Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: Tokyo RPG Factory
  • Utgivare: Square Enix
  • Genre: Rollspel
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Nintendo Switch | PlayStation 4 | Windows
  • Släpps: 2018-01-23

 

Den lilla pojkens leksak försvinner, marken börjar skaka och helt plötsligt är hela världen som borttrollad. I Tokyo RPG Factorys senaste rollspel får vi följa med på en mycket intressant resa i den spirituella uppföljaren till I Am Setsuna. Inom mig bor en svaghet för pixelgrafik och jag satt än gång i tiden och skapade egna små spel och berättelser i verktyget ”RPG-maker”, den glädjen. Tokyo RPG Factory har gjort precis det jag en gång själv ville göra, skapa ett rollspel som fångar in spelaren i en speciell atmosfär. 

Den unge äventyraren Kanata och hans två närmsta vänner Lumina och Locke står inför ett väldigt mystiskt och ovanligt hot. En vit dimma sprider sig över världen och detta efter att Kanata vaknat upp ifrån en mardröm som visade sig vara sann, dimman sprider sig. Med hjälp av minnen besitter den lilla gruppen möjligheten att återställa alla förlorade platser och sätta stopp för vad det nu än må vara som sprider denna hemska dimma. 

Att Lost Sphear är en spirituell uppföljaren till I Am Setsuna märks tydlig när det gäller just stridssystem och karaktärsdesignen

Att jag blivit fångad i Lost Sphear råder det ingen tvekan om och den här gången kan jag faktiskt säga precis vad det är som fängslar mig. Kanata behöver få tag på minnen för att återställa delar av världen eller bygga upp olika byggnader som ger dig olika typer av effekter, så som att springa snabbare, öka chansen att slå hårdare eller ge karaktärerna olika typer av förmågor. Alla minnena finns antingen utspridda i världen eller banorna, men går även att erhålla ifrån fiender som besegras. Det är dock aldrig någon garanti så vid några tillfällen har jag stannat upp och tagit mig an en och samma grupp fiender flera gånger för att få just ett specifikt minne som lett till en viss uppgradering för mitt manskap. Hela cirkusen trivs jag i och min äventyrliga och utforskande del som spelare får jag verkligen utlopp för i Lost Sphear.

Att Lost Sphear är en spirituell uppföljaren till I Am Setsuna märks tydlig när det gäller just stridssystem och karaktärsdesignen. Stridssystemet är nämligen något lite mer invecklat än vad som brukar förväntas av ett rollspel i den här genren. Grundkonceptet är fortfarande orört, fienderna och dina karaktärer turas om om att utföra attacker eller använda föremål. Det som förhöjer striderna i just Lost Sphear är möjligheten att vid en attack även kunna förflytta karaktären strategiskt. Låt säga att du möter en eldaprutande drake vars attacker sprider sig i en kon framför sig, då kan det vara smart att attackera draken från sidan så att dina gubbar för tillfället är skyddade. Vissa gubbar slåss med närstridsvapen medan andra använder magi eller pilbåge så den strategiska ådran får verkligen blomma ut här.

Atmosfären och berättelsen engagerar om dock något opersonligt och linjärt

Det finns en minnesbok där alla fiender du någonsin stött på eller minnen du samlat sparas. Efter cirka 14 timmar in i spelet har jag fortfarande en bit att gå och med knappt 45% i återfunna minnen ser jag att det finns många speltimmar framför mig med ett helt underbart utformat rollspel. Sen finns det en del områden som jag personligen hade önskat lite mer ambition eller vidareutveckling ifrån Tokyo RPG Factory.

Städerna som vi reser igenom är fyllda till bredden med datorstyrda karaktärer som vi kan interagera med. Oftast pratar dom bara nonsens så länge det inte är just en karaktär som har en betydande roll i berättelsen. Med de betydelsefulla karaktärerna behöver dialogerna läsas då de kan innehålla gömda minnen som går att låsa upp, men aldrig tidigare har jag stött på en vanlig karaktär ge mig möjligheten att återställa ett speciellt minne. Efter ett tag blev jag asocial och sprang direkt till de viktiga karaktärerna för jag vet ju att dom varken säger något betydelsefullt eller väsentligt för berättelsen. Eller varför inte erbjuda spelaren möjligheten att utföra mindre uppdrag för exempelvis vapenförsäljaren för att låsa upp nya vapen eller erhålla en rabatt vid nästa köp av utrustning. Nu blir istället berättelsen väldigt linjär och opersonlig på ett sätt som utvecklarna enkelt skulle kunna komma förbi.

Grundkonceptet är fortfarande orört, fienderna och dina karaktärer turas om om att utföra attacker eller använda föremål

Med tanke på hur spelmarknaden ser ut i dag och hetsen om att allt ska vara så High-end det bara går blir jag ändå väldigt glad av att se ett spel utföras på ett så fantastiskt bra sätt som i Lost Sphear. Atmosfären och berättelsen engagerar om dock något opersonligt och linjärt men alla system runt i kring förhöjer spelupplevelsen och framför allt då utforskandet av gömda minnen för att låsa upp vissa typer av effekter för min grupp krigare. Kanske får vi se Tokyo RPG Factory göra ytterligare en spirituell uppföljare men den här gången av Lost Sphear och då kanske gör världens bästa rollspel. Just nu når det inte hela vägen fram, trots att jag tänker fortsätta spendera många fler timmar i dess värld.

Lost Sphear

7

Grafik

7/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

7/10

Plus

  • Hela atmosfären
  • Fängslande berättelse

Minus

  • Linjärt
  • Vissa delar känns ofärdiga