Snes mini eller Super Nintendo Classic Mini är exakt vad jag som Nintendo fan väntat på. Förra året släpptes retro maskinen NES mini och den blev en omedelbar succé. Så att Nintendo valde att fortsätta med sin retro resa var inget som förvånade. Det som lockar hos Snes mini är alla de tunga titlar som följer med, Final Fantasy 3 (6), Zelda a Link to the Past och Super Metroid för att nämna några.

Själva hårdvaran har också omarbetas till det bättre, efter kritiken som sagts om NES mini. Precis som fallet var med NES mini så är Snes mini en miniatyr av original konsolen. Själva konsolen i sig känns robust och konsolen har samma fysiska känsla som originalet. Skrovlig på samma ställen och len där den ska vara, det är just den nivån av detaljer som gör att mitt nörd hjärta klappar lite hårdare. Nintendo lyckas förmedla en känsla av nostalgi som en Raspberry-pi eller Virtual console aldrig kan nå upp till. Visst saknas vissa detaljer som spelluckan på toppen, “Eject” knappen bara finns där för syns skull eller att jag måste öppna en lucka för att kunna koppla in handkontrollen. Det är inget som stör.

Handkontrollen är exakt samma som du kan köpa till Wii och Wii U för att kunna spela på Virtual Console. Kvalitén på handkontrollen är så nära originalet du kan komma. Knapparna känns lite mjukare än vad jag minns att originalet gjorde, men storleken och plasten är detsamma. Väldigt bekväm för alla mina långa spelsessioner. Nes mini gav oss en handkontroll, Snes mini kommer med två. Sladden till handkontrollen till NES mini är bara 70 cm medan Snes mini har en längd på 150 cm. Det är fortfarande på tok för kort men en förbättring.

För ett riktigt Nintendo fan så var annonsering att det tidigare outgivna spelet Star Fox 2 ett säkert kort att spela ut. Då Star Fox 2 utvecklades i samma era som Nintendo påbörjade sin övergång till Nintendo 64 så föll planerna att släppa Star Fox 2 till Snes ut i sanden. Trots att spelet mer eller mindre var färdigt så valde Nintendo att aldrig släppa det förrän nu.

Tack och lov för mig som har ett ganska svalt intresse för just Star Fox så fanns det 19 andra riktigt bra anledningar att sukta efter Snes mini. Snes mini det bästa sättet att uppleva retrospel på. Alla spel är testade så dom funkar och skalar upp till dagens tv apparater. Pixlarna är skarpa, färgåtergivningen är perfekt och det känns lite lyxigt att få spela alla dessa fantastiska spel igen. Jag får möjlighet att välja mellan tre olika filter, CRT för den “riktiga” retro känslan, Standard och Pixel Perfect vilken ger lite skarpare kanter. Nintendo ger oss även en Save funktion, vilket ger mig möjligheten att när som helst spara mitt spel med ett enkelt knapptryck. Vi får även en funktion som låter oss spola tillbaka ca 5 minuter i spelet, det hjälper enormt i dom svårare plattformsspelen.

Spelen då? Det enda spel jag egentligen kan skriva något om som känns relevant är Star Fox 2. Jag har problem med allt kring det. För det första är det låst. Jag får inte spela det förrän jag klarat första nivån i Star Fox. Smart kan ju vissa tycka, för då kan man få se hur det utvecklats från Star Fox, men det gör inte jag. Jag vill inte vara tvungen att göra något för att få spela spelet jag betalat för. För det andra så håller det inte. Det är ett spel som inte har åldrats med värdighet. Första Star Fox hade sin charm och imponerade med sin 3D teknik på Snes tiden. Idag är det en röra med hopplösa kontroller och Star Fox 2 är inte annorlunda. Tack och lov så är det inte Star Fox 2 som bär upp Snes mini. Jag får uppleva en massa fantastiska spel igen. Super Mario Kart, Super Metroid, Donkey Kong Country, Street Fighter 2 Turbo och många fler är spel som åldrats med värdighet och som fortfarande är riktigt roliga.

Visst är grafiken mer polerad och kontrollerna lite tajtare men det är ett så tråkigt spel. Storyn är att skurken från första spelet återkommer och är arg. Istället för en linjär berättelse så får vi något som närmast kan liknas vid ett rts (real time strategy) momentum. Vi får en större möjlighet att välja planeter, utposter och andra aktiviteter i den ordningen vi vill. Två nya karaktärer introduceras och glöms fort bort, ett lodjur och en hund. Alla stridsmoment utspelar sig i första persons vy och 1996 när det skulle ha släppts, kunde det varit innovativt och snyggt men inte 2017.

Andra titlar som många kan ha gått miste om finns här att finna också såsom Earthbound, Final Fantasy 3 (6) och min personliga favorit Secret of Mana. Men återigen så får vi inte möjligheten att utöka spelbiblioteket i konsolen och det är ett stort frågetecken, varför inte Nintendo?