Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Atlus
  • Utgivare: Atlus
  • Genre: Action | Musik
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: PlayStation 4
  • Släpps: 2018-12-04

 

När skolan är slut och spelseriens alla protagonister gått hem för dagen kan jag inte sluta undra vad de ägnar sin fritid åt. Jag behöver inte undra längre för jag vet att alla karaktärer som återfinns i Persona-serien spenderar den genom att dansa och sjunga till en väldigt säregen musikgenre och på något sätt trollbinds jag vid konceptet och börjar snabbt både nynna med i musiken och tar till ton i de japanska texterna så gott det går. Persona Dancing: Endless Night Collection är en härlig blandning av både karaktärer, musikstycken och miljöer hämtade direkt ifrån Persona 3 och Persona 5, mixat till ett rytmiskt musikspel, vad mer finns det att önska?

Själv drivs jag av möjligheten att låsa upp nya låtar, karaktärer och partners på de olika låtarna

Spelserien Persona finns inte bara som ett väldigt unikt och framförallt bra rollspel där vi recenserat den senaste delen utan även som fightingspel och rytmik-spel. Efter att jag, på senare tid, dragits in i universumet som berrör Persona så kunde jag inte motstå möjligheten att få spela två av seriens mest ikoniska delar som musikspel, Persona 3: Dancing Moon Light och Persona 5: Dancing in Starlight. Sedan tidigare har jag avgudat spel som Stepmania (PC), Dance Dance Revolution (Arkad) samt Guitar Hero/Rock Band-spelen och kände att det här nog skulle vara ett väldigt naturligt steg vidare in i den väldigt nischade spelgenre som rytmiska spel nu tillhör.

I ett sådant här spel handlar det uteslutande om att hålla koll på vad som sker på skärmen och kunna filtrera ut det som är viktigt och oviktigt. Sedvanligt för spel i denna genre handlar det om att trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle och oftast i takt till musiken. För de av er som inte riktigt vet hur musiken i Persona-spelen låter så kan man säga att musiken är en salig blandning av precis allt. Vissa låtar går mot det lite poppigare hållet medan andra är fantastiskt jazziga och det finns nog något för alla i dom här två titlarna. För att ta sig an utmaningen som Personas rytmiska spel bjuder på så måste du ha ett öppet sinne för musik för det här är oerhört nischat och jag kan tänka mig att det blir svårt att försöka spela någon av dessa två titlar om du avskyr musiken, för de går lite hand i hand nämligen.

I ett sådant här spel handlar det uteslutande om att hålla koll på vad som sker på skärmen

Premissen är simpel, med hjälp av tre knappar på styrkorset, kryss, cirkel och triangel poppar det upp diverse bollar på skärmen som rör sig inifrån mitten till utkanten, till en specifik knapp som du ska knappa på samtidigt som de befinner sig innanför ett visst område. Det kan låta oerhört simpelt, vilket det faktiskt också är, men lägg sedan till en animerad bakgrund där en karaktär som du själv har valt står och dansar på ett väldigt uttrycksfullt sätt vilket distraherar och förhöjer svårighetsgraden markant. Det tar dock inte stopp där, för lite när som helst så kommer det en större ring som täcker hela skärmen, en ring som representerar någon typ av ”scratch”-ljud likt de DJ’s håller på med, och för att aktivera dessa måste du föra en av handkontrollens joysticks åt valfri sida. Låter det luddigt så kan jag bara hålla med. Det händer så himla mycket på skärmen precis hela tiden vilket leder till att spelets huvudsegment, lyssna till musikens takt och trycka på knappar, hamnar lite i skymundan.

Efter att en låt är färdigspelad får du upp en bild som visar på statistik på hur bra eller dåligt du skötte dig, hur många noter som du träffade helt perfekt till musikens takt, samt vad du kanske behöver öva mer på. Under de första spelsessionerna kände jag en oerhörd frustration när det sker så ofantligt mycket på skärmen hela tiden och jag upplevde mig själv bli sämre och sämre för varje genomförd låt. Nästa gång jag satte igång spelet så valde jag ut en låt som jag fastnat för någorlunda och spelade igenom den säkert fem gånger och kunde tillslut finna en viss tillfredsställelse och lycka med att klara fler än hälften av alla noter på en perfekt nivå. Det är även efter låten som diverse collectibles, delar av en berättelse eller nya karaktärer låses upp helt beroende av hur du har presterat.

Persona Dancing-spelen är absolut ett spel som kan konkurrera med andra spel i sin genre

Persona 3: Dancing Moon Light och Persona 5: Dancing in Starlight är inte ett spel för alla, absolut inte. Snarare tilltalar spelpaketets båda spel de riktigt inbitna fansen där musiken säkert kan väcka både (nostalgiska?) minnen och en oändlig energi som gör det peppande på något sätt att vilja fortsätta. Själv drivs jag av möjligheten att låsa upp nya låtar, karaktärer och partners tills de olika låtarna, för det går faktiskt att byta karaktär och svårighetsgrad inför varje ny låt. Persona Dancing-spelen är absolut titlar som kan konkurrera med andra spel i sin genre och framför allt för att det står utanför den berömda lådan som man ska tänka utanför. Svårighetsgraden skruvas upp rejält med den löjliga dansen som sker mitt i rutan och det krävs en hel del av spelaren för att ens klara av en spelrunda. Det här är kanske inte ett spel för alla men jag har faktiskt fastnat och gillar det skarpt.

Persona Dancing: Endless Night Collection

7

Grafik

7

Ljud

8

Spelbarhet

7

Hållbarhet

7

Plus

  • Härlig humor
  • Bra musik
  • Utmanande koncept

Minus

  • Nischat och inte för alla
  • Lite väl rörigt på de svårare svårighetsgraderna