Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Team Ninja
  • Utgivare: Square Enix
  • Genre: Fighting
  • Antal spelare: 1-3 Offline | 1-3 Online
  • Finns till: Playstation 4
  • Släpps: 2018-01-30

 
Jag är en Final Fantasy nörd! Jag har koll på alla återkommande karaktärer, hemligheter och har klarat av alla spel i serien minst två gånger. Förutom XI och XIV då det är Mmorpg och när kan man egentligen säga att nån klarat ut ett Mmorpg? Final Fantasy VII och X håller jag närmast mitt hjärta. Så när jag ser ett spel som låter mig spela som den coolaste karaktären i ett av mina favorit Final Fantasy spel så triggar det något i mig. Det är det Dissidia gör bra, kliver en på nostalginerverna. Oavsett vilket Final Fantasy du håller närmast så finns det något här för dig, Dissidia är gjort av fans för fans.

Iden med hopslagningar över spelgränser är inget som är nytt. Vi har fått spel som Marvel vs Capcom, Injustice och Smash bros. Dissidia Final Fantasy är en serie som började på PSP 2008. Därefter har det kommit en regelrätt uppföljare Dissidia 012, även detta spel till PSP. 2015 släppte Square Enix en arcade version av Dissidia som kom att kallas Dissidia Final Fantasy NT. Denna gång tog Square in Team Ninja, känd från Dead or Alive serien, till att utveckla spelet. Team Ninja är en studio känd att kunna hantera snabba action sekvenser och häftiga strider. Självklart blev titeln jättepopulärt i Japan. Planerna från Square Enix var att släppa den första konsolversionen av ett Dissidia spel ett år efter det att arkadspelet släppts, men av olika orsaker försenades det. Nu den 30:e januari 2018 släpptes Dissidia Final Fantasy NT till Playstation 4. Var det värt väntan eller skulle det stannat på arkadmaskinerna i Japan?

Var det värt väntan eller skulle det stannat på arkadmaskinerna i Japan?

Dissidia är ett mashup fightingspel. Med det menas att karaktärer som inte har något som helst med varandra att göra möts i ett och samma spel. Den uråldriga frågan, “vem skulle vinna mellan …” är nog grunden för denna sorts spel. Dissidia bjuder oss på 3 mot 3 kamper med karaktärer från alla Final Fantasy spel som gjorts, vi kan spela som Warrior of Light från första spelet i serien från 1987 till Noctis från den senaste Final Fantasy XV. Det är inte bara hjältar som vi får möjligheten att spela som, vi får även chansen att svinga Sephiroths enorma katana eller nyttja Kefkas psykotiska magier och ett otal andra skurkar och sidokaraktärer.

Har du problem med att hänga med i vilka karaktärerna är så finns det en liten bakgrundshistoria om dom som berättar vilket spel dom kommer ifrån och vissa karaktäristiska drag. Det finns ett storyläge i Dissidia men den är otillgänglig för mig från början. Historien i spelet är låst, jag som spelare har inte en susning om vad alla karaktärer gör där eller varför dom slåss mot varandra. Det enda sättet att låsa upp storyn är genom att slåss. Vi får välja på Online eller Offline strider. Bägge belönar oss med Tokens som ska användas för att låsa upp nya kapitel i story läget.

Det är inte bara hjältar som vi får möjligheten att spela som

Dissidia Final Fantasy NT är ett rörigt spel. Det händer mycket på skärmen hela tiden. Explosioner och häftiga effekter matas på i ett rasande tempo. Allt till ett nostalgiskt soundtrack med musikstycken från alla tidigare Final Fantasy spel. Matcherna är 3vs3. Min karaktär har sin egen hälsomätare, mina två medkombatanter har egna hälsomätare och sen har vi en gemensam party hälsomätare. Varje gång någons hälsomätare går ner på noll så betyder inte det att den karaktären förlorat eller åkt ut. Det betyder att den karaktären antingen måste återupplivas av en annan spelare eller vänta 10 sekunder på att få komma in i matchen igen. Men det laget förlorar en del av sin party hälsomätare och när den når noll så förlorar det laget. Det betyder att en person i laget kan bli besegrad tre gånger samtidigt som dom andra två inte åker ner på noll en enda gång men ändå förlorar det laget. Det är det primära fokuset i Dissidia NT, lagspel. Ett välsvarvat lag med tydliga rollfördelningar och taktik är nästintill oslagbara.

