Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: DICE
  • Utgivare: Electronic Arts
  • Genre: FPS
  • Antal spelare: 1 Offline | 2-64 Online
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2018-11-20

 

Kulorna viner och träffar sandsäckarna bakom mig samtidigt som jag försöker fippla fram min granat. Fiendernas fotsteg hörs tydligt och varje steg rör sig närmare mig. Granaten flyger iväg och jag lyckas skjuta av minst tre skott innan jag faller till marken tillsammans med mina plutonkamrater. Vare sig det handlar om de maffiga och storskaliga striderna som ger mig känslan av att min plats faktiskt spelar någon roll eller de episka och interaktiva krigshistorierna som ger mig rysningar längst hela kroppen och ibland nästan framkallar tårar ifrån tårkanalerna så är det här ett fantastiskt spel, det här mina vänner är Battlefield V.

I ett sargat London 1939, början på det andra världskriget, hörs en nervöst och tillbakadragen premiärminister hålla ett kort tal till folket, England har begärt krig mot Tyskland och kriget har bara börjat. Battlefield V fortsätter precis där sin föregångare avslutades och använder sig av samma formel som tidigare, nämligen att dela upp berättelsen i olika episoder. Vid lanseringen av spelet får vi spelare tillgång till tre olika ”War Stories”. I det första, ”Nordlys”, tar jag an mig rollen som en soldat i motståndsrörelsen i jakten på att sabotera tyskarnas kärnvapen-program. ”Tiraileur” heter den andra krigsberättelsen där spelaren får följa med en senegalesisk soldat där södra Frankrike invaderas och sist men absolut inte minst, ”Under No Flag”. I den sista berättelsen följer vi med Billy Bridger vars specialitet är att råna banker och hantera sprängmedel. Billy blir rekryterad till en specialstyrka vars enda syfte är att sabotera och förstöra tyska flygfält. Det finns en färde kampanj som ännu inte lanserats som går under namnet ”The Last Tiger”.

Oftast handlar det om att ta sig från punkt A till B men friheten ligger oftast i mina händer

De ovanstående berättelserna är inspirerade och hämtade ifrån historieböckerna och reflekterar här en liten annorlunda vinkel på det andra världskriget än den man fått höra mycket om i skolan och liknande. Personligen tycker jag att DICE lyckas nysta in mig i en bubbla som jag inte vill lämna och att jag känner mig som självaste soldaten. Oftast handlar det om att ta sig från punkt A till B men friheten ligger oftast i mina händer, vill jag starta ett väpnat kaos där alla kulor viner förbi en varenda sekund, eller smyga mig runt för att ta ut några soldater först. På några ställen finns det bara ett val, men just möjligheten att använda mig av omgivningen till min fördel finns och de representeras inte bara i singelplayer-läget utan även i multiplayer-delen. 

När det kommer till Battlefild V multiplayer så väljer DICE att gå rakt emot sina konkurrenter som exempelvis Call of Duty: Black Ops IIII där fokuset ligger på få antal spelare i varje lag och väldigt kompakta banor. I Battlefield spelas det 32 spelare mot 32 andra spelare på storskaliga kartor där möjligheten att köra både jeepar, pansarvagnar och flygplan finns, vilket skapar en helt annan atmosfär och tankesätt hos spelarna. Battlefield har alltid byggt på att du tillsammans med ditt squad, en grupp på 4 personer, samarbetar, tar över viktiga områden och kompletterar varandra med spelets olika klasser. Personligen föredrar jag att hålla i en stödjande roll så som Support eller Medic vars syfte är att hålla medspelarna vid liv och välutrustade med diverse granater och liknande. Assault-klassen springer in i striden med huvudet först och utrustade med dynamit och raketgevär för att förgöra pansarvagnar samtidigt som Recon-klassen håller sig långt bak med sitt snipergevär och ropa ut vart fienderna befinner sig och vart gruppen bör röra sig härnäst. Spelets fyra klasser känns oerhört balanserade och fungerar väl så länge du som spelare håller dig till din pluton och inte springer iväg på solouppdrag och försöker leka hjälte. Flerspelarläget är oerhört underhållande och jag har svårt att slita mig ifrån det trots att varje match tar minst 20 minuter. Som i tidigare installationer av Battlefield finns det möjlighet att välja olika spellägen vilket även här är en självklarhet. Förutom det klassiska Conquest där två lag slåss om att hålla olika punkter på kartan och på så sätt generera poäng så finns även Breakthrough, Frontlines och Dominations. 

