Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4 | Xbox One
  • Utvecklare: Treyarch
  • Utgivare: Activision
  • Genre: FPS
  • Antal spelare: 2-100 Online
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2018-10-12

 

I årets upplaga av Call of Duty slopar utvecklarna Treyarch storyläget och bjuder istället på ett förfinat zombieläge, sin välkända multiplayer samt ett helt nytt battle royal läge.

Zombies är ett inslag som var väldigt vanligt i spel för ett par år sedan, det skulle vara Zombies precis överallt. När det för första gången utannonserades att de odöda skulle nå Call of Duty-serien i och med Call of Duty: World at War blev jag måttligt skeptisk. Vad har Zombies i ett krigsspel att göra, var tanken som slog mig. I Call of Duty: Black Ops IIII har spelläget förfinats sedan dess och bjuder in alla spelare till en helt sjuk och vrickad värld där Zombies är vardagsmat.

Intresset för att ta mig an zombie-läget i spel har varit sådär men för en gångs skull känns det som att det finns mycket att hämta i zombiedelen. I Black Ops IIII bjuds vi på hela fyra olika äventyr, alla med en unik uppsättning karaktärer och berättelse. Den här gången har Treyarch gått all in där varje berättelse är unik och varje spelläge har olika funktioner. Vad sägs om att borda RMS Titanic och få veta att det inte alls ”bara” var ett isberg som gjorde att fartyget kapsejsade utan en hord med Zombies? Eller varför inte kastas in i gladiatorarenan under romartiden där publiken bjuds på ultravåld, överlever du eller zombierna? 

I antikens Rom, fortfarande på jakt på vad som egentligen har hänt med Scarletts pappa. 

Zombieläget är alltså uppdelat i två olika berättelser. I det ena följer vi med Scarlett Rhodes som letar efter sin far, Alistair, som under mystiska omständigheter försvunnit efter att han varit i kontakt med The High Priest of Chaos. För att ta reda på vad som har hänt anlitar hon sin fars arbetskollegor, Bruno Delacroix som tidigare varit en fransk legionär, Diego Necalli före detta spion och kemisten Stanton Shaw. Resan för de fyra börjar på RMS Titanic där de letar efter en inlåst relik någonstans på fartyget, men någonting går ruskigt fel och reliken aktiveras vilket transformerar alla människor på Titanic till Zombies. Det är sedan upp till dig och polare eller botar att slakta zombies och leta rätt på reliken igen. Efter att reliken är återfunnen lyckas äventyrarna ta sig till en grotta där de omslutas av en mystisk rök som söver de fyra karaktärerna varpå de vaknar upp igen plötsligt befinner sig i antikens Rom, fortfarande på jakt på vad som egentligen har hänt med Scarletts pappa. 

Den andra delen av berättelsen handlar också om en grupp på fyra personer; Edward, Tank, Takeo och Nikolai som besöker Alcatraz Island i hopp om att hitta ett provrör med blod som ska rädda deras själar. Den här berättelsen spårar ur en hel del, men vad vi har förstått ska den vara sammankopplad med en zombie del ifrån Black Ops II ”Blood of the dead”. De båda berättelserna hänger inte ihop med varandra och är uppdelade i; Voyager of Despair och IX samt Mob of the Dead och Aether story. Precis som i Black Ops IIII flerspelarläge innehåller även zombieläget en hel drös med utmaningar som går att klara av för att belönas med en hel del erfarenhetspoäng som i sin tur låser upp nya egenskaper och utrustning att använda sig av.

Vad sägs om att borda RMS Titanic.

