Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: IO Interactive
  • Utgivare: Warner Bros. Interactive Entertainment
  • Genre: Actionäventyr | Stealth
  • Antal spelare: 1 Offline | 1-2 Online
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2018-11-13

Två år har gått sedan jag antog rollen som den hemliga agenten 47 i Hitman. Och så länge Sam Fisher ifrån Splinter Cell lyser med sin frånvaro så behöver jag på något sätt fylla kvoten av virtuella lönnmord och tassande på tå. Den hemliga agenten är fenomenal på det han gör och står nu som ensam trotjänare i rampljuset i och med lanseringen av Hitman 2. Men frågan vi alla måste ställa oss efter att ha spelat det här, kommer Sam Fisher någonsin kunna ta tillbaka sin plats på tronen över sneaky-sneaky spel ifrån agent 47?

Att återigen klä sig i den vita kostymen som agent 47 diggar är en överväldigande uppgift med tanke på vad han sedan tidigare upplevt i både sin föregångare och Hitman: Absolution. I tidigare delen anlitades 47 till ICA eller International Contract Agency som är ett lite coolare namn där han lönnmördade ett gäng högt uppsatta människor inom olika organisationer. Allt eftersom kommer det fram att en oidentifierad man som går under namnet Shadow Client ligger bakom de olika kontrakten som i all sin hemlighet är kopplade till den topphemliga gruppen Providence. Ni hör, allt är så sjukt hemligt att jag själv spelar spelet i hemlighet. Hitman 2 tar vid där det första spelet avslutas och den här gången får vi veta lite mer om våra klienter och hur de är kopplade till den mystiske mannen som fortfarande är agentens måltavla.

Det finns nästan bara gott med saker och säga om Hitman 2

Jag brukar ofta prata med vänner och kollegor om hur jag älskar rollspel och att det finns så oerhört mycket att fördriva sin speltid på vare sig det gäller att ta sig vidare i handlingen, leta rätt på samlarobjekt i den stora vida världen eller bara springa fram och tillbaka samma område i hopp om att få det där sällsynta droppet ifrån en väldigt specifik fiende. När det då är dags för att anta rollen som hemlig agent, smyga omkring och vara väldigt grundlig i sina handlingar känns som ett hopp långt ifrån det jag egentligen gillar. Men IO Interactive som är hjärnorna bakom spelet lyckas rulla in mig i en filt och vagga mig varsamt i sin famn då jag blir helt förälskad och såld på konceptet kring den moderna lönnmördaren. Vid en första genomspelning av det första uppdraget där vi under en dunkel kväll kört upp våran sjukt tysta motorbåt på stranden och står mitt framför Alma Reynards ensamma strandvilla. Enligt all information som samlats in från diverse nätverk (i spelet då) så är det hon som är vår säkraste länk i jakten på den mystiska Shadow Client.

Vi får följa med vår käre agent i ett perspektiv bakom axeln samtidigt som han rör sig upp emot villan. I och med att det här är spelets första uppdrag tvingas vi självklart in i en tutorial, ett lära-sig-spelet-segment, där vi först behöver skjuta sönder övervakningskameror och leta rätt på ett verktyg för att kunna ta oss in i den till synes exklusiva villa. Jag har ju aldrig sett området tidigare och känner mig väldigt obekväm i rollen att springa in i någons hus bara sådär utan att veta vad som väntar. Med hjälp av en skruvmejsel lyckas jag ta mig in via garageporten där det uppenbarar sig två döda offer liggandes på golvet framför en bil. Min första tanke är att jag ska försöka undvika att ställa till en scen och spy på plats, så jag håller det tillbaka och går runt paret för att kika in om det finns någon mer otrevlig överraskning bilen. Till mitt förtret hittar jag ett stycke kloroform, det måste komma till användning någonstans. Såhär fortsätter mitt äventyr i säkert 20 minuter då jag plockat på mig nästintill allt som finns i huset och som förvaras i agentens bottenlösa fickor. Som den pedanta personlighet jag personligen har ser jag en tavla som hänger snett som måste vridas åt rätt håll och vips så öppnas ett hemligt rum. Där inne finner jag precis den information jag letat efter under hela spelsessionen varpå villans ägare, Alma och hennes livgarde anländer samma sekund som jag finner informationen, vilket sammanträffande. Jag sitter fast på övervåningen och får reda på att Alma bör lönnmördas illa kvickt, drar min ljuddämpade pistol och skjuter ett skott i pannbenet varpå jag själv får känna på säkert 200 pistolskott i samma sekund. Uppdraget misslyckades och jag känner en mörk och tom känsla komma över mig, hur fan ska jag klara det där?

