Spelinformation

  • Testad plattform: Xbox One
  • Utvecklare: Namco Tales Studio
  • Utgivare: Bandai Namco Entertainment
  • Genre: Rollspel
  • Antal spelare: 1-2 Offline
  • Finns till: Nintendo Switch | PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2019-01-11

Yuri Lowell kommer från de fattiga delarna av The Impirial Capital Zaphias och har lärt sig att man inte kan lita på någon. Han har bland annat varit i fängelsehålan förr vilket har gjort att alla känner till hans namn. Han är älskad av byborna i slummen, men inte så älskad av de rika. I de fattiga delarna av Zaphias går fontänen sönder, det är någon eller några som har stulit flera stycken av de så kallade Blastia Cores och det är ingen av de rika människorna i staden som vill hjälpa slummen att ta dem tillbaka. Istället för att han ska lita på att de rojala vakterna ska jaga ifatt tjuvarna och ställa saker till rätta så bestämmer han sig för att ta saken i sina egna händer. Från och med den incidenten påbörjas och utvecklas storyn som växer till ett spännande äventyr.

Bland annat får man följa en story om hur Yuri möter sina vänner som följer med honom på hans äventyr.

Tales of Vesperia: Definitive Edition är ett underbart rollspel där vi får följa Yuri Lowell på jakten efter de som nästan förstörda The Impirial Capital Zaphias under en översvämning. För utan så kallade Blastia Cores så förlorar staden sin förmåga att producera vatten från fontänen och stadens barrier försvinner också. Människorna har blivit bortskämda och är beroende av Blastia teknologinFinns det ingen skyddsbarriär över staden kan Terca Lumireis (som spelvärlden heter) fiender anfalla staden vilket leder till att, inte bara slummen utan också hela staden, går under. Men som i många andra RPG spel så händer det saker på vägen under jakten på de stulna Blastia Cores. Det börjar som sagt med att vi får följa Yuri som under spelet möter sina vänner som följer med honom på hans äventyr. På vägen dit stöter man på fiender som du kan eller välja att inte slåss mot, göra sidouppdrag och utforskar den stora världen Terca Lumireis med hjälp av världskartan. Det är just detta som gör spelet så spännande – att utforska varenda vrå och (för mig som älskar storys) följa en berättelse. Lite som att kolla på anime samtidigt som man spelar, bra kombination!

Lite som att kolla på anime samtidigt som man spelar, bra kombination!

Varelserna, djuren och fienderna i Tales of Vesperia är inte som alla i verkliga livet, de påminner mer om Pokémon. Man ser att de är djur, men de ser så annorlunda ut, nästan sagolika till och med. Dessutom får man möta andra människor som kan bli ens fiender eller vänner. Repede är Yuris sidekick, bästa vän och hund som inte är som alla andra fientliga varelser. Han är på Yuris sida och slåss tillsammans med honom och de andra du styr i spelet, men inte med sina klor och vassa tänder, utan med svärd och andra vapen som han har i munnen. Inte bara det, han går runt med en pipa i munnen också. Komiska inslag som dessa uppkommer i spelet och det lättar på stämningen.

Grafiken i Tales of Vesperia är bra för att vara den genren som den just är. Hög kvalité i ”filmsekvenserna”, bland annat i backstoryn som vi får se i spelets intro innan vi får börja spela spelet. Där har vi ju näst intill en riktig anime. Det finns till och med en anime som heter Tales of Vesperia: The First Strike som är en dedikerad anime till just spelet. Spelet Tales of Vesperia: Definitive Edition är inte trögt eller segreagerat på något sätt. Däremot när man är i strider mot fiender kan knapptrycket vara en aning jobbiga då man ibland trycker men ingenting händer. För mig är det inte någon större oro då man fortfarande kan njuta och spelet är spelbart.

Något som jag inte är van vid när det handlar om spel i konsolformat är att man inte kan spara vart och när man vill. Detta gör att man lätt kan tröttna på spelet då man tvingas spela väldigt länge (vilket man ibland inte har riktigt tid med) innan man kan känna att det är dags att spara. Annars måste man hitta en checkpoint eller en plats där man kan spara, (bortsett från världskartan) vilket förekommer sällan under äventyret. Detta är i och för sig en utmaning också då man inte blir allt för bortskämd och sparar hela tiden. Detta gör att man blir mer observant och skyddar sig bättre samt använder sina items så som man ska använda dem och inte slösa bort dem.

Grafiken i Tales of Vesperia är bra för att vara den genren som den just är.

Sist men inte minst vill jag också nämna ljudet i spelet. Alla ljudeffekter och dialoger är bra och on point vilket gör att man lättare hänger med på vad man gör och vad som händer. Musiken är ett plus, under själva spelets gång är den lugn och harmonisk medan man utforskar. Stöter man på fiender och hamnar i strid blir det rockmusik med mer tempo och det gör en extra taggad och alert. Det är skönt att det finns blandade musikgenrer i Tales of Vesperia. I vissa andra spel kan det bli ganska uttjatat med liknande melodier om och om igen. Här får vi variation vilket uppskattas, i alla fall av mig och av många andra rollspels-älskare.

Innan jag avslutar vill jag nämna det som är nytt i Definitive Edition. Den är bland annat uppdaterad med högre kvalité grafiskt, ny musik och flera tillägg i spelet. Den inkluderar två karaktärer som är spelbara som bara fanns i PS3-versionen – Patty Fleur och Flynn Shifo. De kommer senare att följa med dig på äventyret. Dessutom finns det mer mini-games, bossar och icke-utgivna kostymer. Den innehåller mycket från den exklusiva japanska PS3-versionen!

Första recensionen för 2019
och jag är supernöjd med spelet! Älskar ni äventyr, rollspel, anime och härlig musik kommer ni inte ångra erat köpa.

Tales of Vesperia: Definitive Edition

7

Grafik

8

Ljud

7

Spelbarhet

7

Hållbarhet

6

Plus

  • Storyn
  • Spänningen
  • Musiken

Minus

  • Knapptryckshetsen i battles
  • Man kan inte spara spelet vart eller när man vill