Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Matt Makes Games
  • Utgivare: Matt Makes Games
  • Genre: Plattform
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Multiformat
  • Släpps: 2018-01-25

 

På senare tid har många spelutvecklare valt att utveckla spel med pixel-grafik för att gå tillbaka till de rötter där spelen kommer ifrån. De mysiga pixlarna pryder skärmens alla skrymslen och den trallvänliga musiken som spelas i bakgrunden väcker min nyfikenhet till liv. Celeste är så mycket mer än bara sin grafiska stil och enkla upplägg för hela äventyret känns som en perfekt broderad tavla från start till mål.

Vårat äventyr tar sin början i botten av Celeste Mountain, ett fiktivt berg i västra Kanada. Madeleine är vår protagonist och bergsklättrare som vi rätt snabbt får reda på lider av panik-attacker, ångest och sin vilja att fly från de moderna samhällets sociala medier. Celeste Mountain är platsen där människan som bestiger berget kan komma i kontakt med sin inre själ, dock är vägen dit kantad av både hinder, intressanta människor och en hel del mentala kamper för Madeleine.

Berättelsen spelas upp på ett så fantastiskt sätt att det blir svårt och inte dras in i den

Till en början ser Celeste ut och kunna vara ett underhållande 2D-äventyr skapad av Matt Thorson och Noel Berry (Towerfall) där själva upplägget är väldigt simpelt. Du ska ta dig från punkt A till punkt B där det finns olika typer av hinder på vägen som du behöver klura ut hur de ska övervinnas. Det kan handla om taggiga väggar som du inte får nudda, långa hopp där du behöver använda Madeleines “dash”-egenskap för att hoppa långt eller knipa tag i väggen någon sekund för att det flyger röda geléklumpar framför näsan på dig som gärna tar en munsbit av dig. Som sagt, upplägget är av det enklaste laget men i just det här spelet finns det både budskap och små diffusa saker som gör att jag blir helt såld och har svårt att slita mig ifrån det.

Jag är nu inne på min andra genomspelning av Celeste i jakt på alla spelets samlarobjekt i hopp om att låsa upp lite extramaterial, för jag vill inte att spelet ska ta slut. Under äventyrets gång träffar Madeleine på några karaktärer som även de är på plats av olika anledningar. Den vi främst får stifta bekantskap med är fotografen Theo som är på plats vid Celeste Mountain i hopp om att kunna få med sig ett par coola bilder som han kan sälja för att bli rik. Berättelsen spelas upp på ett så fantastiskt sätt där balansgången mellan actionsekvenser och berättandet avvägs riktigt bra. Madeleine är på plats som äventyrare men har sina mentala problem i bagaget och de gör sig påminda genom spelets gång på olika sätt. Berättelsen är inte påklistrad och ytlig utan känns väl inbakad i kakan som gör sig påmind då exempelvis Madeleine blir jagad av sin “själ” direkt efter att hon klarat av en svår del av berget, för att sedan lugna ner sig där hon själv kopplar det till sin ångest hon lider av.

Den grafiska stilen är en fröjd för ögat

Spelet är uppdelat i kortare banor där varje bana representeras av omkring 15-20 olika rum. Ett rum börjar alltid vid en kant på skärmen och avslutas vid en annan där varje rum utmanar spelarens förmåga att med hjälp av Madeleines egenskaper som att knipa tag i väggen en kortare stund eller flyga genom luften. Överallt är det små, små saker som förhöjer själva känslan av att spelet ändå känns modernt. När Madeleine rusar genom luften så reagerar lyktor i bakgrunden genom att svaja eller att det flyger runt lite dam efter henne. Självklart finns det begränsningar på hur ofta det går att flyga genom luften och det syns på Madeleines hårfärg. I vanliga fall när egenskapen är tillgänglig befäster hon ett eldrött hår som blir blått när det inte går att rusa. Egenskapen laddas upp så fort hon når stabil mark. 

Inte nog med att den grafiska stilen är en fröjd för ögat så finns den oerhört stämningsfulla musiken i bakgrunden som grädde på moset. Den klassiskt betonade musiken påminner mig om alla de underbara spelen som spelats på en Nintendo 8-bitars gör att nästan allt i Celeste känns perfekt. Jag upplever att spelet blir något repetitivt vid en andra genomspelning kanske inte är så bra med tanke på att den första genomspelningen är en ren och skär känslostorm samt att jag som spelare blir helt uppslukad i Madeleine och hur hennes problematik är så enkel att relatera till. 

Du ska ta dig från punkt A till punkt B där det finns olika typer av hinder på vägen som du behöver klura ut hur de ska övervinnas

Celeste var ett spel som jag till en början tänkte att jag skulle sitta i timmar för att ta mig vidare. För det är lite likt det klassiska trial-and-error-spelen Super Meat Boy eller N++. Till min förvåning blev jag glatt överraskad av att utvecklarna lagt ribban på en lagom svår nivå samt att jag inte riktigt fastnar på ett ställe och stänger av spelet utav ren ilska. Musiken, grafiken, atmosfären samt medkänslan jag känner för Madeleine och den tillvaro hon befinner sig i gör att jag blir helt uppslukad av dess berättelse. För mig kommer Celeste leva kvar som en klassiker som jag gärna tar fram närmare julen och får återuppleva en magisk resa när det är som mörkast utanför fönstret. 

Celeste

Celeste
9

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Atmosfäriskt mästerverk
  • Lagom stor utmaning
  • Musiken och den grafiska stilen

Minus

  • Lågt omspelarvärde
  • Lite för kort