Ett av spelets flerspelarläge går under namnet ”Sniper Assassin”

Varje uppdrag i Hitman 2 går oftast ut på att lönnmörda olika människor eller kräva de på information som är nyttig för mig i det fortsatta spelandet, men det som gör det här spelet så ofantligt bra och engagerande är att jag allt eftersom lär mig vart alla objekt finns på banan, vart jag kan ta mig och hur motståndarna rör sig vilket ger mig möjligheten att förbereda diverse dödsfällor. Vid min andra omgång hittar jag ett råttgift vilket jag förgiftar Almas te med innan de kommer hem. När hon druckit sitt te och går en hemsk död till mötes befinner jag mig redan vid min motorbåt beredd på att fara därifrån och gå vinnande därifrån. Inte nog med det så får vi tillgång till hela sex olika banor vid lanseringen med stor chans att både fler banor och uppdrag kommer adderas allt eftersom. Friheten och utmaningen går hand i hand precis hela tiden och beroende på vilken typ av utmaning jag vill ta mig an så får jag själv anpassa både mina förberedelser och preparerande av fällor till exempel. Under spelets första uppdrag finns det till exempel 10-talet olika utmaningar på hur lönnmördandet ska gå till och Alma samt hennes boy-toy ska gå döden till mötes och det som jag upplevde var svårast var då Alma skulle dränkas i badrummets handfat och hennes boy-toy skulle knivhuggas med kökskniven i duschen. De små utmaningarna bidrar till att höja spelets hållbarhet och jag känner mig inte riktigt nöjd att gå vidare ifrån den första banan förrän jag klarat av alla utmaningarna. Lönnmördaruppdragen är bara ett exempel, det finns uppdrag att hitta gömda föremål, aktivera vissa saker, putta i soldater i villans pool och så vidare. För varje gång jag klarar av ett nytt uppdrag går jag upp i nivå på samma bana och kan på så sätt även få tillgång till nya startpunkter, föremål som läggs till eller liknande.

Ett av spelets flerspelarläge går under namnet ”Sniper Assassin” där jag för första gången kan ingå i ett lag med en dubbelagent, riktiga spelare på nätet, där vi tillsammans använder snipergevär för att slå ut olika måltavlor på diverse banor. Jämfört med hur resten av spelet känns och spelas känns det här läget väldigt malplacerat och tråkigt. Däremot uppskattar jag spelets andra flerspelarläge, Ghost Mode, där jag istället får tävla mot riktiga motståndare över nätet om vem som kan få fem poäng först. Varje poäng erhålls genom att besegra en måltavla utan att denne eller någon annan datorstyrd karaktär märker av mordet samt att gömma kroppen på ett säkert ställe. Jag och min motståndare befinner oss på samma karta fast inte samma ”universum” så vi kan aldrig se varandra eller ta död på samma måltavlor samtidigt, däremot finns det olika föremål som går att plocka upp och en ”Ghost Crate” som innehåller flera föremål. Om jag plockar upp ett föremål ifrån en spöklåda försvinner samma föremål för motståndaren, vilket är den enda interaktion vi båda kan göra med varandra.

Uppdraget misslyckades och jag känner en mörk och tom känsla komma över mig, hur fan ska jag klara det där?

Det finns nästan bara gott med saker och säga om Hitman 2 men visst återanvänds det både vapen, användbara objekt och diverse prylar ifrån sin föregångare samt att jag som spelare inte blir lika bestraffad som tidigare. Om jag exempelvis blir ertappad på fel plats vid fel tillfälle kan jag nu enkelt springa där ifrån, gömma mig och bli i princip osynlig för motståndarna och på så sätt fortsätta mitt uppdrag trots att det inte blir felfritt. Just denna del uppskattade jag mer i föregångaren då jag var tvungen att vara listig precis hela tiden vilket alltså inte är ett krav längre utan det hela har gjorts något enklare. Agent 47 är däremot en av de coolaste och stiligaste protagonister jag antagit mig rollen som och jag tror att jag kommer att spendera många timmar till för att klara av de befintliga utmaningarna innan de utökas med ännu fler områden och uppdrag att bemästra.

Hitman 2

8

Grafik

8

Ljud

8

Spelbarhet

8

Hållbarhet

8

Plus

  • Frihet och utmaning - Hand i hand
  • Många uppdrag att bemästra

Minus

  • Få nyheter gentemot föregångaren
  • Något för enkelt