Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: SCE Studios Santa Monica
  • Utgivare: Sony Interactive Entertainment
  • Genre: Actionäventyr | Hack ‘n slash
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: PlayStation 4
  • Släpps: 2018-04-20


Kratos är tillbaka!
Denna gång har han bytt ut Grekland mot Norden i vad som utlovas vara ett episkt äventyr!

När överraskningen kom under Sonys E3 2016 presskonferens var det dags, det hade gått några år sen vi senast såg Kratos och denna reboot samt nyskapande i nordisk mytologi var ett bra val av Santa Monica studios. Grekland hade blivit gammalt och det finns mycket att hämta ut den nordiska mytologin så det är med spänning jag tar mig igenom God of War. God of War utspelar sig efter del tre.

Kratos tillsammans med sin son Atrues ger sig av från sitt hem för att sprida Atrues mamma och Kratos frus aska över det högsta berget i Midgård. Precis när de gör sig redo dyker plötsligt en främling upp som säger att han vet vem Kratos är och börjar göra livet minst sagt surt för vår protagonist då Kratos förflutna hunnit ikapp honom. Trots provokation vill Kratos helst bara bli lämnad ifred. Pappa och son fungerar i symbios och hur de två interagera är otroligt välgjort och dialogerna verklighetstrogna. Allt för ofta ser jag hur Kratos vill nå ut till sin son, men det är inte lätt för honom då han bär på så mycket sorg och framförallt ilska. Under flera tillfällen  ser jag honom göra sitt bästa.

Midgard är stort och överallt finns det passager, gångar, grottor och annat som jag vill utforska och för det mesta kan jag det. Intagandet av miljöerna är storskaligt och ofta runt en krök eller vid ett vattenfall gömmer sig ett samlarobjekt, för att samla på sig collectibles är något jag inte är ensam om på redaktionen att tycka om. I God of War fyller de även funktion som erfarenhets-boost och allas gamle goda vän; trophies. Det är självklart inget måste att leta upp dessa men någon gång under äventyrets gång så kommer du hitta något och undra vad det är, min direkta känsla blev; vart hittar jag resterande sak? En bit in i spelet får du även tillgång till en båt som du kan ta dig runt i för att hitta nya outforskade platser, dock är detta risk och belöning då du kanske stöter på fiender som är brutalt starkare än dig varpå detta oftast resulterar i att du dör och får ladda närmsta checkpoint för att försöka igenom eller ta dig därifrån illa kvickt.

Det blir en emotionell resa med både upp och nedgångar.

Atrues vill ha Kratos godkännande, uppmärksamhet, respekt och kärlek. Helt vanliga känslor som även förekommer ofta i det verkliga livet. Eftersom jag inte hade en superbra relation med min pappa kan jag relatera till hela ”duga till” konceptet. Det blir en emotionell resa med både upp och nedgångar, läget är spänt och Atrues mamma har nyligen gått bort vilket är något som som konstant finns med de båda i deras hjärtan och tankar. Det märks tydligt att God of War vill förmedla mer än bara blod och våld, och jag känner att de lyckas med bravur på den punkten.

Senast jag blev såhär överraskad och tappade hakan av häpnad var när jag spelade igenom och recenserade Horizon Zero Dawn. Kvaliteten det nya God of War har lyser starkt och trots att det finns många bra spel där ute till denna generations konsoler så är det några som har det där lila extra. Kratos är en spelkaraktär jag har umgåtts och tyckt väldigt mycket om sedan 2005 när jag först fick spela som honom i det allra första God of War till PlayStation 2. Sedan dess har det blivit tre delar (borträknat remakes och sidotitlar till bland annat PSP)

Kratos är en våldsam jävel och det vet alla som någon gång spelat något av spelen, men han är också en familjefar och en människa som får lida mer än alla andra vilket i sin tur gör honom väldigt arg. Det som särskiljer God of War från många andra actionäventyr/Hack ‘n slash är storyn. Bortsett från en stark story finns även färdigheter du låser upp och de mer än ofta svåra men roliga pussel som du måste ta dig igenom för att framskrida i äventyret lägger samt komma åt hemliga platser ger i alla fall mig det där lilla extra.

Kvaliteten det nya God of War har lyser starkt.

Santa Monica har varit föräldrar till Kratos sedan starten och de kan honom utantill, det är även därför det känns helt naturligt att ta sig runt med Kratos och utföra alla hans attacker, specialare m.m. Det sitter liksom i ryggmärgen från tidigare upplevelser med honom. Utforskandet har ändrats sedan sist och är friare, mer öppet. Runtomkring hittar jag olika artefakter och material som kommer komma till användning en bit in i äventyret och som ger mig erfarenhetspoäng. Tillsammans med detta finns även utmaningar såsom; blockera fienders attack 25-100 gånger, döda x antal av olika typer av fiender o.s.v. Det hela skapar ytterligare ett argument varför jag aldrig vill sluta spela God of War.