Det som gör Zombieläget i allmänhet väldigt intressant och engagerande är just stressen och adrenalinet som pumpas genom kroppen. Ingenstans på banorna går det att vara helt säker, för zombierna väller ut från brunnar i marken, hål i väggarna eller hoppar över staket och tak. Samtidigt behöver vi samarbeta och hålla ihop, aktivera banans olika fällor som sätter stopp för zombiernas framfart och försöka få fatt i olika reliker som låser upp mer kraftfullare fiender som i sin tur är värda mer poäng. Till en början känns spelläget oerhört svårt och ogreppbart för det händer så mycket precis hela tiden, men allt eftersom börjar vi förstå vad som ska göras och de nerver som nyss var på spänn övergår istället till taktik. En av nyheterna i det förfinade zombieläget är användandet av olika häxdrycker. Dessa drycker gör det möjligt att ladda om vapen snabbare, återuppliva kompisarna snabbare eller teleporteras till en slumpmässigt och säker plats någonstans på kartan. Efter varje avklarad våg går det att andas i några sekunder och köpa vapen, ammunition, uppgraderingar samt öppna upp nya delar av kartan innan nästa våg startar.

Call of Duty: Black Ops IIII är det första Call of Duty spelet som har ett battle royal läge kallat Blackout, det fungerar ungefär som det i exempelvis Fortnite. Skillnaderna är dock ganska stora och i Blackout bygger du inte saker och det är ingen gullig grafik. Treyarch har skapat en värld som jag faktiskt tycker väldigt mycket om, här finns alla kartor större kartor med från tidigare Black Ops titlar såsom Turbine, Train Station, Nuke Town med flera. Dessa utgör alltså hela spelvärden som agerar karta. Det fungerar otroligt bra och det är både roligt och nostalgiskt att återbesöka gamla favoriter. Förutom detta finns även zombies utspridda lite här och vart på kartan där belöningen att döda dessa är åtkomst av lootboxen som mer än ofta innehåller bra vapen. I början går det riktigt dåligt och det första som händer är att jag landar tillsammans med fem andra spelare som snabbt lyckas plocka upp vapen skjuter ned mig på några sekunder, i min ilska går jag ur spelet och mutar min mikrofon. Två av mina vänner lever fortfarande, jag spectatar dom och försöker jag lära mig lite mer om de olika vapen som finns tillgängliga och hur de fungerar eftersom bullet drop är närvarande. Kortfattat innebär detta att desto längre bort du skjuter med ett vapen desto mer tappar kulorna både hastighet och höjd, vilket ofta resulterar i mer en ett par missade headshots.

Call of Duty: Black Ops IIII erbjuder något för alla.

Hemligheter finns utsprida lite här och var och den vi har hittat är bland annat att plocka upp så kallade armor plates från besegrade spelare som har armor på sig. Tre av dessa belönas med upplåsning av en ny spelbar karaktär, att hitta fler hemligheter blir inte bara roligt det blir också stressande och enerverande då vi vet att vi konstant kan bli beskjutna från olika håll. Att skrika ”där bort är någon” kommer du inte komma lång med alls, men som tur är finns det en bra kompass som även har siffror på sig vilket innebär att du kan säga till dina vänner i din trupp att, 193 sydväst rör det sig någon, eller 150 öst kommer ett fordon. Det kräver taktik och är kommunikationen dålig kommer ni inte ta er långt upp på listan. Jag är riktigt imponerad över att 100 spelare samtidigt ska kriga om att bli herren på täppan och därmed last man eller last squad standing.

Alla vapen som du plockar upp är givetvis olika och ger olika fördelar samt nackdelar. En sniper vinner sällan närstriden mot ett hagelgevär men tvärtom är även sant. Närstrider är vad jag upplevt ganska ovanligt och sker nästan alltid i början av rundorna när spelare har panik och springer omkring med sina knytnävar i jakt på en pistol, ett maskin gevär, ”ett vad som helst som går att skjuta med” Givetvis varar inget för evigt och i Blackouts krymper den cirkel spelarna strider i och till slut är den så liten att närstrid, tur eller otroligt bra taktik kommer avgöra vem som tar hem första platsen. Att smyga är den taktik jag tycker fungerar bäst men det händer också att någon säger; det går någon där på kullen vi väntar och se….men då har jag redan tryck av en salva och avslöjat vår position. Is i magen är nästan ett måste. Då och då dyker även ett flygplan upp som släpper supply drops med behövliga förnödenheter som starka vapen, armor samt health packs.

