Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Square Enix
  • Utgivare: Square Enix
  • Genre: Rollspel
  • Antal spelare: 1-3 Offline (Co-op)
  • Finns till: PlayStation 4 | PSVita | Windows
  • Släpps: 2018-02-15

 

När jag var 10 år hade min pappa flyttat från Sverige till Danmark, det var en stor sak för mig för jag var van att träffa honom i Upplands Väsby var och varannan helg. Det blev en ny familj, nya intryck och eftersom jag under denna period av mitt liv ägde ett Super Nintendo fick denna hänga med hela vägen till Danmark. Efter att ha hälsat på diverse nya familjemedlemmar då min pappa gift sig med sin ungdomskärlek hade jag plötsligt fått både en lillasyster och en storebror.

Jag tror det var andra veckan in på semestern jag och min pappa gick till olika butiker i Köpenhamn, till slut hittade jag en som hade väggarna fyllda med olika spel (det var magisk minst sagt) där bland alla spel fångade en grön ask med guldtext mina ögon; Secret of Mana stod det på spelet. Efter att ha pungat ut cirka 800 danska kronor (det är typ halv miljon kronor för en 10-åring) begav vi oss hem för att uppleva den stora besvikelsen av att spelet inte gick att starta heller inte ens stoppa ned där spelen skulle sitta.

Det kändes lika magiskt då som nu

Efter min extremt stora besvikelse gick min pappa med på att dagen efter gå tillbaka till butiken och prata med dom som jobbade där. En Hudson NTSC-PAL adapter inköptes och eftersom mitt Super Nintendo var moddat så var det bara att spela. Efter cirka en timmes spelande var det dags att gå och lägga sig varpå jag febrilt försökte leta efter en plats att spara det jag åstadkommit i spelet minns jag tydligt hur jag säger till min pappa “Jag ska bara spara” varpå han svarar med ja såhär; sen stängde han av det.. Jag minns än idag känslan när jag låg i sängen och skulle sova, jag tänkte på hur cool jag tyckte protagonisten var i spelet och att jag precis vid det abrupta avslutet precis hamnat i en kittel där jag skulle tillagas av några goblins och en flicka dök upp för att rädda mig.

1993 var JRPG the shit och mer eller mindre inget spel hade något som helst flerspelarläge, men i Secret of Mana kunde man spela hela tre stycken! TRE även om Super Nintendo bara hade två portar läste jag i en Nintendo tidning om något som kallades “Multitap” det var inget jag skaffade men jag visste det fanns och bara det var skitcoolt.

När du är 10 år analyserar du inte spel på samma sätt

Väl hemma i Sverige fortsatte jag spela den magiska resan som Secret of Mana bjöd och bjuder på än idag. Alla miljöer, den vackra musiken, diverse magier och coola vapen. Jag har spelat Super Nintendo versionen på min Retropie och det kändes lika magiskt då som nu.

Square Enix har precis som Capcom börjar göra remakes och remasters av sina klassiska titlar, den som hajpas mest just nu är onekligen Final Fantasy VII och även om jag helst hade velat se Chrono Trigger vara med där fick jag nöja mig med Secret of Mana. Nu får du som läser tänka på att jag är 35 år gammal så jag har spelat en hel del i mitt liv, och till absoluta topp 10 finns både Chrono Trigger och Secret of Mana med. När du är 10 år analyserar du inte spel på samma sätt som du gör idag, troligen heller inte som speljournalist.

Rädslan av att det skulle bli hatat av gamla fans

Secret of Mana präglades av några problem när det begav sig, ai,n var inte den bästa och de datorstyrda karaktärerna kunde fastna i en vägg eller trappa för att inte komma loss varpå det enda du kunde göra var att gå tillbaka och hämta dom. Spelet gav faktiskt inga jättetydliga riktlinjer på vart du skulle härnäst och fienderna var svåra om du inte såg till att dina karaktärer var på samma eller högre nivå. Jag minns också tydligt hur ont i ögonen jag fick av animationerna som bossarna gav ifrån sig när de besegrades.