Det är över 20 karaktärer att spela som i Dissidia. Alla är snarlika varandra med liknande kombosystem men med olika inriktningar. Vissa har möjligheten att hela sina kamrater medan andra är rena attackmaskiner och andra specialiserar sig på gifter, buffar och debuffar. Första gången jag loggar in på Dissida blir jag uppmanad att gå igenom en omfattande Tutorial. Den är till enorm hjälp. Den visar även vilket djup alla karaktärer har och hur komplext det till synes ytliga kombosystemet är. Jag rekommenderar alla nya spelare att genomgå Tutorial läget. Det vore ju inget riktigt Final Fantasy utan möjligheten att frammana enorma gudar och väsen till ens hjälp. Summons är Dissidias version av superattack.

Kefkas psykotiska magier och ett otal andra skurkar och sidokaraktärer

Varje lag får innan en match rösta fram en primal, en gud till exempel Oden, Ifrit eller shiva. Under fightens gång så har lagen en varsin mätare. Fyll den mätare genom att krossa kristaller som dyker upp här och var och man får möjligheten att frammana denna best. De olika primalerna har sina egna attacker och förmågor men är inte så långlivade och kräver mycket från spelaren. Spelaren måste stå still i 15-20 sekunder utan att bli attackerad för att primalen ska komma och det är inte lätt. En sak som står ut är att spelaren levlar upp de enskilda karaktärerna istället för kontot. Det betyder att jag kan ha nått platina med Jecht men väljer jag att spela med Y’shtola så får jag börja på brons. Ju mer jag spelar en karaktär desto fler nya attacker lär den sig. Mitt konto är ganska oviktigt, jag har en siffra som visar vilken nivå jag är på och en titel.

Sen är det ganska mycket standard därefter. Vinner eller förlorar matcher, får pengar i spelet, låser upp nya skins, titlar och möjlighet att låsa upp mer av storyn. Dissidia är ett unikt fightingspel, kan vara det mest unika fightingspelet som släpps 2018. Men det är inte för alla. Det är en lång inlärningskurva som kräver helst att en spelar med kamrater. Jag kan som solo spelare spela online men det är smärtsamt tydligt att utan taktik så kommer jag åka på stryk.

För mig är det en enorm tripp på nostalgitåget

Nostalgi är värdeordet för Dissidia Final Fantasy NT. Hade inte jag varit ett fan av spel serien så hade allt varit oerhört förvirrande och ointressant. Kontrollerna är krångliga, karaktärerna är ointressanta och en tillsynes obefintlig bakgrundshistoria. Det är vad jag hade sett om jag inte var ett fan. För mig är det en enorm tripp på nostalgitåget. Karaktärerna från de tidiga nes och snes spelen beter sig precis som jag föreställt mig att dom borde gjort då. Musiken är sagolik, de klassiska 8-bit spåren är fullt orkestrerade och låter fantastiskt. Sen måste jag nämna vinstmelodin, alla som spelat något Final Fantasy vet vilken jag menar! Detaljerna Team Ninja och Square Enix lagt ner på Dissidia är imponerande, men är du inte bekant med serien så märks inte dessa. 

Dissidia Final Fantasy NT

Dissidia Final Fantasy NT
7

Grafik

7/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

5/10

Hållbarhet

5/10

Plus

  • Nostalgin
  • Musiken
  • Grafiken
  • Stor variation på karaktärerna

Minus

  • Svårspelat
  • Riktad mest till fans av serien
  • Lång och svår inlärningskurva