Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4 | Xbox One
  • Utvecklare: Toys for Bob
  • Utgivare: Activision
  • Genre: Action | Plattform
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: PlayStation 4 | Xbox One
  • Släpps: 2018-11-13

 

Det finns så fasansfullt mycket spel som jag spelat under mina barn och ungdomsår, spel som har fått ett speciellt litet rum i mitt hjärta och som samtidigt absolut inte får göras om på något som helst sätt. Spyro The Dragon var och är ett sådant spel som för mig är odödligt och ett spel som jag har många minnen till, framförallt runt juletiden. När det utannonserades att Toys for Bob skulle göra en remaster av Spyro-spelen satt jag med hjärtat i halsgropen och ville inte veta något mer, inte se någonting och nästan helt undvika spelet. Tillslut kom då dagen när jag hade spelet i min hand och med skräckblandad förtjusning skulle jag sätta mig ner och återuppleva ett spel ifrån barndomen. 

I det första spelet får vi följa med draken Spyro och trollsländan Sparx.

Jag trollbands av den lilafärgade, söta och glada draken Spyro och ville för allt i världen göra så att han skulle koras som hjälte och leva ett lyckligt liv. Dock sattes det ständigt käppar i hjulen av karaktärer som Doktor Shemp, Gnasty Gnorc, Ripto och Buzz, bara för att nämna några. Precis som i remastern av Crash Bandicoot som jag recenserade tidigare i år så har utvecklarna valt att behålla precis allt ifrån originalspelen, vare sig det handlar om fiendernas placeringar på banorna eller de gömda skatterna, därav blev det här ett äventyr som på förhand absolut inte ska kunna förstöra och försumma mina tidigare minnen och ersätta de med något sämre. Eftersom att utvecklarna har valt att ha det på det här viset så tar det inte många sekunder innan de olika gömda skatternas placering kommer tillbaka till mig samtidigt som min kropp fylls av en varm och mysig känsla, Spyro is back!

Spyro Reignited Trilogy bjuder oss på en resa genom spelseriens Playstation-titlar Spyro The Dragon, Spyro 2: Ripto’s Rage och Spyro: Year of the Dragon. I det första spelet får vi följa med draken Spyro och trollsländan Sparx till Dragon Kingdom och dess fem olika kungadömen i jakt på att rädda de förstelnade drakarna som Gnasty Gnorc förtrollat efter att ha blivit förolämpad i en intervju. I uppföljaren, Ripto’s Rage åker Spyro och hans kompanjon Sparx på semester till Dragon Shore. I drakarnas värld sker nästan all transportering till olika platser genom portaler och just denna gång går inte portalen till Dragon shore utan till en annan plats vid namn Realm of Avalar. I Avalar härjar trollkarlen Ripto som tagit sig till kungariket efter att en till synes snäll professor mixtrat lite för mycket portalerna och på så sätt skapat ett sätt för Ripto att ta sig in. Men vårat äventyr tar inte stopp här, för i det sista spelet i trilogin får vi följa med Spyro när han ska fira drakarnas nyår varpå en tokig häxa väljer att stjäla alla drakägg under firandet och ni kan nog lista ut vart vår resa kommer att ta oss. Värt att nämna är att det sista spelet i spelserien, Year of the Dragon, är det spel där vi inte bara styr vår kära drake utan får även anta rollen som Sparx, en apa, känguru, fågel och snögubbe. Låter inte det här nog intressant för att ni skulle vilja pröva spelet?

Jag minns att just Spyro var oerhört svår att manövrera förut.

Om en remaster ska lyckas tror jag att det är viktigt att utvecklarna lyckas fånga in den känslan som spelet en gång i tiden förmedlat. I Spyro-spelen har det varit de färgglada miljöerna, musiken, berättelsen och framför allt empatin och sympatin som spelarna känt för vår kära lilla drake. Allt det här har Toys for Bob, utvecklarna, lyckas krama in i ett nytt skal, ett skal som använder hela färgpaletten för att återigen måla upp de tidigare minnena som jag och andra har av spelserien. Till en början kände jag att det blivit på tok för modernt och för mycket effekter men har allt eftersom lyckats köpa den nya grafiska motorn och känner att varje minut som spenderas i Artisan World är minuter som är värda att bevara.

En sak som jag alltid har upplevt som jobbigt när det gäller de lite äldre spelen som lanseras på nytt är hur ofantligt klumpig kontrollen ofta känns. Jag minns att just Spyro var oerhört svår att manövrera förut och är minst lika svår att styra idag. Kameran och hur den agerar i alla stunder är något som gör mig riktigt irriterad och det är tack vare den som jag ofta misslyckas med knepiga hopp eller missar en rusning mot fienderna. Var det verkligen såhär det var att spela Spyro, var det så här klumpigt och krångligt eller vande man sig allt eftersom?

Spyro is back!

Efter att ha spelat två riktigt lyckade remasters (Spyro och Crash Bandicoot) så börjar jag fundera bakåt i tiden till vilka mer spel eller spelserier jag skulle vilja se omgjorda och moderniserade på gott och ont. Att återigen få uppleva de magiska stunderna som jag en gång gjorde för cirka 20 år sedan är något alldeles extra och alla de härliga känslorna kommer tillbaka och då har man väl ändå lyckats med något. Miljöerna är fantastiska, Spyro är lika underbar som alltid och kameran är minst lika värdelös som när spelet lanserades 1998 men vad gör det när precis allt annat är så överraskande bra att jag nästan sitter med glädjetårar och spelar igenom äventyret ännu en gång.

En Andra åsikt:

Hoppsan! Det har alltså gått 20 år sedan Spyro the Dragon släpptes till PlayStation. Jag minns att jag provade den första delen av de tre Spyro spelen redan då och gillade det, bortsett från de ganska trögfattade kontrollerna spelet hade. Del två och tre spelade jag aldrig men jag vet att om det inte hade varit för Spyro hade det aldrig blivit någon Skylanders spel så de borde varit minst lika populära som del ett och två. Nu släpper Toys for Bob tillsammans med Activision en remaster på alla tre titlar i Spyro serien. Del två och tre blir alltså helt nya för mig och av de tre titlar du får är del tre helt klart det bästa enligt mig. Det blir nostalgiskt trots att jag inte upplevt verken del två eller tre innan, något påminner mig även om äldre Disneyfilmer. Jag tror att Spyro är ett spel som faktiskt fungerar för de flesta oavsett ålder. Min guddotter på fyra år älskar det men det gör även hennes pappa som är 37. Julen närmar sig och hade jag vart barn och spelat hade i alla fall jag blivit jätteglad om detta var en julklapp, trots något föråldrad kontrollschema är Spyro Reignited Trilogy en jättemysig trilogi som värmer gamerhjärtat under vintertiden 
7/10 – Studio23 

Spyro Reignited Trilogy

8

Grafik

8

Ljud

8

Spelbarhet

8

Hållbarhet

8

Plus

  • Nostalgin fångad perfekt
  • Ett gediget äventyr

Minus

  • Irriterande kamerakontroll
  • Inga som helst nyheter utöver orginalinnehållet