Ibland kan jag skatta mig lycklig både som spelare och journalist att jag missat en hel del spel till äldre generationer, för oftast släpps många av dessa spel som remakes eller nylanseringar med HD-grafik. Odin Sphere är ett typiskt sådant spel som jag velat spela länge men som inte varit möjligt på grund av avsaknaden av PlayStation 2. Odin Sphere är ett klassiskt 2D-action-rollspel där vi tar oss an rollen som fem olika karaktärer och deras berättelse, och allt utgår ifrån den lilla flickan Alice som vill läsa om stora hjältar, onda demoner och liknande. Beroende på vilken bok vi väljer hos Alice, kommer vi få spela som en av de fem olika hjältarna; Gwendolyn, Cornelius, Mercedes, Oswald och Velvet.

Med varje karaktär tar vi oss an ett äventyr som är spritt på mellan 5-8 st kapitel, där varje kapitel representerar en bana. Berättandet görs genom scener där karaktärerna pratar och på banorna finns det ännu mer bakgrundshistoria och liknande att leta rätt på genom att exempelvis döda alla fiender i ett område, leta efter hemliga gångar och liknande. En lite rolig tvist på det hela är att karaktärerna kan återfinnas i varandras berättelse, antingen som antagonist eller protagonist. Så i ena berättelsen kan jag slåss mot en annan av de spelbara karaktärerna som en boss.

odinssphereleiftrasiregameplaytwo

Varje karaktär har olika förmågor men alla är på något sätt kopplat till karaktärens vapen

Rent systematiskt så påminner Odins Sphere om ett klassiskt rollspel där vi dödar fiender för att gå upp i nivå, få tillgång till nya egenskaper och möjlighet att skapa olika drycker. Varje karaktär har ett säreget spelmönster och utrustning, som exempelvis Gwendolyn som är en Valkyria och använder sig av ett spjut för att slåss. Det är hennes vapen, och allt eftersom vi tar oss längre in i spelet hittar vi på olika Psypher Stones som ger oss nya förmågor där Gwendolyn exempelvis kan kasta upp sitt spjut i luften och få flera små spjut att regna ned på fienderna. Varje karaktär har olika förmågor men alla är på något sätt kopplat till karaktärens vapen.

Inte nog med det så kan vi som nämndes tidigare skapa olika drycker, dessa har självklart sina egna förmågor. Genom att plocka upp olika växter och frukter kan vi blanda farliga drycker som “Whirlwind” som framkallar en stor virvelvind där fienderna dras in i mitten och tar skada, eller “Blaze” som kastas i marken varpå en eldpelare  växer fram. Beroende på hur många växter och frukter vi blandar kan resultaten bli både magnifika och helt värdelösa som exempelvis “Yoghurt” som gör om alla objekt på marken till pengar, eller vise versa. Till skillnad från många andra rollspel där fiender kan släppa ifrån sig vapen och utrustning, släpper dom i Odins Sphere ifrån sig växter och frukter.

odinssphereleiftrasiregameplaythree

Det är inte jättesvårt att uppnå S-rank, det handlar mest om att döda fienderna snabbt och inte ta någon skada

När det gäller de olika fighterna är det högt tempo, hundratal i kombos och blinkande skärmar som gäller. Varje bana är uppdelat på ett sådant sätt att det finns olika “rum”, varje rum kan gömma både skattkistor, recept på hur vi blandar frukter eller recept som vi lämnar till den lokala restaurangen som i sin tur kan laga mat som belönar oss med erfarenhetspoäng. I varje rum kan man antingen stöta på fiender eller leta rätt på en hemlig gömma. Stöter vi på fiender i ett rum kommer våra skills att sättas på prov då vi behöver döda dem så snabbt det bara går och säkra skattkistan. Beroende på vårat resultat i dessa fighter belönas vi med olika battle-levels där F är det lägsta och S är det högsta. Det är inte jättesvårt att uppnå S-rank, det handlar mest om att döda fienderna snabbt och inte ta någon skada. Efter varje fight får vi föremål och pengar beroende på hur vi presterade. Presterar man ofta på S-nivå så kommer man ha möjlighet att levla upp sin karaktär snabbare med hjälp av pengarna vi erhåller.

Då jag aldrig tidigare spelat Odins Sphere på PlayStation 2 har jag egentligen ingenting att jämföra med. Känslorna för karaktärerna är genuina och jag känner verkligen för dem från scen till scen. Ibland är dock röstskådespelarna på Engelska något tafatta och då framstår karaktärerna mest som B-skådisar i en dålig teaterpjäs. Men ofta går känslorna genom rutan och rätt in i hjärtat på mig vilket många av Square Enix-spel brukar göra. Det jag efter cirka 25 timmars speltid och avklarande av spelets huvudstory kan klaga på är hur spelet blir väldigt repetitivt. Det behöver inte vara något negativt, men jag hade absolut inte klagat på om jag fått ta del av flera olika miljöer. När vi går igenom Gwendolyns bok, den första spelbara karaktären så får vi besöka både den stora huvudstaden, Odins trädgård och många andra platser. När det sedan är dags för karaktär nummer två, Cornelius, då har vi redan besökt alla platser som han sedan ska gå igenom, vilket gör att denna genomspelning av 5-6 kapitel kommer bestå av att lära sig en ny karaktärs förmågor och egenskaper och den karaktär-specifika berättelsen, men samma miljöer och fiender att ta sig igenom.

odinssphereleiftrasiregameplayone

Vissa miljöer och banor spelar vi flera gånger med olika karaktärer

Odins Sphere: Leiftrasir erbjuder mig definitivt en spelupplevelse jag sent kommer glömma, trots dess repetitiva inslag. Mixningen av dryckerna som ger mig lite extra hjälp vid olika fighter är även det ett roligt och välkommet inslag. Fighterna bjuder på ett högt tempo men ingenting som känns på tok för svårt och överkomligt med tanke på att vi blir graderade vid varje möte. Jag hade hoppats på nya banor och upplägg med tanke på att det här är en remake på en PlayStation 2 titel som släpptes 2008 i Europa, men tji fick jag. Nöjd är jag dock till trots för Odins Sphere är än idag ett riktigt bra spel.

Odin Sphere Leifthrasir

Odin Sphere Leifthrasir
8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • Mysig atmosfär
  • Underhållande fightingsystem

Minus

  • Upprepande miljöer
  • Enformigt