Spelinformation

  • Testad plattform:  Playstation 4
  • Utvecklare: Arkane Studios
  • Utgivare: Bethesda Softworks
  • Genre:  Actionäventyr | Skräck
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Playstation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2017-05-05

 

Jag och skräckspel går sällan hand i hand med få undantag, jag är en fegis och jag erkänner det. Ändå finns det något i skräcken som tilltalar min mänskliga natur, behovet av att bli rädd att få blodet att pumpa och pulsen att rusa. Den vanliga B-skräckis känslan som infinner sig i Resident Evil serien, den psykologiska från Silent Hill, eller den perfekta blandningen i Dead Space oavsett vilket har jag sett fram emot Prey ett ganska bra tag nu.

Jag hade möjligheten att få följa med hela Preys resa från Gamescom 2011 då det hette Prey 2 och var en blandning mellan Blade Runner och Mass Effect. Både jag och min kollega Andreas var mycket ivriga att se den färdiga produkten. Men sedan hände något; Bethesda lade ned spelet och rykten om att det inte skulle komma ut alls började florera. Nu sex år senare får vi en helt annan slutprodukt som är mer inriktat på just skräck men som ändå bibehåller Sci-Fi delen. Det är med händerna i beredskap att snabbt kasta framför ansiktet jag påbörjar min resa i Prey som Morgan Yu och min första dag på jobbet som forskare på rymdbasen Talos-1.

Kennedy bestämmer sig för att lägga mer forskning och pengar på rymdprogrammet

Prey utspelar sig i en alternativ tidslinje där USA:s president John F. Kennedy överlever det planerade lönnmordet 1963 vilket i sin tur bidrar med att Kennedy bestämmer sig för att lägga mer forskning och pengar på rymdprogrammet. Detta visar sig snart påskynda kontakten med utomjordiskt liv så en ras som är uppbyggd av flera olika dras mot människans aktivitet i rymden. Dessa kallas Typhons och attackerar jorden varpå både USA och Ryssland går samman för att slå tillbaka och driva bort hotet. De lyckas fånga en Typhon tillsammans och bygger en ny rymdstation som så fint får namnet “Kletka” (vilket betyder bur på Ryska) rymdstationens huvudagenda är alltså att agera fängelse åt Typhonen och ska givetvis hållas undangömd för befolkningen på jorden.

USA tar så småningom fullt ansvar för stationen då Soviet unionen faller 1964 och återanvänder då Kletka som del av Projekt Axiom, där inriktningen nu skiftar mer på att forska om vi kan tillverka vapen av det utomjordiska hotet. Men 1980 händer en incident kallas “poleg” där flera forskare på rymdstationen blir dödade av Typhonen, detta tillsammans med politisk instabilitet på jorden resulterar i att beslutet tas att inte ta kål på det utomjordiska hotet.

De olika typerna av Typhoner är många

År 2025 tar det nyskapade företaget Transtar Corporation och köper upp Kletka, vid år 2030 har de förvandlat stationen till en toppmodern forskningsstation vid namn Talos-1 som numera inriktar sig på neurologisk forskning vilket i sin tur leder till ett genombrott och skapelsen av Neuromods som utnyttjar Typhonens fysiologi för att omforma den mänskliga hjärnan och skapa “supermänniskor” Transtar fortsätter att växa och det dröjer inte länge fören de börjar sälja Neuromods på jorden i kommersiellt syfte. År 2035 börjar vi vårt äventyr som forskare på rymdbasen.

Känslan av rädsla infinner sig direkt och jag hoppar till redan vid första mötet av en fiende, de olika typerna av Typhoner är många och som om det inte vore obehagligt nog att somliga av dom kan gömma sig så pratar de ofta för sig själva och upprepar saker de hört forskare säga. Jag nämnde att några va dom kan gömma sig och nu menar jag att de tar skepnader av stolar, medpacks och annat som man ofta tar för givet. Detta medför en känsla av konstant skräck och även om jag har flera vapen på mig i skrivande stund tog det en hel timme innan jag hade något att försvara mig med förutom en sketen skiftnyckel.

