Sju månader har passerat sedan händelserna under ”black friday” i New York City. Under en kort helg i mitten av februari 2019 fick både jag och Studio23 pröva på den privata betaversionen av Tom Clancy’s The Division 2 vilket placerar oss i början av spelet. Ett kort intromission fräschar upp muskelminnet hos oss som har spelat spelseriens föregångare men samtidigt lär sig de nya spelarna precis hur spelet fungerar. Känslan av att dra av ett par skott med en pistol eller gevär är alldeles underbar och på något sätt känns det här som en värdig uppföljare till det tidigare kritikerrosade spelet.

Nytt för uppföljaren, The Division 2, är att Dark Zones har gjorts om rejält och istället för att kännas som ett dött område där spelarna smyger omkring och livrädda för att visa sig har man nu öppnat upp och gjort om en del. Conflict är ett läge som lagts till för att sätta spelarna i två lag emot varandra i ett klassiskt Team Deathmatch eller Domination-läge. Hur de här ser ut återstår dock fortfarande att se då det inte ingick i den privata betan som vi fick testa. Det ska även erbjudas möjligheten till svårare uppdrag i slutet av spelet där hela åtta spelare ska kunna samarbeta och klara av de utmaningar som står framför en.

Pepp!
Engagerande berättelse
Hela berättelsen bakom The Division-serien och hur städerna töms på folk är fantastisk och engagerar mig som spelare. 

Förfinade spellägen
Jag minns när jag sprang runt i darkzones i de första spelet och kände mig på spänn inför vad som skulle komma och om spelarna jag stötte på var några jag kunde lita på, eller om någon skulle svika den andra. I Division 2 har de här gjorts ännu bättre och att springa runt i de något omgjorda darkzones så pass att de nu känns värt att spendera tid i den avskärmade platsen och att det är än mer utmanande än tidigare.

Känslan av apokalyps
The Dollar Flu som är grundstenen i Division-spelen har arbetat hårt och tömt gatorna i Washington DC. Där jag springer omkring ser jag protestskyltar som är sönderslitna på marken som är riktade mot hur regeringen ljuger för folket, bilar och resväskor är lämnade mitt på gatan och i majoriteten av staden växer det nu gräs och mossa. Känslan av att apokalypsen svept förbi staden och tömt den på allt liv och människor är påtaglig och något som jag gillar skarpt.

Depp!
Samma som föregångaren
Det här behöver egentligen inte vara något som är dåligt, men det står där och väger. Stundtals upplever jag och mina kompisar att vi både upplevt och sett det som Division 2 bjuder på. Vi har sprungit omkring på gatorna och följt efter den tunna orangea linjen som representerar en typ av vägvisare. Vi har sprejat ned legendariska bossar som verkar tåla minst en miljard skott och tagit del av den där värdefulla looten som vi så gärna vill ha. Jag hoppas att spelet i slutändan kan bjuda på en värdig utmaning då vi fått veta att vi kan spela upp till 8 spelare på lite av innehållet i slutet av spelet. Bara det inte blir så att bossarna eller fienderna tål mer och att det skulle vara någon typ av lösning på problemet. Ge oss pussel att lösa, sprida ut sig och försvara olika områden tillsammans för att ta sig vidare eller någonting. 

Thats it!

Nu väntar vi in den 15:e Mars då det är datumet som Tom Clancy’s The Division 2 lanseras och jag sitter nu på spänd och väntar. Världen känns levande, många av de koncept som fanns med i föregångaren är fortfarande kvar som exempelvis ”vägvisaren” som representeras av ett tunt orange sträck som visar oss vägen genom alla distrikt i Washington DC. En av de absolut viktigaste sakerna som måste bli rätt den här gången är endgame-innehållet, vad finns det kvar för oss spelare att göra när den högsta nivån har nåtts?