En helg tillsammans med Blackout och tre vänner.

Jag var på förhand ganska milt peppad inför ännu ett nytt Call of Duty spel och jag provade betan tillsammans med en vän. Då kändes det ganska skoj men eftersom jag blev dödad hela tiden ökade inte intresset tillräckligt för att jag satt och räknade dagarna inför release men nu efter att ha spenderat en helg tillsammans med Blackout och tre vänner kan jag inte säga annat än att jag älskar det! Blackouts läget räddar Cod från att kännas repetitivt och även om battle royal inte är något nytt lyckas Treyarch galant med att implementera det till sitt eget i en värld som känns igen från tidigare Call of Duty Black Ops titlar men ändå erbjuder något helt nytt för nya spelare till serien.

Sist men inte minst har Treyarch helt gått ifrån singelplayer-läget i Black Ops IIII och valt att lägga större fokus på multiplayer-delarna. I det klassiska onlineläget ställs spelare mot varandra i två lag i Bland annat Team Deathmatch, Control, Heist, Domination och Kill Confirmed. De olika lägena är precis som de har varit tidigare, men vi önskan om bättre spawn platser från betan kvarstår då vi spawnar lite överallt på kartorna oavsett om det är ett fiende tätt område eller inte. Flera gånger har det hänt att vi spawnat mitt i en grupp fiender vilket gör det både omöjligt att ta sig levande därifrån och tråkigt då det händer flera gånger i framför allt Domination-läget.

Speltempot i Black Ops IIII är högt.

Precis som tidigare handlar det om att gå upp i nivå genom att klara av olika utmaningar så som att ta död på 10 motståndare utan att ta skada av dem, hela sig själv 100 gånger eller klara av att skicka iväg en scorestreak. Ingenting har egentligen förändrats, däremot känns både vapen och egenskaper mer balanserade och det handlar ofta om att lyckas hitta kombinationer som passar dig och gör det jobbigt för motståndarna. Lillbirro brukar till exempel alltid utrusta sig med en rocket launcher som irriterar fienderna något ofantligt, för så fort de skickar upp en uav scan eller stridshelikopter, blir de snabbt nedskjutna.

Det är även kul att Treyarch slängt in lite äldre kartor tillsammans med de nyare. De äldre kartorna har vi sedan tidigare bekantat oss med i tidigare installationer av spelserien. Firing Range från första Call of Duty: Black Ops är en gammal favorit som fungerar i alla spellägen och som bjuder på väldigt intensiva matcher. Speltempot i Black Ops IIII är högt, till en början känns det som att vi aldrig kommer få en enda kill eller ens bidra till mitt egna lag då alla andra spelare utklassar oss. Men snart sätter muskelminnet igång och vi erhåller både kills, scorestreaks och är med på rundornas killcam som visar vem som gjort bäst och snyggast ifrån sig under spelrundan. Det går heller inte att campa någonstans och titta på för tempot är så ofantligt högt och spelarna både springer och hoppar runt på banorna och plockar ner dig på jorden i ett nafs om du ens försöker. 

Det blir också stressande och enerverande.

Som nämnt är det enda egentliga stora minuset vi är överens om är att spawn punkterna måste fixas till ordentligt för mycket av spelglädjen försvinner snabbt när vi spawnar mitt i en fiendegrupp. Det känns som Call of Duty: Black Ops IIII erbjuder något för alla, vare sig du spelar Blackout tillsammans med vänner, multiplayer med eller mot vänner eller spelets förfinade Zombieläge. Avsaknaden av singleplayer/story läge är inget som stör alls och i ärlighetens namn skaffar nog få spelare ett FPS för storyns skull.

Call of Duty: Black Ops IIII

8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Blackout är riktigt kul
  • Bra känsla i vapnen
  • Stämningsfull musik

Minus

  • Laggar ibland
  • Spawnpunkterna i Multiplayer