På Talos-1 finns det återvinningsstationer där du kan dumpa skräp

Prey har ett system jag tycker väldigt mycket om, runt om på Talos-1 finns det återvinningsstationer där du kan dumpa skräp som bananskal, pappersbitar, trasiga hårddiskar ja allt möjligt som du anser är skräp. Materialet som utvinns från skräpet går sedan att skapa annat med som till exempel ammunition, medpacks och annat smått och gott. Systemet är väldigt uppskattat och jag gillar hur de tänkt att den spelmekaniken ska fungera tillsammans med allt du hittar ombord Talos-1.

Det är inte bara i själva rymdstationen du kommer befinna dig på i Prey, valet att ta sig ut i rymden finns och är ett måste vid några tillfällen under spelets gång. Här är det tyst och det enda som hörs är din andning och några pipande ljud då och då från satelliter som cirkulerar. Ljudet är en oerhört viktig del i spel och inte minst i skräckspel, här finns inga direkta glada toner och den ambient musik som kommer då och då skrämmer mig bara mer.

Valet att ta sig ut i rymden finns och är ett måste vid några tillfällen

Arkane Studios har lyckats bra med Prey även om jag kanske tycker att grafiken på några saker inte är den bästa. Miljön ombord Talos-1 är väldigt cool och blandar 60-tal med futuristiskt arkitektur, några föremål påminner starkt om de från Dishonored serien. Karaktärerna du möter är dock inte så speciellt vackra och det tog ett tag för mig att vänja mig vid hur de ser ut. Det är inte direkt dåligt animerade men de har en grafisk stil jag inte är förtjust i bara, röstskådespelet är dock på topp och de olika människorna känns som de visar känslor mycket bra även om den främsta känslan är rädsla.

Kontrollerna känns till en början lite ovana, du skjuter med R2 men det finns inget sätt att sikta-zooma in på fiender. Alla vapen är givetvis olika och även om jag inte tänker avslöja de alla är min personliga favorit är Distrupter Stun Gun som skjuter Elektricitet. Förutom de sedvanliga vapnen får du även tillgång till Typhon färdigheter som du använder genom att trycka på L2, dessa är uppdelade i tre kategorier: Energy, Morph och Telepathy. De mänskliga färdigheterna är: Scientist, Engineer samt Security. Det som gör Prey så otroligt skoj att spela är att det är anpassat till mer eller mindre exakt hur du vill spela själv. Vill du till exempel ha möjligheten att hacka låsta dörrar, kassaskåp och mekaniska saker är det Scientist trädet du ska satsa på. Vill du hellre få möjligheten att reparera trasiga saker, lyfta tung m.m. så passar Engineer bättre, men det bästa av allt är oavsett hur du gör kan du blanda fritt så länge du har tillräckligt med Neuromods för att låsa upp nya färdigheter.

Karaktärerna du möter är dock inte så speciellt vackra

Runt om på Talos-1 kommer du hitta många döda kroppar från forskare som försökt fly eller gömt sig i väntan på att rymma men dött av hunger eller skada. Dessa har ofta audiol oggar på sig där du kan ta del av deras upplevelser och konversationer. Jag förstår att Arkane studios gjort detta för att skapa ett slags band till alla som blivit dödade på stationen men för mig blir det mer ett moment som stannar upp själva spelandet och jag lyssnar bara på de som är obligatoriska.

Jag har spelat snart 50 timmar och är fortfarande inte färdig med Prey, det finns mer att utforska, mer hemliga gångar att hitta och mer saker att bli skrämd av. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle uppskatta ett skräckspel såhär pass mycket men det gör jag och Prey är ett lysande exempel på bra spelmekanik som fungerar och där grafiken inte står som stört fokus utan känslan. Det enda jag kan klaga på är att storyn inte är så minnesvärd.

 

Prey

Prey
8

Grafik

7/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Stämningen ombord Talos-1
  • Rädslan och skräcken
  • Mycket bra spelmekanik
  • Återvinning!

Minus

  • Storyn lämnar inga avtryck
  • Fula karaktärer