Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Climax Studios
  • Utgivare: Vision Games
  • Genre: Shoot-’Em-Up | Action
  • Antal spelare: 1-2 Offline | 2-4 Online (co-op)
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2018-02-28

 

Långt bort i en galax väldigt avlägsen vår egna pågår ett ständigt krig och konflikter mot diverse motståndare. Riftstar Raiders är som den där koppen med ljummen kaffe som bara måste drickas upp trots att det smakar väldigt illa, och sen vänjer du dig.

Under spelets första uppdrag sorteras de svaga och ej så tålmodiga spelarna bort ifrån vad jag till en början ansåg vara shoot ´em up-genrens Dark Souls. Första uppdraget sätter svårighetsgraden på en svinhög nivå och det gör att jag snabbt tappar motivationen till att försöka ta mig an uppdraget utan det resulterar att jag hellre stänger av spelet än försöker ta mig vidare. Flera gånger började jag om spelet i hopp om att få ta mig vidare, få se fortsättningen av spelet och efter otaliga försök var jag äntligen där.

Långt bort i en galax väldigt avlägsen vår egna pågår ett ständigt krig

Det som är så himla frustrerande med Riftstar Raiders är utvecklarnas val att helt skippa en tutorial eller ett inlärningsuppdrag utan spelaren förväntas ta sig an utmaningen och lära sig på vägen. Först navigerar vi oss snabbt genom utplacerade minor, sätter igång femton olika larm och fienderna formerar sig som en svärm med arga bin och du har förlorat. Vi lär oss rätt snabbt att larmen inte är speciellt bra att aktivera så vi lyckas undvika även dem utan aktiverar samma svärm med fientliga rymdskepp genom att försöka förstöra deras bas, fullt försåtligt. Men när alla möjligheter till att försöka förstå sig på spelet är det dags att ta sig an, notera, spelets första uppdrag med en mer pang på-approach. Full fart in, döda alla flygplan och mitt i fighten uppenbarar sig möjligheten att dodga, suck.

Som sagt, om jag bara erbjudits möjligheten att mig igenom en sekvens där jag får lära mig kontrollerna gentemot fienderna och hur jag exempelvis kan försvara mig själv eller få minsta lilla hint om att fienderna har svagheter hade jag lätt kunna fastna för Riftstar Raiders, nu blir det raka motsatsen, ett spel som jag nästan hatar att jag allt eftersom börjat fatta tycke för. Panga på med laserkanoner och maskingevär med mitt lilla fartyg, möjligheten att undvika fienders attacker genom att kunna ”boosta” sidledes möjliggör ett helt annat taktiskt perspektiv, men det tog otaliga försök innan jag förstod hela charmen.

Första uppdraget sätter svårighetsgraden på en svinhög nivå

Tydligen är jag inte ensam om denna upplevelse och allt eftersom jag når längre in i spelet och får möjligheten att paras ihop med mina vänner (Finns ingen matchmaking) över nätet pratar vi snabbt om hur frustrerande inledningen varit för oss alla och att vi nästan lagt ned spelet helt och hållet. Spelets största problem sitter i just kontrollen och sättet som rymdskeppet förs fram. Det går att köra lite långsammare med skeppet till förmån för att bättre kunna sikta in sig på fienderna, däremot blir även du ett enklare mål för dem och sprängs i tusen bitar rätt snabbt. Möjligheten att undvika fienders attacker känns även det som en väldigt svår manöver och bemästra, än idag sitter den inte och då har jag spenderat ett par timmar som rymdpirat. 

Totalt bjuds vi med på hela tio banor som du antingen tar dig an ensam eller tillsammans med tre andra spelare på nätet där spelets absolut största säljpunkt lockar, det slumpmässiga loot-systemet. Det handlar främst om två olika typer av föremål, vapen och sköldar med diverse statistik och egenskaper. Som jag nämnde innan är dessa väldigt slumpmässiga men däremot fylls jag av eufori när jag tar mig igenom en av banorna och får erhålla mina föremål. Sedan tidigare är jag en sucker för spel med liknande system, system som möjliggör att min karaktär, eller skepp i det här fallet, kan förbättras och det finns ett mål med att spel om banorna flera gånger i jakten på det där speciella vapnet eller skölden.

Spelets största problem sitter i just kontrollen och sättet som rymdskeppet förs fram

Inte nog med föremålen som fienderna släpper ifrån sig, så går det även att uppgradera ditt skepp med olika egenskaper och färdigheter som gör det enkelt att anpassa just din säregna spelstil. Det tar dock inte många timmar innan detta eviga farmandet och upprepandet av samma bana om och om igen blir väldigt tråkigt. Jag hade önskat mig någon typ variation på banorna eller åtminstone någon typ av progression i letandet efter vapen och utrustning till mitt skepp. Nu upplever jag att det istället blir väldigt enformigt och bottenlöst, hur långt kan jag pusha min egna statistik och egenskaper och varför skulle jag vilja göra det?

Hade inte starten varit så knagglig och långtråkig där jag flera gånger helt givit upp för att återkomma någon dag senare så hade nog Riftstar Raiders kunna bli något helt annat. Nu saknar jag det där extra djupet förutom det eviga farmandet eller möjligheten att spela med slumpvis utvalda spelare på nätet utan jag måste tvinga kompisarna till att skaffa spelet för att ha någon och spela med. Nu finns det saker som jag faktiskt gillar med det hela, så som föremålsletandet och systemet att anpassa mitt skepp efter min spelstil och dessa två saker är väldigt bra, däremot känns spelet i sig väldigt innehållslöst. Det avlägsna rymdkriget är inte längre lika intressant. 

Riftstar Raiders

6

Grafik

6

Ljud

6

Spelbarhet

6

Hållbarhet

6

Plus

  • Intressant erfarenhetssystem
  • Belönande trots svårighetsgraden

Minus

  • Avsaknaden av matchmaking
  • Enformigt
  • Brant inlärningskurva