Spelinformation

  • Testad plattform:  Windows
  • Utvecklare: Capcom
  • Utgivare: Capcom
  • Genre: Survival Horror
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Playstation 4 | Windows | Xbox One
  • Släpps: 2017-01-24

 

Skräck-genren må vara en av de svåraste genrer att bege sig in i både som spelare och utvecklare. Allt för ofta har spel i genren inte direkt imponerat eller gjort mig skräckslagen på ett djupt plan utan det har handlat mer om zombies som plötsligt hoppar fram bakom ett hörn eller liknande. Det har inte heller riktigt känts som ett spel utan bara frågan om att frammana både humoristiska och blodiga sekvenser, men Resident Evil 7 är något helt annat. Det var en torsdagseftermiddag som jag fick frågan om jag ville göra en recension av Resident Evil 7. Med en något exalterad röst tackar jag för erbjudandet och börjar snabbt installera spelet. Värt att notera vid det här laget är att jag inte har spelat något av spelen i genren sedan Resident Evil 4, inklusive spin-offs. Jag har inte heller valt att titta eller läsa om spelet sedan tidigare utan har bara tagit del av det berömda ”P.T-demot” som lanserades ytterligare en gång efter Silent Hill-scenariot och då som Resident Evil 7-demot.

Psykologisk skräck när den är som allra bäst upplevs i klaustrofobiska utrymmen

Som spelare tar jag mig an rollen som Ethan Winters som söker efter sin försvunna fru Mia. Spelet tar sin början då Ethan tipsas om att hon fortfarande är vid liv och ”bor” i Dulvey, Louisiana och dit beger vi oss helt allena och utan något som helst tillhygge, för varför ska det vara nödvändigt? Väl på plats i Dulvey kommer vi få stifta en obehaglig bekantskap med ”The Bakers Family”, en riktigt dysfunktionell familj besatta av det onda. Allt är frid och fröjd till den sekund jag stöter på Mia som nu är en halvt psykotisk mördarkvinna som jag personligen kommer att drömma mardrömmar om en lång tid framöver. Grafiken i spelet är stundtals något grynig men till större delen väldigt skarp och bidrar ibland till att de läskiga momenten blir allt mer påtagliga.

Psykologisk skräck, den typ av skräck som Resident Evil 7 bjuder spelaren på är så pass tät att den nästan går att ta på. Ljudschemat i bakgrunden ger dig känslan av att du inte är ensam, någonsin. Glas som faller, dörrar och golv som knarrar eller viskande röster som dovt hörs rätt in i örat. Jag tänkte att jag under recensionstillfället skulle förhöja känslan av att spela ett skräckspel genom att släcka ned i lägenheten och sitta med hörlurar, det fungerade i exakt 15 minuter, efter det kommer jag aldrig mer vistas ensam i ett mörkt rum – kommer aldrig hända. Mina kompisar började snabbt höra av sig och frågade vad jag tyckte om spelet men på något sätt är det svårt att sätta ord på vad jag tycker. Resident Evil 7 bokstavligt talat sätter spiken i kistan för vad ett skräckspel ska erbjuda spelaren. Skräcken är påtaglig och du befinner dig ständigt i ett underläge. Pappan i familjen är den första riktiga fienden du stöter på vars stora spade enkelt kan dela på ditt huvud, och du har ju faktiskt inget vapen utan måste försöka gömma dig samtidigt som du avancerar längre in i huset. Klaustrofobiska gömställen och de påtagligt stora och tunga stegen ifrån pappan gör att inte bara att Ethans hjärta dunkar lite snabbare, mitt med.

Skräcken är påtaglig och du befinner dig ständigt i ett underläge.

Visst har spelen i serien sedan tidigare bjudit på panikartade och någorlunda läskiga situationer som att jagas av Nemesis, springa ifrån zombiehundar och liknande, men att ställas inför en stor bjässe som kan springa rakt igenom väggar känns än mer påtagligt. Det bästa valet man gjorde med utvecklingen av det här spelet är att tvinga in spelaren i ett förstapersons-perspektiv. Om jag drar en parallell tillbaka till det första Resident Evil-spelet där vi styrde vår karaktär utifrån fixerade kameror och fick direkt överblick över ett rum som vi gick in i, bjuds vi här inte på speciellt mycket extra information förutom det vi ser framför oss. För att se bakåt måste vi vända oss, eller titta upp i taket, men osäkerheten vad som finns runt omkring mig gör att mina spelsessioner mer återspeglar en berg-och-dalbana än någonting annat.

Spelets olika videofilmer spelas och styrs av spelaren vilket inte alltid är en dans på rosor

De klassiska segmenten som jag förknippar med Resident Evil-spelen är de olika pussel vi stöter på. De finns även representerade här men bjuder inte till någon större utmaning. Vissa delar känns som att de är implementerade bara för att och att det är ett enkelt sätt att tvinga spelaren runt i olika delar av huset. Det ständiga underläge vi befinner oss i är påtagligt och gör att jag inte vill fortsätta spel, samtidigt som något drar mig till datorn för att återigen jagas av ondskan med rysningar i hela kroppen. Resident Evil 7 gör precis alla rätt vad gäller att fånga den otäcka atmosfären som en bra skräckfilm har, men sätter oss här mitt i skiten. Att inte få en direkt överblick över vår spelplan eller hur psyket manipuleras av ett skrämmande ljudschema gör det här till årets klart bästa skräckspel.

En Andra åsikt:

Jag är ett stort fan av Resident Evil-serien (med några undantag). Del 7 i serien känns som en reboot, på gott och ont. Jag tycker att det är skönt att Capcom har valt att skippa zombier och bytt ut dessa mot något annat. Obehaget är stort när du går omkring, utforskar, springer för ditt liv och är rädd. Rädslan blir dessutom ännu större med VR-headsetet (dock absolut inget jag tänker prova på). Men jag kan föreställa mig obehagskänslan. Numera ser du dessutom ur ögonen på karaktären du spelar, borta är de fasta vinklarna och över-axelkameran, det känns mer som sin före detta rival Silent Hill. Capcom har hittat tillbaka till skräcken och det tackar jag för, även om jag gråter av rädsla! Det enda som gör mig lite besviken är hur kort upplevelsen är även om det finns ett omspelarvärde som påverkar storyn.
7/10 – Studio23

Album

Resident Evil 7: Biohazard

8

Grafik

90/10

    Ljud

    90/10

      Spelbarhet

      90/10

        Hållbarhet

        50/10

          Plus

          • - Läskigt snyggt
          • - Massor med blod, svett och tårar
          • - Psykologiskt läskigt

          Minus

          • - Inget större omspelarvärde
          • - Enkla pussel
          • - För kort