Det har talats mycket om rollspelsinslagen som skulle få en stor plats i God of War samt ett risk och belöningssystemet. Min rädsla var att detta skulle vara säljsnack och inte mer än blåa, gröna och röda orber utbytt och maskerat till något annat. Jag hade fel, det gröna representerar fortfarande liv men resterande används inte på samma sätt. Röda fyller numera istället på Rage-mätaren och för att låsa upp nya saker är det denna gång istället olika material som silver, guld, stål m.m. som används för att uppgradera vapen och rustningar. 

Allt känns så otroligt välgjort från hur din yxa kommer tillbaka i din hand från rätt vinkel, till hur ljuset faller beroende på kameravinkel. Miljöerna är vackra och lagom öppna för att ta in och avnjutas innan det är dags för en boss eller ett nytt område. Den Nordiska mytologins Midgård känns som skogarna vi kan promenera igenom och bli trollbundna av här hemma och i andra delar av norden. Från början var det tänkt att äventyret skulle ta plats i Egypten men som tur var ändrade teamet sig och det var nog ett bra beslut.

Kratos Kedjor har numera alltså ersatts.

När det kommer till de vapen som Kratos använder sig av imponerar nytänket för dessa och Atreus magi är en välkommen nyhet. Även om serien är känd för sina häftiga vapen så är Leviathan, yxan, en ny solklar favorit. Kratos Kedjor har numera alltså ersatts och likt Tors hammare från Marvels The Avengers kastas och svingas den men kommer tillbaka i din hand när du kallar på den. När den är ivägkastad kan du fortfarande strida genom att slå och sparka samt använda dig av din sköld. Atrues har en pilbåge som han kan både skada och distrahera fiender med, detta hjälper att snabbare få ned diverse eventuella sköldar fiender kan ha för att lyckas ta ned dem snabbt med R3 knappen. Han är också bra att använda sig av i andra situationer då han påpekar intressanta platser och saker i din omgivning som du kanske missar. Till en början kände jag att detta kunde bli uttjatat väldigt snabbt men det är precis lagom. Dock så styr du aldrig honom direkt utan han är mer en sidekick som hjälper till.

Musiken är på sina ställen pampig medan andra ambient och lågmäld. Det är dock ett riktigt bra soundtrack och några melodier lämnar mitt huvud sent. Dialogerna samt röstskådespeleriet är på högsta nivå och Ingen karaktär känns tillgjord, larvig eller överambitiös. Den Nordiska mytologin har en bred repertoar av varelser och gudar precis som de Grekiska där vi stötte på Medusa, Titanerna, gudarna Zeus, Atena och hjältar hittar vi nu istället Odin, Tor, ormen Jormungand m.flera och vare sig det är människor, gudar eller vidunder som pratar känns allt levande och välgjort. Stämningen som musiken bidrar med vare sig du befinner dig i en skog, en grotta eller ute på sjön så sätter den stämningen perfekt och blir som grädde på moset.

Utforskandet har ändrats sedan sist och är friare, mer öppet.

Striderna är roliga, snabba och kräver en del taktik. Under flera tillfällen lämnar även fiender små skriftrullar efter sig som Atrues kan läsa och därmed uppdatera din Bestiarium. Somliga fiender kräver att du använder dig av annat än din yxa och alla har olika svaga punkter du kan utnyttja till din fördel. Senare in i spelet får du även runor du kan lägga in i dina vapen och rustningsdelar för ökad attack/försvar, detta tillsammans med olika färdigheter skapar en mångfaldig upplevelse som inte blir tråkig i första laget. De flesta lägen går att tackla på olika sätt och du kan använda miljöerna till din fördel, dock är somliga fiender mer eller mindre immuna mot vissa attacker vilket  gör att du måste läsa på om deras svagheter för att lättast besegra dom. Bossarna i sin tur är som förväntat av God of War stora och avslutas av Kratos i sann övervåld komplett med blod överallt.

God of War är en spelserie som tillhör de spel som alltid legat i framfarten när det gällt grafiken och kvalité och detta spel är inget undantag. Från spelmoment till mellansekvenserna flyter allt så otroligt bra ihop och använder samma grafik, vilket även innebär att det aldrig känns som spelet stannar upp och blir långsamt eller långtråkigt för den delen. Laddningstider finns inte och alla karaktärerna du möter under resan är intressanta och jag hungrar konstant efter mer som historien snyggt väver fram åt mig.

(Notis: I infokort 4 står det att Terrence C Carson gör rösten till Kratos, vilket självklart stämmer men inte i senaste äventyret då han röstas av Christopher Judge som du bland annat ser i Stargate SG-1)

 

God of War

9

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

9/10

Plus

  • Larvigt snyggt oavsett Ps4 eller Ps4 Pro
  • Extremt välgjorda miljöer
  • Bra kontroller
  • Fantastiskt ljudbild

Minus

  • PC och Xbox ägare blir utan