Att flyga ut i den oändliga rymden och suga åt sig av allt det nya och outforskade är den absolut första känslan som slår mig i magen när jag sätter mig ned i No Man’s Sky. Den andra är hur ofantligt kul det hade varit om jag faktiskt kunde gjort något typ av avtryck på de outforskade planeterna ensam eller tillsammans med vänner, men det är ett kapitel för sig.

Ett av mina första intryck med att utforska rymden kom i och med det gamla spelet Freelancer som lanserades 2003 till PC. Här flög man runt med rymdskepp, besökte obebodda planeter och skulle upprätthålla olika typer av kontakter, bygga marknader på planeterna och så vidare. När jag först fick nys om No Man’s Sky och fick se de första rörliga bilderna på spelet tänkte jag osökt tillbaka till spelet Freelancer, och hur det här äntligen skulle fånga världen med storm och engagera spelarna i att utforska och agera nybyggare. Men någonstans klev hypen över till ren och skär olycka.

nomansskytxtscrnone

Att flyga ut i den oändliga rymden och suga åt sig av allt det nya

Spelets grundidé är simpel; det finns 18,446,744,074,709,551,616 planeter i spelet, vilket är en helt bisarr siffra. Tanken är att alla spelare kastas in i en slumpvis utvald planet i ett yttre hölje. Om vi tänker då att det bor omkring 7.000.000.000 människor på våran planet så är antalet planeter i No Man’s Sky verkligen helt ogreppbar. Hur som helst så finns det ett yttre hölje där alla startar. Varje planet bjuder på sina säregna drag så som olika typer av miljöer i form av regn, dimma eller konstant solsken. På dessa planeter, som vid lanseringen är helt outforskade, är det nu upp till spelaren att utforska och finna nya typer av djurarter, växter och naturliv. Allt som upptäcks kan namnsättas, och någonstans där ute i det ofantligt stora universumet finns det nu en planet vid namn CtrlAltElite, med djur döpta efter oss skribenter här på sidan. I skrivande stund har spelarbasen upptäckt (Enligt NMStracker.com) 0,4% av spelets alla planeter som i runda slänger blir ungefär 24.000.000 planeter. Så ännu finns det mycket kvar att utforska.

Som jag nämnde tidigare så har spelet hypats upp för mig utan någon större marknadsföring. Det räckte med de första rörliga bilderna på spelet och jag började längta. Besvikelsen var dock total när det framkom att det fortfarande är omöjligt att hitta andra spelare att spela med, eller hur omöjligt det är att spela med sina kompisar, chansen är 1 på 18.000.000.000.000.000.000 lite drygt. Samma chans är det att någon ska hitta just min planet, skulle jag själv försöka utforska hela spelet skulle det ta lite drygt 4000 år, där varje planet besöks i lite mindre än en sekund. Sean Murray har skapat ett spel som hade världens största potential till att ta över spelmarknaden, men valde att förmedla känslan av att du är helt ensam i ett outforskat universum, i en miljö där du mer eller mindre kommer utforska planeterna helt ensamma och ingen kommer någonsin få träffa på samma djurarter eller växter som du gjort. Tänk om man tillåtit oss spelare att sammanföra stora expeditioner tillsammans med vännerna, bygga upp olika baser på planeterna och använda sig av planetens resurser för att upprätthålla ett samhälle eller något mer än att helt poänglöst springa runt på en tom planet, jaga järn som tydligen finns precis överallt, och skaffa sig en tillräckligt stor ryggsäck för att spara på allt järn vi hittar.

nomansskytxtscrntwo

Tänk om man tillåtit oss spelare att sammanföra stora expeditioner tillsammans med vännerna

Målet i No Man’s Sky är att du ska, som jag berättade tidigare, ta dig ifrån din startplanet i den yttre delen av galaxen, genom planeter in till universumets mittpunkt. Väl där får du som spelare ta del av ett hissnande avslöjande, för att sedan kastats ut i universumets yttre, och göra om äventyret fast på helt andra planeter. För att ta sig längre in i universumet måste vårat personliga skepp uppgraderas med motorer, raketer och liknande. För att uppnå detta delmål samlar vi på oss material i form av syre, järn, helium och liknande som byts med olika robotar som finns utplacerade på exakt alla planeter. Det lite komiska i det hela är att vi ska utforska outforskade planeter, men alla har sedan tidigare besökts av robotar som byggt både stora baser, spridit ut diverse material och ammunition till vapen och liknande.

Jag är tyvärr missnöjd med vad No Man’s Sky har erbjudit mig, däremot kan jag se charmen i varför det finns dedikerade spelare som gör sitt bästa i att hjälpas åt och utforska universumet. Än så länge är det ingen som har rapporterat stött på någon annans planet, och om det är så att det någonsin kommer ske eller om denna typ av äventyr snart tar stopp på grund av det repetitiva upplägget återstår att se, jag har dock tagit mig in till universumets mittpunkt och just den resan kan jag tycka var värt det, men jag kommer inte göra om det så länge jag måste göra det själv.

No Man's Sky

No Man's Sky
7

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

5/10

Hållbarhet

5/10

Plus

  • Intressant spelidé
  • Friheten
  • Bra musik

Minus

  • Repetitivt
  • Omöjligt att spela med vänner