Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Sega CS1
  • Utgivare: SEGA
  • Genre: Actionäventyr
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: PlayStation 4
  • Släpps: 2018-08-28

 

Det är alltid lika underhållande att försöka sätta ord på vad jag upplever när jag tar mig an ett spel i Yakuza-serien. Tidigare har jag recenserat både Yakuza Zero och Yakuza 6: The Song of Life, så jag har upplevt både prologen samt slutet och den här gången lite mitt emellan. Men det som gör det hela underhållande att skriva om är det faktum att du spelar en riktig badass-hjälte som inte bara bankar skiten ur tjuvar och andra wannabe-mafiosos, utan du dejtar, administrera en cabareklubb eller lyckas plocka mjukisdjur i diverse olika arkad-maskiner som du sedan delar ut till främlingar för att påverka deras kärleksliv. Kom igen, spelet har allt och fokus ligger visserligen på berättelsen men det varvas flitigt med små roliga inslag och sidouppdrag.

Den här gången har man valt att ta bort möjligheten att byta slagsmåls stil.

Som nämndes ovan har jag spelat både Yakuza: Zero och Yakuza 6: The Song of Life och nu får jag då lite av spelets berättelse mittemellan. Ett år efter att ha lämnat Tojo-klanen och hela Yakuza-livet bakom sig blir Kiryu återigen indragen i det igen då Yukio Terada, en av de högt uppsatta inom Tojo-klanen, blir mördad av en annan organisation. Yakuza 2: Kiwami är en direkt remaster av spelet som lanserades till PlayStation 2 och som sedan dök upp på Playstation store för PlayStation 3-ägare i HD version, så berättelsen är densamma och vi får även följa med på Goro Majima, Kiryus antagonist, äventyr samt en del nya gameplay-förändringar. 

Grafikmotorn Dragon Engine användes för första gången i Yakuza 6: The Song of Life och används även i Yakuza Kiwami 2. Visserligen känns det som att SEGA har en helt annan tanke bakom grafiken gentemot vad som förväntas här i väst, för visst har vi sett många snyggare spel än Yakuza på senaste tiden. Det som Dragon Engine däremot lyckats riktigt väl med är att skapa en speciell atmosfär, en levande sådan i en stad som är i ständig rörelse. I spelet befinner vi oss i Kamarucho och Sotonbori som är inspirerade av självaste Tokyo och Osaka. Städerna är levande med människor som rör sig runt på stan och interagerar med varandra, tjuvar som stjäl pengar mitt på ljusa dagen eller en grupp grabbar som försöker gå emellan en pågående dejt mellan ett par. Runt om i staden går det även runt tuffingar som bara är ute efter att slåss så fort du kommer inom räckhåll. Hela tiden händer det saker som flyter på väldigt bra och allt tack vare Dragon Engine som gör det hela möjligt. 

Ett år efter att ha lämnat Tojo-klanen och hela Yakuza-livet bakom sig blir Kiryu återigen indragen i det igen.

När det gäller just striderna som är en av de centrala bitarna i Yakuza serien så har en del förändringar gjorts. Det blir lätt att jämföra Yakuza 2: Kiwami med Yakuza 6: The Song of Life då de påminner mycket om varandra, rent estetiskt. Men den här gången har man valt att ta bort möjligheten att byta slagsmåls stil beroende på om du vill slå hårda, lösa, snabba eller långsamma slag. Däremot har SEGA återigen infört möjligheten att utrusta sig med vapen som vid ett enkelt knapptryck på styrkorset plockas fram ur Kiryus ficka. Tre olika vapen går att utrusta samtidigt varpå de alla har en viss hållbarhet. När vapnet väl går sönder så får du antingen reparera dem, plocka upp fienders vapen i strider och spara dem, eller springa iväg till närmsta affär och köpa på dig ett gäng nya vapen. 

Det finns fortfarande en hel uppsjö med sidouppdrag att ägna tiden åt om du inte skulle vilja leta rätt på de som mördade Yukio Terada. Vad sägs om att delta i en turnering i Virtua Fighter 2 i arkadhallen, kasta dart eller varför inte delta i ett minispel som handlar om att kissa med skills. En sak som gör att jag mer än gärna utför sidouppdragen är att jag får något för det. Låt säga att jag springer iväg och köper näsdukar till trubaduren som försöker tjäna ihop sitt levebröd så kommer han självklart att bli glad. Glädjen visar sig vid nästa möte på en bro då trubaduren mer än gärna lånar ut sin gitarr så att jag kan använda instrumentet till att dunka in huvudet på mina motståndare. Jag har upptäckt några stycken av dessa förmåner, där jag faktiskt får något tillbaka av att hjälpa den lokala befolkningen. Tyvärr verkar det inte finnas några uppdrag som i Yakuza 6 där jag skulle besöka stadens alla restauranger och äta minst en av alla rätter som serveras på deras menyer vilket belönade mig med en mängd erfarenhetspoäng, oh the times!

Grafikmotorn Dragon Engine användes i Yakuza 6 och används även i Yakuza Kiwami 2.

På förhand hade jag farhågor över att sätta mig in i Yakuza 2: Kiwami med tanke på att jag tidigare aldrig spelat varken del ett eller två under PlayStation 3-eran utan först när de började lanseras på PlayStation 4. Och att spela spel nummer två i serien när jag redan upplevt prologen och den sista delen i serien gav mig en liten klump i magen. När jag nu börjar närma mig slutet inser jag att jag återigen börjar törsta efter mer Yakuza och jag hoppas innerligen att de delar av sagan som SEGA planerar att göra remasters av släpps även här i väst så både du och jag kan få uppleva dom i remastered version på våra PlayStation 4 konsoler. Men en sak är säker och det är att jag blir både engagerad, intresserad och förundrad över hur enkelt Yakuza går ifrån sina seriösa inslag till de mer humoristiska och ibland även motbjudande inslagen på en bråkdel av en sekund och spelet lämnar mig med en tillfredsställelse som få titlar gör. 

Yakuza Kiwami 2

8

Grafik

7/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

9/10

Plus

  • Speciell och fantastisk atmosfär
  • Stor variation av uppdrag att genomföra
  • Humorn varvat med den allvarliga tonen

Minus

  • Något daterad grafik men med ny grafikmotor
  • Saknar vissa funktioner från tidigare delar i serien