Golitah öppnar med dramatiska scener av ett flygplan som kraschlandar. Du inser strax att du själv är ombord på planet som med ett dån störtar mot backen. Det är ett smart berättartekniskt knep som öppnar upp oändliga möjligheter för utforskning för du kan ha landat precis var som helst. Vår protagonist, Gromov, släpps ner i ett förvånansvärt idylliskt landskap som visar sig vara lite krångligare att navigera än vad det vid första anblick framstår som. Efter att ha fått kontakt med en annan överlevare framkommer det att du ramlat in i en helt annan värld. Den här världen är bruten i olika flytande öar mellan vilka du måste komma på ett sätt att förflytta dig. Varje ö befolkas av säregen flora och fauna och i ett desperat försök att överleva tar vi till den enda logiska lösningen – vi bygger skitstora robotar.

Själva robotarna, som kallas Goliaths, är rätt charmiga. Konceptet är roligt – du samlar ihop det material du kan bryta loss från kringliggande natur och vrakdelar och smäller ihop det till något nytt. Den första du får bygga är gjord av trä och ser sådär lagom korkat förnöjsam ut. Senare kan du bygga en variant av den här i glödande trä som ser betydligt mer monstruöst ilsken ut. Här har de också tänkt till. Materialet påverkar hur din Goliath beter sig. Om en i trä får vatten på sig så börjar den hela automatiskt. Du kan till exempel ställa dig i en sjö för att få passiv helning medan du slåss eller på liknande sätt få ett övertag över svåra fiender en regnig dag. Den glödande träversionen hatar å andra sidan regn, men gillar torra och varma öknar och sätter som bonus eld på fiender den kommer i kontakt med. En robot gjord i sten blir långsammare när det är kallt ute och supersnabb när den blir varm. Det är kul att utforska förmågorna och genom att experimentera låser du upp nya uppgraderingar och sedan kan du kombinera de olika delarna till riktiga monster-robotar.

goliathtext1

Experimentera fram nya robotar.

Potentialen för en djup story och nyskapande survivalspel finns helt klart där och bygger en förväntan som tyvärr faller ganska platt. Kompisen som sitter fast på en annan ö glöms snabbt bort. Den där basen som var så viktig att få igång för att kunna överleva är egentligen bara där för att du ska kunna uppgradera robotar, din karaktär verkar inte behöva mat, värme, vatten eller annat vi vant oss vid att hetsa efter i överlevnadsspel. Det är nästan pinsamt lätt att aktivera teleporteringsportaler och de verkar mer en formalitet än ett hinder du måste överkomma för att hoppa till en annan ö. En travel point som du i stort sett får gratis. Det du samlar är bara bitar till dina robotar och själva story-elementet i spelet blir ett förvirrat bihang utan någon egentligen mening. Det här går faktiskt bara ut på att bygga större och bättre robotar och trycka på alla knapparna fort som attan.

Det är väl egentligen inget problem att ett spel fokuserar på boxandet. Många hyllade spel gör just detta utan någon egentlig ackompanjerande story, men då måste också fighterna vara riktigt grymma. Det är de tyvärr inte i Goliath. Kontrollerna är krångliga. Jag tyckte de var nästan omöjliga att hantera med mus och tangentbord och kopplade snabbt in handkontrollen istället, men inte ens det hjälpte. Jag spenderade nästan mer tid med att lura ut hur jag använde olika skills än jag faktiskt gjorde med att slåss. Det är inte direkt dåligt gameplay, men det är långt ifrån bra heller.

goliathtext2

Kontrollerna är jobbigt krångliga.

Kameravinkeln är konstigt satt och fixerad. Jag misstänker att den är gjord för att förbättra upplevelsen av fighterna, men i verkligheten förstärker den mest upplevelsen av att vara vilse och förvirrad. Du ser aldrig långt nog för att veta var du är på väg. Minimapen fungerar dåligt och det bidrar också till förvirringen. Quests är svåra att tyda – du får ingen egentlig info på var du ska, så den vilt sicksackande linjen på minimapen blir din ledstjärna och den vill dig inte väl. Den hoppar runt, skickar dig tillbaka till där du just var och lurar dig att tro att du missat något, leder dig i cirklar runt runt och rakt igenom horder av fiender som egentligen inte har ett dugg att göra med det du egentligen skulle uträtta.

Det är farligt att stanna upp. När du står där och försöker mecka med menyer och kontroller för att ta reda på vad det egentligen är du ska göra och varför du står där mitt ute i ingenstans utan mål eller mening i livet kan du plötsligt bli påhoppad och helt mosad av valfritt förbipasserande otyg. Fighterna kräver att du använder specialskills som kräver en massa knapptryckningar. Faktiskt väldigt många knapptryckningar för att få väldigt lite gjort. Med långa cooldowns på alla skills hänger överlevnad ofta på att hysteriskt dricka potions medan du väntar på att få tillbaka de få skills som kan göra någon skada alls.

goliathtext3

Brawler-fighterna känns halvtama.

Storyn spelar en konstant bleknad biroll och är mer än något annat en ursäkt för att slänga in si eller så fiende i dittan eller dattan område. Den startar starkt, men efter ett par minuter inledande story tappar jag snabbt kontakten med den och förstår större delen av tiden inte varför jag ska göra någonting. Det finns olika factions i spelet med vilka du kan stärka eller förstöra ditt rykte. De verkar inte heller fylla någon egentlig mening förutom att ge dig fler tröstlösa och halvtråkiga uppgifter som gör att det tar längre tid att nå fram mot slutmålet.

Goliath har lovande förutsättningar, men missar i slutändan sitt eget mål. Brawler-fighterna känns halvtama, storyn är näst intill icke-existerande, det finns noll av den survival-känsla som vi ser i betydligt enklare sandboxspel, kontrollerna är långt ifrån medgörliga och jag känner mig motarbetad av interface och menysystem. Lite cutscenes eller voice acting hade lyft många delar och gjort spelet engagerande. Jag känner mig mest besviken. Introt gjorde mig peppad och det hade verkligen all potential att vara ett sådant spel som jag  gillar. Tyvärr verkar konceptet ha blivit för spretigt och ingenting fått tillräcklig uppmärksamhet vilket resulterat i ett opolerat resultat. Det är en klen tröst att det i alla fall är fin grafik – åtminstone det lilla som kameravinkeln låter dig se.

Goliath

Goliath
4

Grafik

6/10

Ljud

3/10

Spelbarhet

3/10

Hållbarhet

3/10

Plus

  • Spännande koncept
  • Stundtals bra fighter
  • Trivsam cartoony grafik

Minus

  • Hemska kontroller
  • Mycket buggar
  • Inget är intuitivt
  • Ingen voice acting