Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Warhorse Studios
  • Utgivare: Deep Silver
  • Genre: Rollspel
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2018-02-13

 

Kingdom come Deliverance utspelar sig i Bohemia (dagens Tjeckien) år 1403. Det är en orolig tid i landet. Olika fraktioner slåss om kontroll och i sann RPG-anda hamnar jag mitt i smeten. Berättelsen har berättats många gånger i den här genren, men Kingdom Come siktar på att vara historiskt korrekt. Vilket det är i de flesta aspekter. Jag tar mig an rollen som Henry, sonen till byns smed. Henry är inte riktigt nöjd med sin lott i livet och vill mer än att bara följa i faderns fotspår. Att man ska vara försiktig med vad man önskar sig blir brutalt uppenbart när en grupp soldater invaderar min annars så lugna by och dödar alla och jämnar byn med marken. Som genom ett mirakel lyckas jag fly, men inte innan jag ser min far och mor bli mördade av soldaternas ledare. Jag lyckas ta mig till närmaste stad och väl där fattar en adelsman tycke för mig och bestämmer sig för att ta mig under sina vingar. Under en jakttur lyckas jag rädda livet på en ung adelsman och blir befordrad.

Så börjar min resa mot ära och rikedom, och i slutändan hämnd på mannen som dödade mina föräldrar. Under mina resor händer det mycket och vissa sticker ut mer än andra te.x en gång när jag är på väg in i en by så plockar jag självklart på mig allt av värde från liken (det är ett rollspel) Kort därefter stöter jag på en man som vittjar fickorna på en död man. Honom skäller jag ut och jagar iväg, för att sedan själv leta igenom samma lik efter saker jag behöver.

Därefter stöter jag på en man som vittjar fickorna på en död man

Sparsystemet är spelets största brist, det sparar automatiskt vid nyckelmoment, men om man vill göra en egen sparfil måste man dricka en dryck som är ganska dyr att köpa och i ett spel som inte direkt strör guld över en så medför det en hel del frustration. Transportsträckorna är ofta långa, och när man spenderar 10 minuter med att ta sig till sitt mål och letat upp en gäng banditer för att göra något litet misstag, dö, och bli tvungen att spela om en kvart för att man inte kunnat spara så är ragequiten inte långt borta. Speciellt när det händer några gånger på rad. För dör gör man, ofta. Vilket för mig till nästa frustration: Stridssystemet.

Stridssystemet är lika svårt som det är belönande när man lyckas. Framför fienden ser man en femuddig stjärna , och det hörn på stjärnan som lyser rött är där man siktar. Med höger analog byter man anfallsvinkel. Det låter lätt i praktiken men är väldigt svårt att bemästra. Det krävs tålamod och strategi för att besegra fiender. Jag måste lära mig att parera, vilket man gör när fiender påbörjar sin attack, och det visas också med en liten grön sköld mitt i den femuddiga stämjärnen. Eller, det blinkar till en liten grön sköld. Man måste ha reflexer som en hoppkräfta för att hinna med ibland. När jag väl lärt mig är strider för det mesta en rolig strategisk dans, men det tar tid att bemästra, inlärningskurvan är brant, och många gånger var jag nära att stänga av i ren frustration. Att ta sig från punkt A till punkt B tar upp mycket tid av spelandet men miljöerna är väldigt vackra, på håll. När man kommer nära och granskar dom i sömmarna är det inte alls lika vackert, det ser kantigt, suddigt och konstigt ut.

Man blir också smutsig under alla resor man gör

Ljuden däremot är väldigt bra gjorda. Fågelkvittret i skogen, bakgrundssorlet i städerna och ekot av rösterna i kyrkorna bygger än trevlig atmosfär. Tack och lov låser man upp fast travel när man väl upptäckt en by eller en stad.Eftersom det är ett spel som bygger på verklig historia i Bohemian så handlar det mesta om verkliga händelser och om man är intresserad av historia finns det mycket fakta att läsa om personer, platser och händelser även om mycket avhandlas i de filmsekvenser som driver Henrys äventyr vidare. Tack och lov är filmsekvenserna, till skillnad från miljöerna, väldigt snyggt animerade även på nära håll.

