Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 4
  • Utvecklare: MachineGames
  • Utgivare: Bethesda Softworks
  • Genre: First person Shooter | Action-Äventyr
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Nintendo Switch | PlayStation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2017-10-27

 

Snyggt, actionpackat och extremt brutalt är de första tre orden som ploppar upp i huvudet på mig när jag suttit här och spelat Wolfenstein II: The new Collosus. Nazisterna har vunnit kriget och om du tycker vi har skev världsbild och samhällsfrågorna är jobbiga som vi lever i idag så kommer du troligen tycka att Wolfenstein är riktigt jobbigt. Svenska MachineGames som även ligger bakom Wolfenstein: The New Order och Wolfenstein: The Old Blood levererar alltså ett tredje Wolfenstein-spel. Mycket känns igen men mycket är även nytt.

Året är 1961 och mordet på Nazi generalen Deathshead blir en kortlivad seger då trots bakslaget håller nazisterna kvar sitt järngrepp av makt runt om i världen. I det tredje spelet axlar du ännu en gång rollen som William “B.J.” Blazkowicz som efter händelserna i det första spelet räddas av motståndsrörelsegruppen Kreisau Circle från Deathshead’s fort innan de förstör fortet med en kärnkraftskanon. B.J hamnar i en fem månader lång koma på den stulna ubåten Evas Hammer som fungerar som din hemmabas.

Den stulna ubåten Evas Hammer som fungerar som din hemmabas

Det tar inte lång tid innan den sjukt sadistiska Frau Engel attackerar ubåten, det blir inte bättre av det faktum att hon verkligen hatar B.J för att han dödat hennes älskare Bubi och vanställt hennes ansikte. B.J sitter i rullstol och du får helt enkelt försöka bäst du kan med ett vapen i ena handen. Lite senare kommer du dock upp på benen igen (pun intended) och med hjälp av en dräkt håller du dig även levande. Denna dräkt påminner väldigt mycket om Isaac Clarkes dräkt ifrån Dead Space serien, alltså väldigt cool!

Wolfenstein II: The new Collosus har ett väldigt snyggt menysystem som påminner om en gammal bildspelspresentation. Miljöerna är roliga och känns inte för repetitiva eller tråkiga, skuggor, blod och annat är riktigt snyggt gjort och det är väldigt tillfredsställande att göra melee takedowns på fiender. Men det finns fler sätt att spela och bortsett från de självklara guns blazing-taktiken där du bara går amok och skjuter allt och alla kan du även smyga. Att smyga är mer spännande än en eldstrid tycker i alla fall jag, det blir mycket hukande under spelets gång och ventilationsutrymmen blir frekvent besökta av B.J.

Själv valde jag “Bring ’em on!” svårighetsgraden

Du ska inte tro du är någon supermänniska, då du tål ganska lite stryk jämförelsevis med andra FPS-titlar, även på den normala svårighetsgraden. Det är inte så att du dör av ett skott (eller jo om du spelar på svåraste svårighetsgraden) men du tål inte överdrivet mycket. Själv valde jag “Bring ’em on!” svårighetsgraden vilket är den tredje av hela sju stycken olika. Det finns även väldigt mycket saker att hitta under spelets resa och dessa är förutom sjukt snygg concept art även utfyllnader av den värld som tyvärr blivit i Wolfenstien II: The new Colossus. Här hittas allt från brev till familjen, tidningsurklipp, dagböcker och gamla fotografier, det hela är nästan lite spöklikt och obehagligt.

De vapen MachineGames designat är riktigt sjyssta! Det är svårt att välja en favorit då alla fyller sin funktion, men jag tror att den jag njutit mest av är Lasergewehr som bokstavligt talat smälter fiender, väggar, skydd m.m. Du kan även uppgradera dina vapen genom att hitta så kallade upgrade kits runt om i spelet. Pistolen kan du exempelvis göra om till en kraftig magnum eller skapa ljuddämpare för en mer smyganpassad spelstil, eller vad sägs om att göra om maskingeväret till en spikpistol?! Här finns onekligen många roliga kombinationer och val som du helt enkelt kan anpassa efter sättet du vill spela på.

