Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Team Ninja
  • Utgivare: Koei Tecmo
  • Genre: Fighting
  • Antal spelare: 1-2 Offline | 2 Online
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2019-03-01

Det är få spel som lever länge nog för att få uppföljare och ännu färre kan titulera sig som en serie. Sportspel och fightingspel är två av dessa som nästan alltid har en trogen skara följare, de som köper den senaste versionen och som växt sig till regelrätta serier. I fighting genren så har vi en handfull stora titlar, alla är de olika och som på deras egna sätt definierat hur fightingspelen ser ut idag. Vi har originalet som alla vet vilket det är och nästan alla som hållit i en handkontroll har spelat, Street Fighter. Två exempel på fighting titlar där det ligger stor fokus på just storyn/berättelsen är Tekken och Soulcalibur. Sist men absolut inte minst så har vi exempel på kontroversiella titlar Mortal Kombat, med sitt ultravåld och ocensurerade lemlästande och Dead or Alive, serien som myntade uttrycket “boobphysics” och som skamlöst tagit alla chanser de fått att översexualisera främst kvinnliga karaktärer men även manliga. Alla fem spelen har olika spelmekaniker och sina egna unika karaktärer men alla har varit lika viktiga för utvecklingen av fighting genren.

Spellägena är de vanliga som vi ser i moderna fightingspel.

Jag har spelat Dead or Alive 6 och kan säga att jag har haft skoj. Grafiken i DoA6 är helt makalös. Detaljerna på karaktärer och bara tanken på hur mycket tid Team Ninja måste ha lagt ned på att få allt att se så organiskt ut är häpnadsväckande. Karaktärernas kläder kan slitas sönder och detaljer som solglasögon och huvudbonader kan slås av. När kläderna går sönder så kan jag se smådetaljer som trådar som flyger omkring och verkligen ser hur resten av plagget som sitter kvar påverkas av att det blivit ett hål eller en ärm slitits av. Karaktärer svettas, de manliga mer än kvinnliga och detta märks tydligt oavsett påklädda eller inte. Karaktärer får blåmärken, sår och rufsig hår, det grafiska är ett fantastiskt hantverk, speciellt när det kommer till detaljer. Ljudet är som sig bör, galen musik och höga käftsmällar och sparkar, men den engelska dubbningen är under all kritik! Maken till ointresserade skådespelare har jag aldrig varit med om. Tur är väl att det går att byta till Japanska och spelet blir direkt mycket bättre.

En översexualiseringen av karaktärer och “boobphysics”.

Spellägena är de vanliga som vi ser i moderna fightingspel, vi har ett storyläge, ett versus läge, ett arkadläge och onlineläge. 24 st karaktärer finns upplåsta från början och vi har två skuggade DLC karaktärer. Alla dessa karaktärer är fullt spelbara i alla spellägen från början förutom i story. Storyläget är ett skriptat manus där vi får följa alla karaktär genom olika historier utspelar sig, tidsmässigt mellan Dead or Alive 5 och 6. Några nya karaktärer introduceras som; Diego, en gatuslagskämpe som använder sig av en boxningsteknik och tydligen har ett bråkigt förflutet med Zack. Zack som är en återkommande karaktär i serien har en Muay thai teknik och så där fortsätter berättandet tills alla karaktärer blivit presenterade och vi får ett motiv till varför de ska slåss i nästa turnering, Dead or Alive 6. Det märks att det finns ett försök till att skapa en minnesvärd berättelse men den är rörigt och oinspirerande så jag bryr mig egentligen inte.

24 karaktärer finns upplåsta från början.

Onlineläget är stabilt och att hitta en match går fort, inget att orda om där förutom att jag är alldeles för dålig för online spel i Doa6. Det är just det som är grejen här tror jag, spelet är inte dåligt eller orättvist. Karaktärerna är oerhört responsiva i knapptryckningar och reagerar blixtsnabbt. Alla de olika karaktärerna har sina specialiteter och olika stilar men det är ingen som egentligen känns bättre än någon annan, alltså finns ingen Eddie Gordo från Tekken 3. Det finns en Capoeira utövare i Doa6 som heter Mariposa men hon känns inte lika billig och fuskig som Eddie Gordo. Specialattacker är bara en knapptryckning bort när jag fyllt en specialmätare och det finns kombon att fördjupa sig i om man har tiden och lusten. Hela spelet är oerhört balanserat och finslipat så om jag förlorar online om och om igen beror endast på att jag inte gjort min läxa och övat.

Hela spelet är oerhört balanserat och finslipat.

Jag skrev ju tidigare att Dead or Alive är en kontroversiell spelserie och detta på grund av översexualiseringen av deras karaktärer och “boobphysics”. Det har tyvärr inte blivit speciellt mycket bättre, flera gånger är det skumma närbilder, suggestiva saker karaktärer säger och studsande bröst. Det var förlegat redan när det introducerades för 20 år sedan och den lilla skara som tyckte det var spännande då, hormonstinna tonårsgrabbar, har växt upp. Det har inte gått mer än 15 minuter av spelets story innan jag stöter på ett tentakel monster och unga japanska flickor stönar av upphetsning som ska förmedla känslan överraskning och obehag. Det lyckas förmedla obehagskänslan inom mig, samma känsla som får mig att skaka på huvudet inför den gubbsjuka Japanska kvinnosynen som är uppenbar. Dagens ungdomar är betydligt mer insatta i lika värderingar och den onödiga objektifieringen av kvinnor (vågar jag hoppas i alla fall). Jag tror ingen betalar nästan 700:- för att se ett par virtuella bröst studsa i takt med att karaktären du styr slåss för sitt liv. Jag önskar att Team Ninja skulle följa hur dagens samhälle utvecklar sig och lita på sin produkt. Att dom tar bort exponeringen, objektifieringen och släpper den gubbsjuka synen på kvinnokroppen från sitt spel. Utveckla karaktärerna istället, jag vill ju till exempel veta mer om vad Ryu Hayabusa gör där, i en kampsports turnering istället för att rädda världen i en regelrätt Ninja Gaiden uppföljare.

Dead or Alive 6

8

Grafik

8

Ljud

7

Spelbarhet

7

Hållbarhet

8

Plus

  • Grafiken
  • Balansen
  • Unika karaktärer
  • Onlineläget

Minus

  • Objektifieringen av kvinnor
  • Ingen karaktärsutveckling
  • Storyläget