Spelinformation

  • Testad plattform:  Playstation 4
  • Utvecklare: Rebellion Developments
  • Utgivare: Rebellion Developments | Sold Out
  • Genre:  Action | Tactical Shooter
  • Antal spelare: 1-2 Offline (Co-op) | 2-12 Online
  • Finns till: Playstation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2017-02-14

 

Oftast innebär skjutspel att förinta så många fiender som möjligt för att endast bli belönad med en ny cutscene eller ännu en uppgradering. Ofta räcker detta för att motivera oss till att släppa fram våra inre våldsbenägna och ibland sadistiska personligheter. Sällan är dock själva pang-pangandet belöningen i sig. Här klampar Sniper Elite 4 in med leriga stövlar och sätter ner foten. Att skjuta nazister har sällan varit så tillfredsställande som nu. Ni som tidigare är bekanta med Sniper Elite-serien känner igen den ack så mumsiga slow motion X-ray kill cam som medföljer ett noga avvägt skott.

Vi har tagit oss från Afrikas öken i Sniper Elite 3 och spatserat rakt in i ett medelhavs Italien under andra världskriget. Scenombytet tillåter oss att utöka vår strategi och inte minst att utforska områden med förmågan att klättra och hasa sig över klippor och hus. Med en stor öppen karta för varje uppdrag att smyga i tillåter det oss att tänka på andra spel såsom Far Cry eller Ghost Recon Wildlands, men med dessa spel som referens känns Sniper Elite 4 lite platt och generiskt. Detta beror till stor del på de klyschigt stela karaktärerna med hjälmfrilla á la 40-tal och den bryska machoattityden från protagonisten Karl Fairburnes. Dialoger och vissa cutscenes blir därför oförskämt ignorerade med ett frenetiskt tryckande på ”skip”. Även om scenariot i spelet är väl utvecklat så tillför det varken motivation eller lust till engagemang.

Scenombytet tillåter oss att utöka vår strategi och inte minst att utforska områden med förmågan att klättra och hasa sig över klippor och hus.

Nytt i spelet är även förmågan till att utföra så kallade enviromental kills: skjut hängande saker ovanför fiender för att krossa dem, förstör stödjande bjälkar som håller upp plattformen de står på eller gillra en fälla av minor gömda i dina tidigare offer som exploderar när deras sympatiska polare kollar läget. Om ditt avtryckarfinger tröttnar går det också bra att handgripligen spöa hakkorsen ur dina offer, både från avsatser, hörn och rakt framifrån. Detta adderar en helt ny dimension till spelet och är ett väldigt uppskattat element, även om det är fullt möjligt att endast leva ut dina skarpskjutardrömmar.

Som i så många spel som går ut på att smyga sig runt och döda gubbar oupptäckt så finns möjligheten att ”tagga” fiender med hjälp av din kikare. Du får inte bara möjligheten att se exakt var de är på din karta och genom väggar utan du får även personlig information om dem. Detta är tänkt att förhöja upplevelsen och att få dig att ifrågasätta dina val beroende på om personen i fråga är en snällis innerst inne eller inte. För min del så är en fiende bara någon som står i vägen och som ska dödas på ett så tillfredsställande sätt som möjligt – något som Sniper Elite 4 gång på gång levererar.

Ditt dundrande automatvapen

Spelet i sig är enkelt i sitt koncept: göm dig, sikta på fienden, töm dina lungor på luft för att öka din stabilitet, skjut. Repetera detta i en till två timmar så har du klarat av ett av de åtta uppdragen. Speltiden kan därför uppskattas till mellan 8-16 timmar, något som är en alldeles lagom tid för ett spel i den här kategorin. Du får till och med lite valuta för dina pengar! Vill du utöka din speltid i kampanjen så se till att bli upptäckt av dina fiender. Detta görs lättast genom att göra ljud ifrån sig, antingen med det ljuddämpsfattiga(!) snipergeväret du kånkar runt på eller ditt dundrande automatvapen. Det enda ljudfria valet du har är din pistol som endast kan skjuta ett skott innan den behövs laddas om … Blir du upptäckt så triangulerar fienderna din position och letar efter dig i det området, så stick därifrån illa kvickt och invänta en flera minuter lång lek av kurragömma innan du kan känna dig inkognito igen.

Vapnen i sig känns helt ok att skjuta med, men vikten har lagts på snipern. Du kan inte heller förvänta dig en större variation i dina vapen då dessa måste låsas upp för dyra in-game pengar och de du väl låser upp gör ingen större skillnad. I kampanjen gör sig dessa nya vapen sedda och man kan plocka upp ett och annat automatvapen att behålla under uppdraget, men det är inget du får behålla permanent och det är något jag skulle önska till nästa titel.

Göm dig, sikta på fienden, töm dina lungor på luft för att öka din stabilitet, skjut

Så, kampanjen är uttömd, DLC’n där du kastrerar Hitler med .30-kalibrig precision är utförd och alla nazistiska AI fattas sina kranier. Nu är väl spelet slut? Inte riktigt. Spelet innehar även sina multiplayer-lägen, något som de mestadels faktiskt har utfört riktigt bra! I det klassiska player-vs-player finner jag inget större nöje (bara lite) i att spana efter andra spelare tvärs över en opasserbar gräns som ska belönas med ett skott i pannan. Det medför ofta frustration men ibland även en ny nivå av skicklighet som ger precis så mycket självförtroende så det räcker till att spela en till match. Oftast hinner man bara skjuta varandra en gång var innan tidsgränsen är slut ändå. Förutom detta finns även klassiska matcher som Survival med vågor av fiender.

Min favorit var dock det kooperativa läget med två spelare där den ena spelaren agerar scout, enbart utrustad med kikare, sniper och pistol, och den andra spelar enbart utrustad med kikare, automatvapen och pistol. Tillsammans ska man utföra ett uppdrag på en karta med varandras hjälp. Scouten har egna fiender att ta hand om i sitt förhöjda område samtidigt som den måste hjälpa sin kompis nere på marken. Men det är endast den spelare som är på marken som kan utföra huvuduppdraget och det gärna oupptäckt. I ett område med nära hundra fiender är detta ett läge som kräver både skicklighet och taktik.

Om ditt avtryckarfinger tröttnar går det också bra att handgripligen spöa hakkorsen ur dina offer

Sammanfattningsvis så är Sniper Elite 4 ett helt OK spel. Det är roligt i sina stunder och X-ray kill cam är lika blodigt som det är tillfredsställande. Men det är här som spelet står och faller: om snipern och dess tillhörande element vore borta ur spelet så hade det inte fått ett godkänt betyg. Det är alltså ett spel som helt förlitar sig på känslan av att avlossa ett skott från flera hundra meters avstånd och inget mer. Men nu finns snipern där, som tur är med tanke på spelets titel, och det gör att spelet är värt att åtminstone testa. Är det värt 600 spänn? Jag vill svara ”nej”, så länge man inte är ett fan av serien. Det finns inget banbrytande med varken grafik eller ljud och karaktärerna är bara sköna att bli av med när konsolen stängs av.

Sniper Elite 4

Sniper Elite 4
6

Grafik

6/10

Ljud

5/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • X-ray Kill Cam
  • Helt ok multiplayer

Minus

  • Tråkiga karaktärerSpelet förlitar sig helt på en enda sak