortlöper i en loop och den som är först över mållinjen efter x antal varv vinner. Det går även att utmana andra spelare i att ta sig från start till mål på de utstakade banorna som sträcker sig över öppna slätter, genom städer och byar eller inne i en skog. Utmaningar finns det gott om i Dirt Rally 2.0 och även i spelseriens tidigare delar, men på något sätt upplever jag ändå att 2019 nystart av rallyserien ändå gör anspråk på kungatronen över genrens bästa spel.

Något har förändras och det är svårt att sätta ord på precis vad det handlar om och den känslan är svår att förmedla. Bilarna har alltid känts sådär perfekt balanserade och låter mig som spelare tweeka inställningar på om bakdelen av bilen ska sänkas några millimeter närmare asfalten för att öka bilens fart eller om stötdämpningen på bilens alla däck ska vara hård eller mjuk beroende på vilken typ av underlag banan jag ska köra på har. När jag utmanar en av mina vänner, som för övrigt är en jäkel på att ställa in bilarna, ställs jag på min yttersta spets då rätt bilinställningar beroende på banunderlaget kan göra att jag vinner flera sekunder jämfört med mina motståndare. Så för den entusiastiske föraren går det att tjäna hundradelar och kanske även sekunder på att bemästra bilarnas körinställningar men även varje liten millimeter på banorna.

Bilarna har alltid känts sådär perfekt balanserade och där jag själv som spelare kan tweeka inställningar.

Som med många spel så behöver spelaren känna att det är värt mödan, att traggla sig igenom den där svåraste svårighetsgraden för att erhålla en trofé, dräpa samma fiende om och om igen i hopp om att få det där magiska föremålet, men i Dirt Rally 2.0 blir spelaren belönad genom att bara ta sig igenom en bana helskinnad. Spelet har ingen direkt svårighetsgrad utan det varierar från bil till bil hur svår den kommande sträckan kommer att bli. När jag sitter bakom ratten i min Subaru WRX STI (Superbil) jämfört med en Lancia Delta S4 (bil från 1985) så kommer min spelupplevelse att påverkas åt det positiva. Ständigt behöver jag lära mig hur bilarna förs och hur det kan variera beroende på banans karaktär. De nyare bilarna har en hel del installerade funktioner som hjälper mig att bromsa in lagom mycket i kurvor och liknande, jämfört med de äldre bilarna. I början av spelet blir jag rätt besviken och börjar tvivla på att Codemaster faktiskt gjort sin läxa och skapat en mer realistisk Rally-simulator för jag tar mig igenom de första fyra banorna genom att krossa motståndet med över två minuter. Men tro mig, början av spelet är mer en ”känna-på-bilen”-sektion och den riktiga utmaningen kommer kort därefter. Lyckan är total när jag sladdar snyggt genom en snäv kurva och kommer ut med fart på nästkommande raksträcka. Att lära sig vad min Co-driver skriker ut om banans karaktär och vad som komma skall är ett obligatoriskt moment om det är så att du vill utmana dig på den svåraste svårighetsgraden. Allt eftersom märker jag hur mina egna hjärnspöken tar över och den där svåra kurvan blir hur enkel som helst samtidigt som jag gärna kör ner i diket på en raksträcka på grund av ett för gott självförtroende. Ständigt blir jag belönad bara genom att klara mig genom små korta sektioner på banorna med ruskigt bra fart och efter varje avklarad bana eller sträcka är det dags att torka svettdropparna från pannan, ta en klunk vatten och anta nästa utmaning.

Lyckan är total när jag sladdar snyggt genom en snäv kurva och kommer ut med fart på nästkommande raksträcka.

På något sätt blir jag lugn när jag märker hur varsamt Codemaster nu tar hand om sin bilsimulator och finslipar det som tidigare varit dåligt och gör det till något ännu bättre. Upplevelsen känns total och framför allt känns hela bilkörandet underhållande och belönande. Många timmar är redan spenderade i Dirt Rally 2.0 och frågan jag nu behöver ställa mig är; finns det andra spel som kan rubba på denna helhetsupplevelse eller kommer det bli många flera timmar på grusvägarna och den blöta asfalten.

Dirt Rally 2.0

9

Grafik

9

Ljud

8

Spelbarhet

9

Hållbarhet

8

Plus

  • Finslipat grundkonceptet
  • Balanserade bilar
  • Utmanande på ett bra sätt

Minus

  • Saknaden av ett par bilar
  • Tråkig musik när den väl visar sig