Destiny och jag har en stor hatkärlek till varandra och Destiny 2 kommer, som de flesta vet, ut den 8e september. Innan spelet släpps vill jag försöka uttrycka mina känslor till spelet och vad jag har upplevt och fått ta del av från dess magiska infångande av min gamersjäl.

Det började med min vän Jonas och hans peppande inför ett spel som hette Destiny. Jag har aldrig varit någon Halo-fantast så när jag såg att det var Bungie som stod bakom spelet var jag milt intresserad. Lite senare såg jag en trailer där en representant från Bungie eller Activision visade hungriga speljournalister hur ballt Destiny skulle bli, att du kunde gå nästan överallt och hur stor världen skulle bli. Detta visade sig vara en ren lögn och osynliga väggar var inte bara ett faktum de var dessutom fruktansvärt störande.

Bara sex stycken vänner som hade fruktansvärt roligt tillsammans

Efter detta svek kom förvirringen om vilken genre Destiny egentligen tillhörde. Några kallad det ett action MMOFPS, andra kallade det ett FPS. Vad som hände sen är oklart men många blev i vart fall förvirrade och jag var definitivt en av dom. Innan spelet släpptes fick jag och Jonas möjligheten att spela Destiny innan det släpptes under ett special event som hölls på Webhallen. Jonas hade spelat alfan vilket förklarade hans otroligt höga hype och därmed viljan att spela Destiny tillsammans med mig. Jag minns än idag att vi satt tillsammans och spelade på Webhallen, skapade varsin karaktär och att Jonas plötsligt sa: ”Vafan jag köper en Playstation 4 till dig, vi måste ju lira ihop!”

Sedan är resten en lång men både rolig och hemsk resa, en resa som har tagit extremt mycket av min tid, låtit mig kämpa extremt mycket med många svordomar och ragequits. Men det som har varit bra med Destiny: fy fan va bra det har varit! Den första Raiden, Vault of Glass, tog oss tre veckor att klara av och då får man räkna in faktumet att den resetades varje tisdag. Inget fuskande, inget gnällande. bara sex stycken vänner som hade fruktansvärt roligt tillsammans och som löste problemen som uppenbarade sig framför oss och till slut tog vi ned Atheon och skrek av lycka.

Möjligheten att infusa sina gamla vapen och rustningar till högre light level

Allt var frid och fröjd tills tvångstankarna kom krypandes med bounties. Varje dag var en plåga då jag kände mig tvingad att göra dessa varje dag med rädslan av att missa något eller att hamna efter. Allt blev mer tävlingsinriktat, kort därefter dök det första tillägget upp, The Dark Below, som introducerade den smått obehagliga Eris. Innehållet spelmässigt var inget att hurra över direkt förutom den nya raiden, Crota’s End. Här hände dock något med mig och de jag spelade med. Vi började leta efter buggar och fusk för att ta oss igenom raiden så snabbt som möjligt och tävlingsinstinkten kickade igång. Efter ett tjugotal varv runt Crota’s End var det väldigt uppenbart hur fruktansvärt dålig loot table Destiny hade och när alla andra i fireteamet fick vapen fick jag bara skit. Till slut fick jag nog och slutade spela Destiny helt och hållet.

När Destinys andra tillägg, House of Wolves, dök upp var det inget jag ville prova. Det var inte förrän The Taken King, det tredje tillägget, dök upp jag fick tillbaka lusten att spela Destiny igen. Borta var glitchandet och teamwork blev återigen huvudfokuset. Tyvärr dröjde det inte så lång tid förrän även den tredje raiden, King’s Fall, var avklarad på hard. Det tillkom även så kallade challenges vilka var allt från lätta till larvigt svåra. Jag lyckades få tag i alla vapen jag vill ha, både legendary och exotic, men sen var det roliga slut. Jag vet inte om jag hade förbrukat upp för mycket tid eller om spelet inte gav mer, kanske var det både och.

Hela 1299 timmar faktiskt, vilket är helt sjukt mycket

Det skulle dröja nästan ett helt år innan jag nu för sista gången begav mig tillbaka till världen som gett mig så mycket men ändå samtidigt stulit lika mycket. Hela 1299 timmar faktiskt, vilket är helt sjukt mycket om en tänker på  när jag tävlade i Battlefield 2 och låg på 1200 timmar. Jag vet många som har spelat World of Warcraft och tycker att detta är lite, men då får man ha i åtanke att World of Warcraft är ett MMORPG och både Battlefield och Destiny är FPS-titlar.

När jag beger mig in i Destiny en sista gång innan det är dags för dess uppföljare att släppas och den långa väntan börjar är det med nya människor som bara tycker att det är kul att spela, inget tvång, ingen stress och ingen tävling. Destiny har numera flera nya områden och flera nya intressanta nyheter såsom möjligheten att infusa sina gamla vapen och rustningar till en högre light level. Plötsligt känns inte ens gamla gear som skit och det blir roligt att ta sig framåt och upp i light igen istället för en ren pina. Nytt är även record books där du finner Record book: Rise of Rion, Record book: Competitive Spirit samt Record book: Ageof Triumph. Alla tre har olika utmaningar som avklaras antingen genom att bara spela och ha kul, eller genom utmaningar som kräver tid och teamwork. Jag önskar att detta system hade tagits i bruk redan från början av spelets levnadsår, men det är bra att Bungie faktiskt ändrat och förfinat ett redan roligt spel. Nu hoppas jag bara att Destiny 2 levererar det jag önskade Destiny gav oss.

