Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Avalanche Studios
  • Utgivare: Square Enix
  • Genre: Actionäventyr
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2018-12-04

 

Den stekheta solen som råder i den fiktionella staden Solis i Sydamerika bjuder på en fin kontrast gentemot det rådande vädret utanför fönstret. I en öppen och färgsprakande värld tar jag mig an det äventyr som på pappret låter som en rätt häftig historia, Solis upplever nämligen extrema väderlekar och det tack vare Gabriela Morales och hennes kraftfulla armé; Black Hand. Jag är alltid lika nervös och spänd inför lanseringar av uppföljare till spel som jag älskar och framför allt uppföljare som på något sätt måste bevisa sin existens i vissa genrer. Det är i precis det läget jag anser att Just Cause 4 befinner sig, på gränsen till att faktiskt existera. Det finns andra spel som gör actionäventyret i en öppen värld så oerhört bra som exempelvis Red Dead Redemption vilket gör att Just Cause måste göra något alldeles exceptionellt för att kunna behålla sin plats som ett underhållande och unikt spel i genren. 

Om det är någonstans som Just Cause får skina så är det friheten att handskas med olika uppdrag på varierade sätt.

I den fjärde delen av Just Cause får vi återigen stifta bekantskap med vår självcentrerade Rico Rodriguez som den här gången ställs emot den kvinnliga antagonisten Gabriela Morales. Efter händelserna i Just Cause 3 som vi också recenserat, har Rico nu fått reda på information kring sin fars bortgång och hans inblandning i Black Hand-armén. Rico känner sig hämndlusten och börjar samla på sig mer information kring händelserna och det med hjälp av ett gäng rebeller som kallar sina anhängare för ”The Army of Chaos”. Inte nog med att handskas med Black Hand så får vi även uppleva extrema väder som uppenbarar sig i form av stora tornados, sandstormar, snöstormar och tropiska blixtoväder, alla minst lika dödliga för Rico och det gäller att parera dessa eller använda sig av dem till sin fördel. 

Rico kommer fullt utrustad med sin grappling hook, wingsuit och fallskärm precis som i föregångaren. Visserligen har grappling hooken uppdateras och kan nu avfyras på ett längre avstånd vilket ger mig en större frihet att delta i spelets olika strider genom att bland annat kunna dra mig ur striden illa kvickt med hooken. En av mina favoritegenskaper med grappling hooken är möjligheten att fästa en liten ballong på andra sidan och på så sätt skicka upp fiender i luften för att sedan se dem falla mot en säker död. Om det är någonstans som Just Cause får skina så är det friheten att handskas med alla olika uppdrag på varierade sätt. Den här friheten är utöver den vanliga gentemot andra spel som jag har spelat i samma genre, däremot blir det väldigt repetitivt med tanke på spelets enkelriktade uppdrag som ofta handlar om att ta sig ifrån plats A, besegra fiender, ta sig vidare till plats B eller eventuellt eskortera någon i säkerhet till olika platser.

Inte nog med att handskas med Black Hand så får vi även uppleva extrema väder.

På förhand så låter ju alla dessa delar väldigt intressanta och att blandningen bidrar till något som faktiskt skulle kunna bidra till både underhållning och ett hållbart spel. Men det första som händer är att jag som spelare blir påtvingad en tutorial-del där jag får lära mig hantera Ricos olika gadgets. Visserligen är det bra att ha ett liknande upplägg om det här hade varit det första spelet i spelserien, men nu när vi för fjärde gången får leka med den öppna världen kan vi väl ändå ges möjligheten att åtminstonde skippa denna del. Anledningen till att jag blir upprörd över detta simpla lilla uppdrag är för att det är så långt ifrån vad Just Cause står för, enligt mig. Allt eftersom får vi självklart lära oss mer om de olika verktygen samt möjligheten att tweaka de en del, men i slutändan så handlar Just Cause 4 om en enda sak; att försöka nyttja de olika actionsekvenserna och möjligheterna att använda sin grappling hook för att kasta sprängtunnor på helikoptrar, sätta ihop två gubbar på en lastbil som släpar dem efter sig eller vad det nu kan vara. 

En väldigt välkommen del som Avalanche Studios faktiskt har gjort sitt bästa med att ändra är just hur berättelsen har förts framåt i tidigare spel. Allt har tidigare varit drivna med hjälp av uppdrag och mellansekvenser men i del fyra går det även att få reda på mer om berättelsens olika händelser genom att besöka olika platser eller klara av mindre uppdrag som inte tvingar in spelaren i en mellansekvens. Sen är det ruskigt häftigt att ta sig an uppdragen på det sätt du själv vill och till din befogenhet finns det en gedigen arsenal av bland annat skjutvapen och raketgevär med mera. Grafiskt har Avalanche Studios gjort ett hästjobb och Solis känns som en oerhört levande värld jag befinner mig i med civila invånare som rör sig runt både till fots, med bilar och båtar. Friheten finns precis överallt, ändå är jag inte riktigt övertygad över årets Rico-äventyr.

I den fjärde delen av Just Cause får vi återigen stifta bekantskap med vår självcentrerade Rico Rodriguez.

I det stora hela upplever jag att Just Cause 4 har ett stort problem och det är att känslan när jag spelade föregångaren och det nylanserade spelet är densamma. Det är kul till en början med en stegrande svårighet där striderna blir allt intensivare desto längre in i spelet jag kommer men samtidigt hänger ständigt känslan av att jag har gjort allt det här tidigare över mig. Jag har skrattat åt Ricos nonchalans och nyttjat alla hans tillbehör på alla möjliga sett. Jag har redan slagits mot Black Hand och deras slentrianmässigt utformade fiender där de första motståndarna knappt är utrustade med någon som helst skyddsväst varpå de vid senare tillfällen tål de mesta attacker jag utför och det krävs en del strategi för att besegra. Jag ska inte sticka under stolen med att jag har haft kul med Just Cause 4, för det har jag. Uppdragen är repetitiva och det gäller att jag är riktigt kreativ ibland för att bringa nya perspektiv till hur jag löser problemen men inte ens det är nog ibland. Det finns en mängd med positiva saker med Just Cause 4 men det som gör mig något besviken är att Avalanche Studios inte riktigt tagit vara på den potential spelet haft och det liknar sin föregångare på tok för mycket för att jag ska bli mer engagerad i spelet.

Just Cause 4

7

Grafik

9

Ljud

8

Spelbarhet

6

Hållbarhet

5

Plus

  • Häftiga verktyg att nyttja
  • Intressant berättelse
  • Njutbar action

Minus

  • Få nyheter gentemot föregångaren
  • Repetitivt
  • Lågt omspelarvärde