Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Larian Studios
  • Utgivare: Bandai Namco Entertainment
  • Genre: Rollspel
  • Antal spelare: 1-2 Offline | 2-5 Online
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2018-08-31

 

Divinity: Original Sin II är utvecklat och publicerats av Larian Studios. Det första Divinity släpptes till PC 2014, där spelade vi som Source-jägare och hade i uppdrag att undersöka mord som skett av någon eller några som missbrukade Source. 2017 släpps Divinity II Original Sin till PC och nu 31/8 – 2018 släpps det till konsol. 1000 år har passerat sen det första spelet. Världen ser annorlunda ut. Source-användare jagas och fängslas. Source är en mystisk typ av kraft som närmast kan liknas vid Star wars “The force”. Det finns vissa som kan använda den och de flesta av dom blir lockad av den mörka sidan, vilket leder till att monster som kallas “Void” börjat dyka upp i världen. Det finns några få som vill använda source till gott och dom har en chans att bli “Godwoken”. Heliga varelser som följer någon av de sju gudarnas ord.

Vi är en av de utvalda, en “Godwoken”.

Divinity: Original Sin II haglar av val i sann papper och penna rollspelsanda. Det finns fem raser att välja mellan. Dvärgar, människor, alver, ödlorna eller skeletten. Alla med unika spelstilar och alla med unika spelmekaniker. Ödlorna till exempel ogillas av alla andra raser på grund av att det är en ras som är känd för att bedriva slavhandel. Det kommer göra det lite svårare att i vissa konversationer kunna övertyga folk att hjälpa en. På skeletten fungerar inte vanlig healing magi eller potions utan dom helas i stället av gift.

Det finns 14 olika klasser att välja på

Jag ges också möjlighet att välja en av sex färdiga karaktärer, huvudpersoner. Dessa har en unik bakgrundshistoria och unika uppdrag som fungerar som sekundära huvuduppdrag under spelets gång. Men även om vi inte väljer någon av de färdiga karaktärerna så får vi ändå ta del av deras uppdrag när vi väl bjuder in dom till vårt party.

Jag väljer att göra en helt egen ny karaktär. En blå ödla som fick bli av klassen battlemage. Det finns 14 olika klasser att välja på, allt från krigare till metamorfer, en sorts natur magiker som använder sig av illusioner och magi för att decimera sina fiender. Battlemage specialiserar sig på närstrid och magi. Ett 10-tal timmar in upptäcker jag att detta inte alls passar min spelstil utan jag vill hellre vara något annat. Då är det så finurligt att jag har upptäckt en magisk spegel vilken ger mig möjligheten att helt ändra min karaktär. Nu är jag fortfarande en blå ödla men en magiker som specialiserat som på Pyromancer, eldmagi!

Experimentera med vad som passar dig

Detta gör Divinity II otroligt bra, vi blir inte låst till den karaktär vi väljer från början. Vill du byta svärdet mot magi, gör det! Vill du testa pilbåge eller vara en necromancer, kör på. Experimentera med vad som passar dig. Jag ger även min ödla talangen att tala med djur, detta öppnar dörren för en massa hejdlöst roliga konversationer även vissa hjälpsamma. Jag träffar på en död tjur som berättar att han kan sia in i framtiden, han berättar att jag ska dö nån gång i framtiden, för alla dör eller hönan som blivit av med sina ägg, som jag lovar att leta på vilket i sin tur ger mig hönans mest värdefulla juveler som belöning.

Vid början av mitt äventyr har jag, som Sourcerer, blivit tillfångatagen. Min karaktär vaknar upp på ett Fångskepp. Skeppet är på väg till Fort joy, en fängelseö där Magisters arbetar med att försöka bota folk från Source plågan. Snabbt upptäcker man att deras version av bota är tortyr, stympning och avrättningar.

Skeppet vi åker på fungerar som ett introduktions område, vi får chansen att prata med folk, börja bilda allianser och bekanta oss med spelets grundläggande mekanik. Bland fångarna finns alla de färdiga karaktärerna som fångar också och vi kan konversera med dom redan nu för att få en liten hint om vad deras agenda är. All dialog har spelats in av röstskådespelare och dom gör ett utomordentligt bra jobb men den som sticker ut lite extra är “The Narrator”. som berättar och tar spelet framåt. Varje gång jag väljer att prata med en ny karaktär, vare sig det är en enkel köpman, en kvinna på stan eller en viktig npc så förklarar kommentatorn detaljerat vad för sorts person eller varelse som står framför mig. Han har ett så bildligt sätt att förklara karaktärerna och omgivningen så det hela känns så mycket mer levande.