Battlefield har alltid byggt på att du tillsammans med ditt squad, en grupp på 4 personer, samarbetar

Breakthrough och Frontlines är två nya spellägen där man i Breakthrough där det försvarande laget äger kartans alla punkter och det anfallande laget ska försöka ta över samtliga punkter innan tiden rinner ut. Frontlines är ett liknande spelläge där de båda lagen slåss om en punkt åt gången och genom erövring pushas motståndarna bakåt och en ny punkt uppenbarar sig för de båda lagen att erövra. Spelläget där jag dock spenderat större delen av min speltid i Battlefield V är det nyrenoverade Grand Operations. Tidigare gick det bara under namnet Operations, men har nu gjorts om och gjorts så otroligt mycket bättre. En runda Grand Operations tar ungefär 40 minuter att genomföra där varje runda utgörs av en dag. Ta till exempel uppdraget ”Battle for France” där den första dagen går ut på att antingen försvara artilleri-kanoner eller förstöra dem beroende på vilket lag du tillhör. När rundan är slut och beroende på vem som går vinnande därifrån så kommer berättelsen anpassa sig därefter. Om du lyckas försvara artilleri-kanonerna så kommer ditt lag att berömmas och dag två börjar med att du återigen får försvara olika punkter fast med något bättre förutsättningar. Tre rundor, eller tre dagar, spelas innan ett lag utses till vinnare och det andra till förlorare. Det mest underhållande med det här spelläget är enligt mig känslan jag får av att befinna mig på slagfältet och göra en skillnad oavsett vilken roll jag tar mig an. Alla mina lagkamraters och mina egna handlingar förändrar utgångsläget för motståndarna och det känns värt att slåss till rundornas sista sekund som kan vara avgörande för båda lagen. 

Alla mina lagkamraters och mina egna handlingar förändrar utgångsläget för motståndarna

Visst finns det skavanker i alla spel och Battlefield V är absolut inget undantag. Det finns buggar som stör och irriterar men de jag stött på är sällan så kraftfulla att de förstör spelet eller ger mig en obehagskänsla att jag inte vill fortsätta spela. Visst är det svårt till en början att förstå hur jag kikar runt hörn och att jag måste stå på ett visst sätt för att det ska triggas eller när jag befinner mig i en pansarvagn och styr kulsprutan samtidigt som min karaktärs händer befinner sig någon annanstans på skärmen. DICE har återigen visat att de är bäst på spel och storskaliga krigszoner, att kunna komponera ihop ett helt ljudspår fyllt av sandkorn som flyger överallt efter att en granat precis exploderat eller hur jag trots att jag befinner mig ett par hundra meter ifrån kriget fortfarande inte kan känna mig säker för fienderna kan göra precis samma sak. Visst hade spelet behövs polerats upp och kanske fördröjts ett tag för Battle Royale-läget saknas fortfarande och lanseras inte fören i mars 2019 och det känns lite glest med åtta olika kartor med tanke på så många olika spellägen, men det kanske bara är jag som har den känslan. Sen är ju alla spel en smaksak, Battlefield är lite mer jag än någon annan förstapersonsskjutare på marknaden och jag är på nytt förälskad i en spelserie som jag visar vart skåpet ska stå när det kommer till storskalig krigföring.

Battlefield V

8

Grafik

8

Ljud

8

Spelbarhet

8

Hållbarhet

8

Plus

  • Grafiken
  • Multiplayer-läget
  • War Stories

Minus

  • Många men små buggar
  • Battle Royale-läget saknas