År 2004 började jag mitt första år på gymnasiet med inriktning på IT. Min ambition var att arbeta inom spelbranschen och skapa spel av något slag. Ett halvår efter skolstart släpptes World of Warcraft vilket skulle bli det absolut första online rollspelet som jag skulle sätta tänderna i och även det första där jag var tvungen att betala en månatlig peng för att få tillgång till spelet och precis allt kändes så “vuxet”. Idag, nästan 12 år sedan jag senast befann med i Kalimdor och dräpte människor och dvärgar, står jag återigen på samma plats som tidigare, med samma karaktär som inte åldrats en enda sekund sedan jag loggade ut i slutet av 2005.

Att World of Warcraft fortfarande är ett MMORPG som många gärna spenderar tid i måste bero på dess oerhört innehållsrika uppdrag  

Anledningen till att jag tagit mig tillbaka är då jag erbjudits möjligheten och testa på den senaste uppdateringen, 7.2.5, där jag som spelare ska rädda den lilla gnom-prinsessan Chromie som lyckats förutse sin framtida död varpå jag nu ska förhindra den. I och med denna uppdatering finns det även en sommarfestival som pågår parallellt samtidigt som den första “Raid-vingen” släppts för alla PUG (Pick-Up-Groups), det vill säga oss vanligt dödliga som inte har möjligheten att lägga ned flera timmar på att lista ut strategier och liknande på de svårare svårighetsgraderna. Det som slår mig när jag loggar in på min Orc Hunter är hur allt fortfarande känns och spelas på samma sätt som 2005 men där större delen av spelvärlden har förändrats.

Ett MMORPG som funnits och som fortfarande har en gedigen spelarbas måste erbjuda spelarna rätt så mycket innehåll i spelet enligt mig. World of Warcraft slutade jag spela back in the days på grund av att “The Burning Crusade”, spelets första expansion släpptes. Det som gjorde mig irriterad var just att alla de timmar jag spenderade under spelets första år mer eller mindre var bortkastade när jag i nya expansionen kunde döda ett par gubbar och erhålla utrustning och föremål långt mycket starkare än alla de prylar jag sprungit in och ut i Molten Core för att få. Jag förstod inte syftet med att fortsätta spendera flera timmar kring att få död på en enstaka boss för att få en minsta lilla chans på att få ett föremål som vid nästa expansion är skräp. För bara ett par månader sedan släpptes den senaste expansionen “Legion” och där skedde det en rätt så omvälvande uppdatering kring hela spelvärlden där instanser gick sönder och flyttades till andra områden, meteorer slog ned och förändrade massor med områden.

Jag som spelare ska rädda den lilla gnom-prinsessan Chromie som lyckats förutse sin framtida död

Det första jag gjorde när jag väl loggade in på min unga jägare var att plocka på mig uppdrag som skulle leda mig till Chromies öde som jag skulle komma att förändra men snabbt därefter begav jag mig till närmsta flygtransport och tog mig en nostalgitrip nedför Eastern Plaguelands, Badlands, Tanaris och Ahn’Qiraj. Det sistnämnda området var en raid-instans för 40 personer som var den plats där jag avslutade mitt spelande. Jag minns att det var ett mäktigt uppdrag där hela servern var tvungen att hjälpa till och samla på sig massa material för att öppna upp Ahn’Qirajs portar och påbörja dödandet av bossar. Det var fram tills dess som jag höll på och när jag och min guild “Nightshift” till slut tog oss in och påbörjade timmar av strategisk planering och förberedelser så kände jag att tiden kunde läggas på annat, jag hade trots allt precis börjat andra året på gymnasiet, den tid som på något sätt skulle definiera min framtid.

Spelet har en typ av atmosfär som gör att jag gärna spenderar mer tid där än vad jag egentligen ska

Idag arbetar jag som lärare, långt ifrån det jag tidigare hade tänkt, däremot har jag fått möjligheten att skriva om spel och upplevelser. Idag när jag sätter igång World of Warcraft kan jag strukturera upp de 20-30 minuter som jag ofta hinner lägga på spelet med tanke på livet som tvåbarnsfar och allt som hör till. Jag tänker inte avslöja allt för mycket kring Chromies öde men det jag faktiskt kan säga är att det är ett intressant äventyr du som spelare har framför dig. Att World of Warcraft fortfarande är ett MMORPG som många gärna spenderar tid i måste bero på dess oerhört innehållsrika uppdrag eller att det alltid finns saker att göra. I Legion, den senaste expansionen, har du som spelare tillgång till ett skyhold där du kan uppgradera ditt vapen med diverse “traits” och förmågor eller skicka iväg trupper på uppdrag åt dig.

Vad det är som gör att jag nästan fastnar i spelvärlden som World of Warcraft har att erbjuda är fortfarande rätt osäkert. Spelet har en typ av atmosfär som gör att jag gärna spenderar mer tid där än vad jag egentligen ska och allt som oftast försöker jag vid minsta lilla paus ifrån vardagslivet att spela lite World of Warcraft trots att jag har så mycket annat som egentligen borde göras. Sommarfestivalen som pågår erbjuder spelarna möjligheten till diverse buffar och olika typer av auras som gör din karaktär något starkare samt möjligheten att låsa upp speciella föremål vad jag har sett. Alla de här små eventen som äger rum lite överallt och den levande spelvärlden gör nog att många spelare fortfarande stannar kvar eller tar sig tillbaka när något nytt sker. Det jag dock vet är att OM det kommer en ny expansion av World of Warcraft kommer jag inte vara sent ute med att testa det för det är något väldigt speciellt med det här spelet och det är jag nog inte ensam om att tycka.