I am Setsuna är ett rollspel som andas Chrono Trigger-atmosfär med en spelstil hämtade ifrån de tidigare generationernas rollspel och en berättelse med en hel del oväntade vändningar. Frågan som jag ställde mig innan jag satte mig ned med I am Setsuna var ifall detta klassiska rollspel kan leva upp till de höga förväntningar som vi alla förväntar oss av moderna spel, och framförallt om Tokyo RPG Factory ska sätta ett mäktigt avtryck i den stora vida spelindustrin. Spelet utspelar sig i ett land som överrösts med ondska och enligt sägen ska en pilgrimsfärd ske var 10:e år där människan offrar en ung flicka i The Lost Land för att ondskan ska försvinna (känns igen från Final Fantasy X). De tidigare “Sacrifice-journeys” har inte varit speciellt lyckosamma och nu är det upp till dig som spelar karaktären Endir att förändra människans framtida öde, dock ställs du inför ett dilemma då du fått i uppdrag att lönnmörda en pilgrim. Världen i I am Setsuna är förtrollat och försatt i evig vinter vilket gör att atmosfären känns melankolisk och påtaglig.

iamsetsunagameplayone

Spelet utspelar sig i ett land som överrösts med ondska och enligt sägen ska en pilgrimsfärd ske

Alla som tidigare har spelat ett rollspel kommer känna igen sig för i I am Setsuna handlar det mycket om att gå upp i level, ta död på olika monster samt köpa och uppgradera din utrustning. Men spel måste stå ut ifrån mängden för att sätta sig i minnen hos spelaren, vilket man här väljer att göra i just rollspelssegmenten där man kan samla på sig material som i sin tur säljs vidare till magiker. Efter försäljningen får vi tillgång till olika Spiritmites som ger dina karaktärer nya egenskaper och möjligheten att kombinera dessa tillsammans med karaktärerna för att uppnå större och mer kraftfullare egenskaper. Atmosfären kring berättelsen är även den något speciell och jag har fastnat för flera av spelets karaktärer och kan känna en viss sympati för dem. Vid flera av händelserna som utspelar sig ligger fokuset ofta på att din karaktär är den utsatta varpå Setsuna, pilgrimen, vill skydda dig och tror på att det finns något gott inom dig.

Ett rollspel behöver välkomponerad musik i mellansekvenserna, fighterna och när du utforskar för att sätta de olika känslorna som ska förmedlas. Musiken i I am Setsuna är definitivt trallvänlig och lyckas sätta känslan på det som spelas upp framför ögonen på mig. Ibland känns musiken skör, ibland känns den mäktig men den ständiga känslan är att det är en skör linje vi promenerar på mellan frihet och fångenskap. Det som gör det speciellt är att allt spelas med hjälp av endast ett piano, och det känns som att det är egentligen inte behövs mer. Det är först vid själva tanken av att musiken känns levande som jag börjar fundera kring hur lite som egentligen behövs för att skapa en atmosfär, här har vi musiken, ett isometriskt perspektiv på karaktärerna och berättelsen som förs framåt genom klassiska rutor med skriven text på, och ändå känns det väldigt genomtänkt och engagerande.

iamsetsunathree

Själva stridssystemet är ett enkelt och roligt sådant

Själva stridssytemet är ett enkelt och roligt sådant. På skärmen ser vi fienderna och kan välja att springa mot dem för att initiera en strid, eller springa runt dem och undvika dem. Det enda fallet där jag personligen undviker fienderna är när mina karaktärer har låg hälsa samt när möjligheten till att använda hälsodrycker är obefintlig då de tagit slut, annars slåss jag mer än gärna. Övergången från det fridfulla utforskandet på kartan till att engagera sig i en strid är smidig och sker utan någon som helst laddningstid. Väl inne i striden är det tur och ordning (d.v.s turbaserat) där du får börja slå mot fienden, och sedan är det fiendens tur. I de flesta typer av rpg-titlar handlar det mycket om positionering, och är det så att fienden är “snabbare” än dina karaktärer är det fienden som kommer få initiative och attackera. Men positioneringen spelar stor roll för dina egenskaper, för dessa går att kombinera mellan karaktärerna. Låt säga att Endir (huvudkaraktären) ska göra en attack tillsammans med Setsuna (pilgrimen) så bör man se till att fienderna står nära varandra, eller på rad eller liknande för att specialattacken ska ge full effekt. Det blir något problematiskt när du själv inte får flytta omkring dina karaktärer, utan efter varje attack hoppar de till en ny position medan fienderna kan härja runt hej vilt.

iamsetsunagameplaytwo

Musiken i I am Setsuna är definitivt trallvänlig och lyckas sätta känslan på det som spelas upp framför ögonen på mig.

I am Setsuna är inte ett perfekt spel och en av sakerna som drar ned betyget något är just möjligheten att kunna påverka striderna på ett större sätt. Vi får inte förflytta våra karaktärer för att enklare få ut maximal effekt av våra kombinationsattacker. Det finns inte heller något större djup i karaktärernas utrustning som oftast består av att köpa en uppgradering till vapen och ringar vid varje by vi passar under färden. Fienderna släpper ingen utrustning utan bara material som ges till olika säljare för att erhålla nya egenskaper. Men det känns som att det är något som saknas, ett djup i rollspelssegmentet eller bara ytterligare ett system som låter mig som spelare ges möjligheten att kunna skräddarsy lite mer hur mina karaktärer ska agera under fighterna mer än att ge dem olika egenskaper. Atmosfären har Tokyo RPG Factory däremot lyckas fånga och det är ständigt en kamp i huvudet i stil med “Jag ska bara…”. Tvisterna i handlingen gör att jag fortfarande sitter spikad framför spelet och vill se vad som ska hända här näst.

I Am Setsuna

I Am Setsuna
8

Grafik

7/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Atmosfären är påtaglig
  • Musikens känsliga ton
  • Handlingen

Minus

  • Sparsmakade fightingsekvenser
  • Saknar djup