Spelinformation

  • Testad plattform:  Playstation 4
  • Utvecklare: Bungie
  • Utgivare: Activision
  • Genre:  Action-RPG | First Person Shooter
  • Antal spelare: 1-6 Online
  • Finns till: Playstation 4 | Xbox One
  • Släpps: 2016-09-20

 
Bungie är en spelutvecklare som för evigt tagit en liten bit av mitt hjärta, och som alltid kommer vara deras. Halo var ett spel som spelades långt in på nätterna med mina närmsta vänner och fröjden av att nöta banor som Blood Gulch och Sidewinder i multiplayerdelen gjorde att mina förhoppningar och ögon verkligen var vidöppna för vad Destiny skulle bidra med till speluniversumet. I och med Destinys fjärde expansion, Rise of Iron, kan jag dock tycka att jag fått nästan allt det jag önskat mig i ett modern “Haloish”-FPS; Känsla, atmosfär och rollspels-segmenten.

I Rise of Iron ges du som spelare uppgiften att stoppa “The Fallen” som tagit sig förbi Jordens vägg, en vägg som upprättats för att hålla allt ont utanför den sista säkra platsen på Jorden. The Fallen försöker använda sig av det dödliga SIVA-viruset, och målet är att du ska tränas till nästa generations “Iron Lord” tillsammans med den nuvarande, Lord Saladin. Atmosfären, berättelsen och sammanhanget är episkt och vi får röra oss ut i den nya delen på jorden vid namn “Plaugelands”. Den tidigare samlingsplatsen i “The Tower” känns allt mer avlägset och dött då den sociala hubben och majoriteten av spelarna nu flyttat över till Felwinter Peak och Iron Temple. Nya uppdrag, nya PvP-banor och en ny maxnivå i spelets Light-levels är bara en bråkdel av innehållet, den nya Raiden Wrath of the Machines däremot är något att verkligen sätta tänderna i.

destinyriseofirontxtscrnone

Raids i Destiny är ämnade för 6 spelare

Rise of Iron-expansionen är något speciellt jämfört med de tidigare tre, denna gång har man valt att exklusivt släppa expansionen för den nuvarande generationens spelkonsoller vilket innefattar Playstation 4 och Xbox One. I och med att man valt att göra på detta sättet behöver man inte skala ned på något som annars behövde anpassas till den tidigare generationen. Det kunde handla om komplexa idéer, snabba miljöbyten eller antalet partiklar som syns på skärmen samtidigt. Nu är inte jag jätteinsatt i hur det praktiskt fungerar men Wrath of the Machines erbjuder en härlig blandning ifrån de samarbetskrävande Vault of Glas-raiden och actionsegmenten ifrån Kings Fall. Det krävs en mängd samarbete och mycket koordination bland lagmedlemmarna. Däremot är inte svårighetsgraden så hög som jag hade förväntat mig med tanke på att det redan klåtts av lag bestående av 3 spelare (Raids i Destiny är ämnade för 6 spelare).

Back in the days när Destiny var hett på marknaden var det många av mina spelkompisar som spelade nästan hela tiden, vilket jag inte gjorde. Därav kan jag känna att mycket av det nya innehållet tilltalar mig på ett helt annat plan. Jag sprang inte runt och försökte få tag på den bästa utrustningen, däremot gjorde jag allt för att ta mig igenom expansionernas olika raider. Men en sak har jag lärt mig av stora MMORPG, och det är att så fort en ny expansion kommer är allt det du tidigare försökt åstadkommit blir förgäves. Det räckte att jag tog död på fyra fiender i Rise of Iron, så hade jag plockat på mig en ny rustnings del som var bättre än allt mitt tidigare raidgear jag funnit i spelet. Det här är en utmaning som alla MMORPG ställs inför när nytt spelinnehåll lanseras, och inte bara Destiny. Jag har i yngre åldrar suttit fast i spel som World of Warcraft och verkligen nött sönder tangentbord, musmattor och datormus för att få den bästa utrustningen på marknaden, men där la jag ned spelandet när första expansionen släpptes och första bästa fiende släppte ett föremål bättre än allt jag spenderat hundratals timmar på att få. Fördelen med mitt spelande i Destiny är att det inte blivit det fanatiska jagandet och nötandet på samma sätt, utan viljan att klara en raid eller två har fått räcka. Det här spelsättet har gjort att min personliga resa aldrig blivit långtråkig eller enformig, då jag alltid haft något nytt att utforska.

destinyriseofirontxtscrntwo

Supremacy-läget påminner lite om Kill Confirmed ifrån Call of Duty-serien

Nog tjatat om utrustningen. I Rise of Iron släpptes det även ett par nya flerspelarbanor och ett nytt spelläge vid namn Supremacy. Banorna som lanserats, Floating Gardens, Last Exit och Skyline, är alla stora och påminner om de episka slagen som återskapades i gamla Halo. Det är ett spel jag alltid refererar till i Destiny-universumet just på grund av den estetiska likheten de två spelen emellan. De tre banorna skiljer sig alla åt i både atmosfär och miljö, men då denna expansion är ämnat för den senaste spelgenerationen finns det även här små detaljer som porlande vatten eller blixtar i horisonten som gör det hela än mer häftigare. Supremacy-läget påminner lite om Kill Confirmed ifrån Call of Duty-serien, dräp fiender och sno deras tags för att erhålla poäng för laget. Är det så att du inte snor en tag ifrån en dödad fiende kan motståndarlaget ta tillbaka denna och göra dig helt poänglös då de förnekar ditt dödsskott.

Rise of Iron ger Destinys spelcommunity som fortfarande håller hårt i Destiny ännu mer innehåll att ta sig igenom, och för spelaren likt mig som inte nördat sönder de tidigare delarna har en väldigt massa saker att hämta här. Är du däremot en återvändande spelare som tidigare gjort allt och lite till innan, kommer det här innehållet inte erbjuda en allt för stor variation eller spelglädje, utan bara ytterligare ett område att svepa igenom. Den nya Raiden erbjuder även den en hel del variation och kombinerar det vi tidigare sätt i föregående raider. Enligt mig levererar Bungie fortfarande mycket kvalité för standardspelaren men något vagare och tråkigare innehåll för hardcorefansen.

Album

Läs recensionerna på Destiny, Destiny: The Dark Below & House of Wolves samt Destiny: The Taken King här

Destiny: Rise of Iron

Destiny: Rise of Iron
9

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

7/10

Plus

  • Atmosfäriska miljöer
  • Plaugelands och berättelsens djup
  • Raidens komplexitet

Minus

  • Enkelt spelinnehåll
  • Väldigt kort expansion