Spelinformation

  • Testad plattform: Nintendo Switch
  • Utvecklare: Nintendo EPD
  • Utgivare: Nintendo
  • Genre: Actionäventyr
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Nintendo Switch | Wii U
  • Släpps: 2017-03-03

 

Legenden om Link och Zelda väcktes till liv redan två år innan jag föddes, 1986, och så sent som 1998 lanserades det som klassats som världens bästa Zelda-spel, Ocarina of Time. Idag, ett år efter att Breath of the Wild lanserades kan jag fortfarande spendera flera timmar i veckan i spelet i jakten på fiender, samlarobjekt eller liknande. Är det här den nya kungen över tronen i Zelda-serien måntro?

Så himla underbart är det att återigen få ta sig an rollen som Link i jakten på sin Zelda

Först en liten rättelse, om jag spenderat all min speltid i Breath of the Wild hade jag nog redan hittat alla samlarobjekt, men det här är ett spel som jag vill uppleva länge och leta rätt på alla saker innan jag väljer att plocka undan spelfodralet och göra en backup på min sparfil, för precis så himla underbart är det att återigen få ta sig an rollen som Link i jakten på sin Zelda.

Som många av er redan vet så är berättelsen och hela kronologin i Zelda-spelen en ren röra, och kanske är det någon som löser hela mysteriet någon gång. I Breath of the Wild tar vi oss an rollen som Link, Prinsessan Zeldas dedikerade riddare och livvakt. Ganon har återigen rest sig ifrån de döda och tagit kontroll över de fyra gudomliga bestarna som tidigare regerats av just Zelda och de goda folket. Bestarna besitter krafter som stiger långt över vad någon annan tidigare kunnat ana och kontrolleras nu av den ondaste ondska, Ganon själv. Världen går under, Link skadas och försätts i en 100 år lång sömn samtidigt som Zelda använder all sin kraft för att låsa in Ganon i självaste Hyrule Castle tills dess att Link vaknat och återfunnit ”The Master Sword”.

Så fort kvisten, träplankan eller min ack så fina träsköld används i strider så går de sönder, mer och mer för varje användning

Ni hör ju, komplexitet är lite Nintendos grej när det kommer till Zelda-spelen, men vad spelar det för roll när jag får ta del av det mest episka äventyret jag någonsin skådat. Jag minns att Skyward Sword, det senaste Zelda-spelet till konsol blev kritiserat för att den öppna världen som spelarna hade lovats egentligen inte var så öppen. I Breath of the Wild gav Nintendo alla kritikerna en smäll på käften, och tog bort allt som har med gränser att göra. Det första vi möts av när vi går ut ifrån den mörka och dunkla grottan är ett skarpt ljus som möter Links och våra ögon för att sedan öppna ridåerna till en helt magisk vy. En vy som är svår att bräcka när det kommer till spelögonblick som jag upplevt tidigare, för där står vi högst upp på kanten av ”The Great Plateu” och blickar ut över Mount Hylia, Temple of Time och Forest of Spirits. Det här mina damer och herrar gav mig rysningar över hela kroppen och nästan framkallades en tår från mina tårkanaler, visserligen var tårarna slut på vägen hem från spelaffären när jag köpt spelet, men ändå.

Det första lilla uppdraget ska ta oss till ett tempel där tiden stått stilla, och på min väg dit hittar jag alla möjliga föremål som jag gladeligen plockar på mig, en efter en. Svampar, äpplen, bär, kvistar och träplankor. Det mesta går att äta eller använda som tillhyggen i strider mot fienderna och har du tur kan du även få föremål ifrån besegrade fiender som i sin tur används till att skapa nya vapen eller drycker med olika egenskaper. Skapandet kräver både pengar och specifikt material. Men det som jag till en början gillar skarpt som senare visar min lite sämre sida är möjligheten till den stora variationen av tillhyggen. Så fort kvisten, träplankan eller min ack så fina träsköld används i strider så går de sönder, mer och mer för varje användning och tillslut går de sönder helt. Alla vapen går sönder så länge det inte är ”Ancient Weapons” eller vissa typer av vapen som går att reparera hos vissa NPCs, annars är det bara vänja sig att allt du plockar upp och använder tillslut kommer gå sönder och måste ersättas.