Kingdom Come är i grund och botten ett rollspel, och ju mer du använder olika förmågor, desto bättre blir du. Varje gång man när en ny nivå kan man välja en perk. Många perks är utformade så att du får en fördel, men även en nackdel. Till exempel att när man är smutsig så får man 50% mer karisma när man pratar med kvinnor, men man stinker så folk känner lukten och förmågan att smyga reduceras med 30%.

En adelsman är mer benägen att hjälpa någon som ser fin ut

Att Kingdom Come siktar på att vara realistisk är både underhållande och jobbigt. Henry blir trött och hungrig, och gör man inget åt det så gnäller han konstant. Jag tycker att det hade räckt med en notis i något hörn istället för att verbalt klaga som ett bortskämt barn så fort något är fel. Man blir också smutsig under alla resor man gör, och blodig när man strider. Blir man illa skadad måste man använda bandage på skadan. För att läka och bli riktigt ren måste man besöka badhus, som det tack och lov finns ganska gott om.

Att läsa är också något man måste lära sig eftersom sonen till en smed knappast kunde läsa på 1400-talet. Även om det finns mycket att göra, runt 50 timmar story och lika mycket sidouppdrag så är hjälpen med att göra dom ganska liten. För det mesta blir man pekad mot området man ska till, men inte mer än så. Det gör att varje spelares upplevelse blir unik. Man får helt enkelt lösa uppdragen på sitt eget sätt. I ett tidigt uppdrag skulle jag spåra några banditer och fick prata med olika NPCer för att få ledtrådar om vart dom var. När jag sedan blev dödad av dom visste jag vart dom var och kunde gå direkt dit nästa gång istället. Beroende på hur man ser ut för tillfället (blodig, smutsig, fina kläder etc.) kan svaren man får och NPCns lust att hjälpa dig variera. En adelsman är mer benägen att hjälpa någon som ser fin ut medans andra snabbt blir hjälpsamma mot en man med draget svärd som är täckt i blod

Om man är intresserad av historia finns det mycket fakta att läsa

Trots att spelet har varit under utveckling under en längre tid finns det fortfarande gott om buggar i det. Osynliga barriärer är det mest frustrerande. Helt plötsligt kan man stanna upp mitt i en trappa bara för att man inte kan kliva över ett trappsteg. Det finns även gott om dom ute i naturen. En 1 cm hög sten kan helt utgöra ett oövervinnligt hinder som man måste få runt. Ibland kan man bli stannad mitt i en till synes slät backe och bli tvingad att gå några steg åt sidan för att kunna fortsatta.

En gång när jag skulle spela ett tärningsspel syntes inte tärningarna. Kingdom Come är ett spel som kräver en hel del tålamod och engagemang. Det är inget spel man sätter igång om man inte har minst en timme ostörd tid. Oförmågan att spara när man vill gör att man inte heller kan stänga av när man vill. Det får heller inte att pausa under filmsekvenser, så räkna med att vara fast en stund ibland. Trots sina tillkortakommanden är det ett bra spel. Stämningen är skitigt 1400-tal, och inte någon av de romantiserande bilder många andra spel målar upp av medeltiden. Det är blod, fattigdom, död och elände. Warhorse Studios har lyckats bra med att göra ett historiskt korrekt spel, och även om det inte är perfekt så är det är så nära jag tror att man kan komma.

Kingdom Come: Deliverance

8

Grafik

8

Ljud

8

Spelbarhet

8

Hållbarhet

8

Plus

  • miljöerna och stämning
  • Varje spelares upplevelse är olika

Minus

  • sparsystemet
  • För komplicerat stridssystem
  • Henrys gnällande om hunger och åkommor.
  • Renderingsproblem