Det enda jag vet är att allas ögon just nu är på Bungie och Activison

Destiny 2 visades upp ikväll och jag stängde ner streamen med fler svar än frågor. Att Bungie har lyssnat på sina fans är en sak som är tydlig. I Destiny lovade de att klaner skulle spela roll, de gjorde de inte. Men i Destiny 2 ska detta ändras: klaner ska spela roll, det ska finnas officiellt klanstöd med in-game roster, verktyg att bygga fireteams och egna banners för att särskilja din klan från andra klaner, belöningssystem som enbart klanen får ta del av. Tillför till din egna klan genom att spela helt enkelt. Vi fick även veta om vad Guided Games innebär för spelare i Destiny-världen. Guided Games hjälper dig som inte är med i en klan men som inte ville missa raids och andra svårare aktiviteter och genom att se ett urval av olika klaner även se vilka events de hostar för tillfället och vilken nivå de spelar på. Det ska även hjälpa att öppna upp spelet om någon droppar ur p.g.a. anledningar och inte kan spela. För att förenkla det: nu kan du ta in en eller två spelare om du är kort med folk på t.ex. en Nightfall eller tre man kort i en raid.

Vi fick även snabbt se tre nya världar som spelare kommer att både besöka och utföra aktiviteter på:

Titan: En av Saturnus månar, en planet utan fast mark utan med mer ett extremt stort hav. Zavala finns även där då han försöker läka sina inre sår från förlusten av The Tower och The Travelers fångenskap.

Nessus: Planeten där The Traveler först dykt upp (kan vara det vi ser i introt på Destiny). Planeten är även en helig plats för Warlocks och Ikora finns där för att vägleda guardians på rätt väg i kaoset som har uppstått.

Io: En förvandlad planet som VEX har haft tid att terraformat till sitt egna hem. Vackra klippor möter någon slags röd flora och stora träd. Här hamnar Cayde i trubbel.

Vackra klippor möter någon slags röd flora och stora träd

De nya subklasserna till alla tre guardians vi fick se var som följer: 

  • Warlocks: subklassen heter Dawnblade och är ett eldsvärd.
  • Titans: subklassen heter Sentinel och ger titanen en sköld som du kan kasta på fiender eller försvara dig mot attacker.
  • Hunter: subklassen heter Arcstrider och ger dig en stav som skjuter elektricitet.

Hela PVP-läget Crucible har gjorts om och numera är alla spellägen 4v4 och HUD:en är uppdaterad för att visa vilken procent ens ultimate är på och vilka som har plockat upp ammunition. Flera nya lägen utlovas men det enda som nämns är Countdown vilket går ut på att attackera och försvara.

Det märks tydligt att ALLA ska få vara med och spela i kommande del två och redan i slutet på sommar ska vi få prova på spelet genom en beta. Jag har gått in på lite av de sakerna jag reagerade på i Bungies presentation och jag gillar det jag såg även om jag fortfarande har lite farhågor inför spelet. Vill du se på hela presentationen kan du titta på den här och en separat länk till gameplay trailern hittar du här.

Flera nya lägen utlovas men det enda som nämns är Countdown

Slutligen tror jag att Bungie vill att du som spelare ska känna dig hemma, känna dig familjär och det verkar de ha lyckats med, dock med undantaget att allt verkar vara förbättrat. Bungie verkar ha lyssnat på sin spelarbas och Destiny 2 bådar gott… 8e september come at me!

Bungie har en hel del saker att fixa till i sin kommande uppföljare, men om de har lyssnat på sitt community och verkligen tagit åt sig kan vi nog alla se fram emot ett av 2017 bästa titlar om inte kommer spelet floppa totalt och troligen inte slå några positiva rekord för företagen i fråga. Min personliga önskelista och mina vänner inkluderar:

  • Ett snabbare sätt att resa och ta sig runt utan att åka upp i orbit.
  • Möjligheten att verkligen utforska utan såpass många osynliga väggar.
  • Antalet spelare i ett fireteam uppgraderas till 6 och raider till 12.
  • Möjligheten att välja mellan första och tredjepersonsvy.
  • Mer variation på bounties men även inte lika stor fokus på dessa för att uppgradera diverse saker.
  • Ett bättre sätt att interagera och socialisera med varandra istället för emotes, kanske en chatt kopplad till mobilen?
  • Större karaktärsutbud på utseendet av karaktärerna när man skapar sin egen.
  • Möjligheten att spara utseendet på diverse gear och sedan ändra hur man vill, lite som en wardrobe. ungefär som med exotic listan som du kan använda för att hämta ut diverse upplåsta vapen/rustningar.

Listan fortsätter och jag vill avsluta med att säga: Jag har mer kärlek än hat till Destiny som spel men saker måste bli bättre i uppföljaren. Någon av dessa punkter kanske implementeras in i spelet några kanske inte gör det, vem vet? Det enda jag vet är att allas ögon just nu är på Bungie och Activison.

Vafan jag köper en Playstation 4 till dig vi måste ju lira ihop!

Hade det dock inte varit för min vän Jonas och Destiny hade jag nog troligen varken ägt en Playstation 4, lagt så mycket tid på Destiny eller lärt känna så många nya människor som jag både haft roligt med och som jag gråtit tillsammans med. Tack Destiny för dessa tre år av hatkärlek!