Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Nippon Ichi Software
  • Utgivare: NIS America, Inc.
  • Genre: Strategirollspel
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Nintendo Switch | PlayStation 4
  • Släpps: 2018-10-12

 

2003 var året då stortitlar som Tales of Symphonia och Legend of Zelda: Wind Waker spelades i Europa och samtidigt i Japan släpptes ett helt nytt IP vid namn Disgaea: Hour of Darkness. Disgaea är ett turbaserat strategirollspel och fick ett varmt mottagande i Japan med tanke på den något innovativa spelstilen. Att blanda turbaserat med strategi och rollspel var fortfarande relativt nytt för oss här i Europa. Vi här i väst var mer reserverade och under en tid då de flesta spelade på PC, Xbox eller PlayStation 2 var suget efter den realistiska grafiken ett måste. Spel som Metal Gear Solid 2 och Halo hade knuffat grafiken framåt en rejäl bit och det tecknade, cellshade-grafiken var förbehållet Nintendo med sin Gamecube. Disgaea är just ett sånt spel. Tecknat, färgglatt, lite åt det barnsliga hållet och till råga på allt så släpptes det till PlayStation 2, konsolen som pressade grafiken till det yttersta. För alla som missade denna juvel 2003 har nu chansen att uppleva ett utmärkt spel fast på en modern konsol. Disgaea 1 Complete innehåller allt från grundspelet med remastrad grafik och lite mer därtill.

Det är upp till prinsen att bringa ordning i kaoset. 

Historien i spelet börjar med att kungen är död och hans tronarvinge, prins Laharl har sovit de senaste två åren. Etna, prinsens trogna följeslagare väcker honom och berättar vad som hänt. I det kaos som blivit efter kungens död och frånvaro har skapat ett maktgap och en obesutten tron och alla demoner i Netherrealm löper amok. Det är nu upp till Laharl och hans trogna följeslagare att skapa ordning i kaoset genom att erövra tillbaka allt. Från början är det Laharl, Etna och tre söta pingviner även kända som ”prinnies”som utgör din stridsgrupp. Ja, ni läste rätt, tre pingviner beväpnade med kniv och kallar prinsen “dood” istället för “dude”. Det är dessa fem som utgör grundpartyt, men allt eftersom erhålls kristaller som gör det möjligt att låsa upp ytterligare lärjungar. Lärjungarna finns i flera olika klasser; Fighter, Brawler, Cleric, Skullgirl osv. Varje enskild klass har sina egna förmågor och går upp i nivå individuellt utifrån hur mycket dessa används. Ju fler kristaller, desto starkare och fler lärjungar kan du ta med dig till strid. Striderna som är turordningsbaserad kan närmast liknas det vid schack. Fienderna är strategiskt utplacerade på ett rutmönstrat bräde och i början av varje strid får vi välja vilka ska med in i striden och placera ut dom en och en. Självklart finns det en begränsning på hur många karaktärer det går att sätta ut, och gränsen uppgår till tio allierade totalt på banan samtidigt.

Hur jag placerar ut karaktärerna är viktigt.

Dina karaktärer kan flytta på sig, attackera, utföra olika specialförmågor, använda ett föremål eller skydda sig. Individuellt avgör du vad de olika karaktärerna ska göra varje enskild runda och när det är klart väljer du alternativet ”Execute”. Detta gör att de uppgifter du tillsatt dina karaktärer att utföra startar. Hur jag placerar ut karaktärerna är viktigt och kan avgöra hur den pågående striden avslutas. Ställer jag vissa karaktärer bredvid varandra eller bakom en annan så kan det trigga en kombo attack, vilket gör att någon av karaktärerna får ytterligare möjligheter att genomföra en specialattack. Efter dessa animationer är klar så är min tur slut och fienden får göra sitt drag. Brädet eller banan som vi spelar på är fylld med olika rutor som även kan påverka spelarnas egenskaper. Det finns rutor som ger mer skada, ökad sköld och liknande. Motståndarna som styrs av datorn får flytta runt sina karaktärer och utföra attacker precis som jag. Det lag vars karaktärer först blir besegrade förlorar. Har du spelat andra liknande spel så som Xcom, Mario Rabbids eller Divinity 2 så förstår du säkert principen.

Tyvärr så ser vissa animationer, speciellt i specialattacker inte bra ut.

Närsomhelst under spelets gång så kan du kliva in i en sal fylld av politiker. Dessa politiker kan, om du fått tillräckligt högt rykte, hjälpa dig och underlätta en massa genom överdrivna bonusar, men det kan också röstas ned vilket ger dig alternativen att antingen ge upp eller att ta till våld för att lösa konflikten. Musiken till Disgaea är helt sagolik och träffar rätt oavsett situation. Röstskådespeleriet som bjuder på antingen Japanska eller Engelska röster fungerar perfekt. Jag valde Engelska och rösterna till karaktärerna känns där engagerade och rösterna passar karaktärerna. Japanska låter bra och trovärdig samt känns som en högkvalitativ anime. Bara det att jag kan välja språk är ett stort plus. Grafiken i denna remaster är krispig, färggrann och detaljrik. Små detaljer som hår som flyger i vinden eller skugga på svärd är vackra att se på. Tyvärr så ser vissa animationer, speciellt i specialattacker, inte bra ut. Det är som att Nippon Ichi Software glömt anpassa animationen av dessa till dagens konsoler, vilket är synd då resten av spelet ser oerhört vackert ut. Jag fullkomligt älskar jrpg och strategispel så detta när det är en blanding av bägge två blir det ett spel som passar mig som handen i handsken. Jag älskar hur jag måste planera mina strider in i minsta detalj. Gillar verkligen rpg momenten också såklart, att få bygga mina karaktärer och anpassa dom utifrån min egna spelstil. Laharl beter sig som en bortskämd skitunge men hans attityd är faktiskt inte är så störande som en kan tro. Det skiner igenom att han är en demonprins, tronarvingen och besitter en massa makt.

När motståndaren är färdig med sin tur så är det återigen jag

Hela historien förmedlas med en enorm dos självdistans och humor. Disgaea driver med sig själv och andra spel i genren. Detta görs på ett så underhållande vis att jag inte kan låta bli att skratta för mig själv. Det finns till exempel ett tillfälle på första bossen. Jag vill inte spoila något men ni kommer märka vad jag pratar om, i alla fall om ni råkar ut för samma sak jag gjorde. Det har kommit många remakes, remaster och allt vad det kallas nu på senare tid av och alla är faktiskt inte bra. Jag skulle kunna sträcka mig till att säga att jag enbart varit nöjd med två av dessa hittills; Final Fantasy X och Crash Bandicoot. Sammanfattningsvis så är Disgaea 1 Complete ett utmärkt spel värd en remaster så jag lägger till det i listan över bra remakes.

Disgaea 1 Complete

7

Grafik

7/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

7/10

Plus

  • Grafiken
  • Musiken
  • Karaktärerna
  • Striderna

Minus

  • Grinda
  • Ojämn nivå på svårighetsnivå