Bara känslan av att befinna sig i en värld som känns väldigt levande är fantastiskt

Till ovanstående hade jag hoppas det fanns en möjlighet att, låt säga, mitt träsvärd går sönder och jag kan plocka upp bitarna av det, för att sedan själv sätta ihop, reparera eller vad som helst. Men samtidigt för det med sig en liten charm av att faktiskt försöka hitta rätt på materialet för att skapa de lite mer kraftfullare vapen som finns, som både håller längre och i vissa fall går att reparera. Nog om det för Breath of the Wild bjuder på så mycket mer än vapen som går sönder. Världen är öppen för dina fötter att vandra eller rida över slätterna med en häst. Det finns så oerhört mycket att ta in i den sammetslena världen vi besöker. Överallt finns det gömmor med skatter eller pussel som måste lösas, men allt går inte att lösa vid en första anblick. För att öppna tunga dörrar eller lyfta på saker behöver vi besöka de utspridda små dungeons runt om i världen.

I de olika grottorna, Shrines, i början erhåller vi olika tillbehör och verktyg som kommer visa sig vara väldigt användbara och ett av de första vi får lägga handskarna på är en magnet. Magneten kan lyfta upp specifika markplattor eller öppna vissa typer av dörrar som uppenbarar en skatt. Såhär är det genomgående i spelet och när jag inte känner för att fortsätta utforska den öppna världen så finns alltid möjligheten att backtracka till tidigare områden jag befunnit mig i och försöka leta rätt på föremål som jag kan manipulera med mina verktyg. Det är inte bara jag som spelare som kan manipulera saker utan vädret kan spela in en stor roll till vad det är du ska göra. Låt säga att himlen öppnar upp sig och regnet bara öser rätt ned i backen, detta påverkar då alla spelets olika ytor, som gör det omöjligt att klättra då du bara kommer glida ned. Eller om du springer runt med en riddarutrustning gjord av metal eller ett svärd i handen så kan blixten slå ned och du kokar upp och dör på plats. Eller varför inte slänga ut en saftig köttbit på vulkanens bergsyta, värmen där kommer tillaga köttet helt perfekt och du kan sedan plocka upp din nygrillade köttklump. Allt det här förhöjer även de hela spelupplevelsen då jag hela tiden måste anpassa mina aktiviteter till vädret som råder.

Som jag nämnt tidigare så har Nintendo valt att ta det absolut bästa ifrån flera av spelserien, i alla fall i mitt tycke. Striderna utövas på samma sätt som jag vill minnas att de gjorde i Ocarina of Time. Det gäller att vara uppmärksam och notera fiendernas rörelsemönster för att hugga till vid rätt tillfälle eller skydda sig med skölden. Trots möjligheten att inte bara röra sig framåt i berättelsen och slå på de lite större fienderna så upplever jag ändå att jag rör mig framåt i spelet genom att slå ut olika campingplatser som tillhör fienderna eller snubbla över ett samlarobjekt. Bara känslan av att befinna sig i en värld som känns väldigt levande är fantastiskt trots att majoriteten av min speltid går ut på att utforska och strida.

Jag är hänförd och nedslagen på golvet, även ett år efter att spelet lanserats

Breath of the Wild har självklart sina små skavanker men det är ingenting som förstör spelet i helhet. Under de snart 100 timmar som jag spenderat i det vilda har jag stött på kanske 10-talet buggar där fiender försvunnit framför ögonen på mig eller där mitt vapen börjat gå sönder trots att jag inte använt det. Jag upplever dock att det har blivit mindre med tiden att spelet har uppdaterats vilket måste båda gott. Musiken är väldigt typisk spelserien och bjuder på många fina stycken där pianon och harpor blandas med fågelkvitter, bombastiska trummor och flöjtar. Några av styckena återanvänds ifrån tidigare spel i serien och igenkänningsfaktorn är hög.

När jag nu börjar närma mig slutet, inte ”klara av sista bossen”-slutet utan mer ”samla på sig och göra precis ALLT”-slutet så slås jag av en vemodig känsla. Jag vill verkligen inte att det ska ta slut, för som det känns nu så kommer jag inte vilja börja om från början och göra om precis allt, för nu vet jag ju vart alla samlarobjekt är, lösningen på alla pussel. Breath of the Wild har bjudit mig på en väldigt episk resa genom en fantastiskt skapad värld och tänk att det finns grafiker, berättare och producenter som kan skapa något så vackert. Jag är hänförd och nedslagen på golvet, även ett år efter att spelet lanserats.

 

The Legend of Zelda: Breath of the Wild

9

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

9/10

Plus

  • Musikstycken som återanvänds och förnyas
  • Det finns så mycket att uppleva
  • Många stora spelögonblick att uppleva

Minus

  • Vapen som går sönder, snabbt
  • Större variation på olika dungeons samt pussel