Inget spel är perfekt och när jag hörde att Square Enix beslutat sig för att göra en HD version av mitt älskade spel blev jag lika glad som rädd. Glad för att fler än jag skulle få uppleva det vackra äventyret med den underbara musiken, kanske även möjligheten att komma närmare någon av ens familjemedlemmar genom att spela tillsammans.. Men här kom också rädslan av att det skulle bli hatat av gamla fans och inte tillräckligt tilltalande för nya gamers 2018. 

Det känns som att du spelar samma spel fast en sämre version

Nytt förutom grafiken är även det remastrade soundtracket och röster till alla karaktärerna, här drog jag öronen åt mig och rädslan över larviga röster på Engelska besannades. De Japanska rösterna är jättebra tillsammans med Engelsk text. Problemet är att det remastrade soundtracket är otroligt dåligt, det är inte bra någonstans men som tur är kan du byta till originalet och det rekommenderar jag verkligen dig att göra.

Nästa stora problem vilket präglade spelet då som nu; Det jag nämnde med ai,n? fortfarande kvar i spelet hur nu det är möjligt, ville Square Enix kopiera känslan av frustration? dålig kodning? jag vet inte men alla problemen som Secret of Mana på Super Nintendo hade har även Secret of Mana HD vilket kan tyckas konstigt. Det känns som att du spelar samma spel fast en sämre version av originalet. Kontrollerna är små klumpiga och att skjuta en pil med en pilbåge eller kasta ett spjut resulterar mer än ofta i att du missar fiender.

Spriten Popoi som är en uppkäftig liten ungjävel men en rolig sådan

Men magin finns ändå där och även om dessa problem fortfarande finns kvar så är Secret of Mana HD ett bra spel, det är mysigt, vackert och roligt att spela och just roligt att spela är den absolut viktigaste egenskapen ett spel måste ha. Vem vill spela ett tråkigt spel? Nej precis!

Du spelar som Randi (eller vad du väljer att döpa honom till) tillsammans med flickan Primm och Spriten Popoi ska ni återställa Mana svärdet som Randi lycka dra ut ur en sten i början av spelet. Tyvärr medför även detta att din by blir attackerad av monster och du blir bannlyst från ditt hem. En riddare vid namn Gemma dyker upp och försöker hjälpa dig och den situation du befinner dig i. Hopplöst uppgiven beger sig Randi ut för att ta reda på mer och återställa svärdet när han blir kidnappad av goblins som planerar att äta upp honom. här kommer Primm in i bilden och räddar Randi, men inte gratis då hon vill ha hans hjälp med en sak. Lite senare i spelet stöter ni på Spriten Popoi som är en uppkäftig liten ungjävel men en rolig sådan.

Platserna och de miljöer du/ni kommer besöka är otroligt vackra och färgerna tindrar vackert i mina ögon när jag springer runt och levlar gänget. Historien som berättas är underhållande nog och de nostalgiska tonerna som spelas får mig att återbesöka den 10-åriga David som satt fastklistrad vid tv:n. Minnen av när jag och min bästa vän Demian spelade och att han alltid spelade som Popoi.

Hopplöst uppgiven beger sig Randi ut för att ta reda på mer

Secret of Mana är en briljant id’e att göra en Remaster på men tyvärr lyckas inte ens Square Enix att göra det korrekt. Ett stort plus även om det tar bort hela poängen med en Remake/remaster vore att ha med original spelets grafik så man kunde få skifta mellan original och HD. Skippa röstskådespeleri helt. trots sina brister är detta ett underbart spel som du inte vill missa. Är det första gången du spelar det kommer det kanske kännas att spelet har några år på nacken, spelar du det igen och har kära barndomsminnen kom ihåg att det blir aldrig lika magiskt som när du var liten oavsett spel du spelar, upplevelsen är oftast limiterad till en gång och den gången är redan förbrukad.

Secret of Mana

Secret of Mana
7

Grafik

7/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

7/10

Plus

  • Nostalgi
  • Musiken
  • Japanska röstskådisar

Minus

  • Ingen online co-op
  • De Engelska rösterna
  • Hänger sig ofta
  • Halvklumpig styrning