Wolfenstien II: The New Collosus är Rått, brutalt, actionpackat och spännande

Bortsett från spelets coola vapen och dess uppgraderingsförmåga får vi även ta del av tre stycken riktigt häftiga power-ups under senare delen av spelet. Du kan till exempel göra B.J till en tacklande galning som har sönder väggar och fiender, gå på styltor för att ta dig till nya outforskade områden eller varför inte ge B.J. möjligheten att göra sig så rörlig att han kan dra in hela bröstkorgen och på så sätt krypa under bilar och hitta specialgångar på banorna? Möjligheterna är många och även här märks det verkligen att du kan spela mer eller mindre precis som det passar dig. Sist men inte minst finns diverse perks som du levlar upp genom att utföra olika utmaningar såsom: döda fiender i stealth, döda fiender genom granater, headshots m.m. Och alla perks delas upp i tre kategorier; Stealth, Mayhem samt Tactical.

I din hemmabas som även är känd som ubåten Evas Hammer kan du prata med frihetskämparna och vännerna som bor ombord den gigantiska ubåten. Här finns även ett arkadspel som låter dig spela igenom Wolfenstein 3D (Wolfstone3-D heter det dock här) . Denna homage känns otroligt rolig och även smart gjord, här snackar vi alltså om hela spelet inte bara en bana utan du kan spela igenom det spel som banade vägen för FPS genren från år 1992. Här finns även ett gäng med vapendragare från olika delar av världen. Favoriten är Miriam Gunnarsdotter som pratar svenska då och då som till exempel “Hej Hej” eller “Hallå Kapten” och det känns väldigt levande att interagera med människorna som bor här.

“Favoriten är Miriam Gunnarsdotter”

De miljöer vi får besöka och bekanta oss med i spelet kunde varit lite mer varierande. Manhattan är radioaktivt efter atombomber som exploderat, ni vet lite som i Metro-spelen fast istället för mutanter är det nazister som står för obehaget. Överallt ligger bråte, brända bilar och forna byggnader, det enda ljud som hörs är vinden. Omgivningen påminner en del om Fallouts värld fast här är Amerika numera tyskinfluerat och där saker vart amerikansk kommer snart allt ersättas med tyska saker (förutom milkshakes tydligen). Alla ska även kunna tala tyska.

Ljudet är väldigt bra och menymusiken passar perfekt in i spelets tema, resterande musik i spelet är även den väldigt bra och passar in även om den inte är närvarande konstant. Röstskådisarna gör även ett mycket bra jobb och till samlarprylar i spelet finns även LP-skivor med diverse olika låtar som går att lyssna på. Till favoriterna hör “Collosus och “Combat Theme” då delar i den sistnämnda har inslag som påminner mig om ljudet i Bladerunner 2024 filmen.

Det finns som nämnt mycket att samla på sig

Lite senare i spelet kommer du få tillgång till Enigma dekodern där du ska lösa små pussel för att låsa upp små lönnmördaruppdrag. Dessa är inte enkla om du vill klara dom oupptäckt smygandes genom tunnelbanor, Roswells gator och andra platser du får besöka. Det finns som nämnt mycket att samla på sig och skulle du missa något går det att gå tillbaka till tidigare delar via kartan i Ewas Hammer.

Kontrollen i Wolfenstien II: The New Collosus är riktigt bra. Du byter vapen genom att hålla inne R1 och kan även dual wielda vapen om så önskas. Du aktiverar även dina vapenuppgraderingar med ett simpelt knapptryck beroende på vad situationen kräver. B.J. rör sig smidigt och jag har inte stött på några som helst problem med kontrollen under spelets gång. MachineGames har lyckats väldigt bra med balansen mellan att du känner dig snabb, stark och vig samt att du inte alls tål så mycket stryk som du kanske förväntar dig.

Historien som berättas av MachineGames är allt annat än larvig

En bit in i spelets story blir det givetvis både en del tvistar i storyn men även en och annan mindfuck. Det ska dock sägas att historien som berättas av MachineGames är allt annat än larvig eller ytlig, den är djup, bra skriven och gripande. De olika karaktärerna i spelet ger en antingen stor kärlek eller fruktansvärt hat till beroende på vem det gäller men alla fyller en stor del av spelets historia.

Wolfenstien II: The New Collosus är rått, brutalt, actionpackat och spännande. De är helt klart ett av 2017 bästa FPS och jag känner mig tagen på sängen när jag ser eftertexterna rulla förbi. Jag måste spela om det minst en gång till! Bra jobbat MachineGames!

Wolfenstein II: The New Colossus

Wolfenstein II: The New Colossus
8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Angagerande story
  • Trovärdiga karaktärer
  • Intressanta samlarprylar
  • Bra musik

Minus

  • Nazism
  • Några få grafikbuggar som troligen åtgärdas med updates