Oförsiktighet straffar sig fort

Efter en ganska häftig introduktion som slutar med att vi vaknar upp på fängelseön Fort Joy så börjar vårt äventyr. Jag börjar med att träffa på några av dom färdiga karaktärerna jag stiftat bekantskap med på skeppet redan och jag övertalar dom att slå följe med mig.

Min grupp kan som mest ha fyra medlemmar åt gången, då räknas inte pets och summons in. När jag får en ny följeslagare för första gången så får jag ange vilken klass de ska ha, dom har en föredragen klass som dom berättar för mig men jag får fritt välja vad jag vill att dom ska göra. Valet bestämmer vilka färdigheter de börjar med.

Striderna är turbaserade. All magi, skills, items eller att bara röra sig kostar action points. Vi börjar varje runda med 4 AP och det går att spara oanvända poäng till senare rundor. Grundläggande magier och skills kostar 1 AP att använda medan mer avancerade kostar uppemot 5 AP. Redan från början av spelet gäller det att vara taktisk och planera sina drag. Oförsiktighet straffar sig fort och även den lättaste fienden kan göra slarvsylta av mig om jag inte är uppmärksam. Detta gäller vid planering av hur och var karaktärerna ska stå till förhållande till fienden, vilken magi som är bäst på vilken sorts fiende och när det är dags att fly för att återkomma när jag blivit starkare. Det behövs en välbalanserad grupp som kompletterar varandra när man ska ge sig på de lite tuffare fienderna.

Jag måste vara lite extra uppmärksam på min omgivning

Jag kör med den gamla beprövade metoden att jag har en tank, en healer, en som gör fysisk skada och en som är väl bevandrad i magi. Men där gör detta rollspel någonting som jag inte sett i många andra liknande spel. Min tank har jag även gett summoning skills, vilket gör att han kan frammana totempålar som skjuter magi på fiender. Min healer är även en ranger som skjuter pilar på fienden från håll. Spelet uppmanar mig att spela som jag vill och experimentera. Ingen är låst till sin klass, alla kan kombinera alla förmågor och magier hur jag vill, när jag väl har färdighetspoäng nog till det.

Många färdigheter och magier skapar fält av olika element på slagfältet. En eldbomb sätter eld på marken och kombinera det med en flaska olja och du har ett ännu större område som brinner. Använd en magi som gör att det börjar regna, kasta sedan in en blixtmagi i regnet och alla bli elektrifierade. Var försiktig dock, det är lätt att skada sina egna karaktärer i detta kaos. Detta gör att jag måste vara lite extra uppmärksam på min omgivning. 

Alla uppdrag jag får kan oftast lösas på flera sätt och det är just på detta sätt vi får uppdragsbeskrivningen. “Gå och hitta en båt” kan det stå i uppdraget, men ingen mer info. Vi ges ett övergripande mål om vad som ska göras sen är det upp till mig som spelare att med hjälp av mina följeslagare och spelets få regler lösa det. Det är oftast inte den lättaste vägen som ger bäst belöning. Båten kommer oftast vara densamma i slutändan men vägen ditt kantas av resultaten från dina val. I sann rollspelsanda så finns det massor att göra, massor att läsa och massor av npc att lära känna och det blir aldrig tråkigt.

All dialog i Divinity II har spelats in av röstskådespelare

Friheterna i spelet ger mig att forma min karaktär och mitt äventyr är något jag aldrig upplevt tidigare. Jag älskar varenda minut av Divinity II original sin. Musiken är sagolik och träffar precis rätt oavsett tillfälle, röstskådespelet är fantastiskt, historien och berättandet är fängslande och grafiken är otroligt mysig. Visst träffar jag på vissa buggar här och där, saker som försvinner, karaktärer som mystiskt dör och bilden kan lagga till ibland. Det är inget som stör, förutom karaktären som dör. Jag sparar mitt spel och stänger av och alla karaktärer är vid liv. När jag sedan startar spelet igen så är en av mina karaktärer mystiskt död. Det är lite irriterande då det inte är billigt med Resurrection scrolls. Larian Studios har skapat en fantastisk upplevelse, från början till slut. Med en stor dos självdistans och humor kastas vi in ett episkt äventyr fylld av magi och det okända. Musiken kompletterar äventyret med en kombo av pampiga orkestrerade stycken när det behövs och lugna piano partier när det är dags att varva ner. Divinity II Original Sin gör allt det första spelet gjorde fast mycket bättre, större och mer polerat. 

Divinity: Original Sin II

9

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

9/10

Plus

  • Historien
  • Karaktärerna
  • Friheten
  • Dialogerna
  • Miljöerna

Minus

  • Buggar
  • Att det tar slut