En lönnmördare, en föräldralös flicka, en despotisk kung och en hord av vakter. Så ser startfältet ut i Shadwen – spelet som bär samma namn som karaktären du spelar. Huvudprägeln i spelet är att tiden bara rör sig när du gör det. Kameran kan du panorera, vilket gör att du får obegränsat med tid på dig att spana runt och bedöma läget. Med hjälp av en slags änterhake som fäster på det mesta kan du utöva galen luftakrobatik för att ta dig runt på banorna. Om allt går åt fanders har du alltid möjligheten att helt sonika spola tillbaka tiden för att göra om och göra rätt.

Teoretiskt sett är det en fantastiskt rolig mekanik att kunna pausa och spola tillbaka tiden. I verkligheten gör det att spelet blir lite för enkelt. Om vakterna ser dig så är det slut på det roliga, du dör med en gång, du får inte ens chansen att slåss. Men det går alltid att spola tillbaka. Alltid. Det tar bort en del av spänningen eftersom ingenting är farligt på riktigt. Om du sitter och väntar på att en vakt ska gå till rätt position för att du ska kunna smyga förbi måste du hålla nere Q för att få tiden att gå. Efter ett par minuters väntande, som du ofta har i stealth-spel, känns det krampaktigt konstigt att hålla nere den där tangenten hela tiden.

Shadwentxtscrnone

Helt plötsligt står ungen där och tittar på precis när du sätter kniven i ryggen på en vakt.

AI:n är på det hela taget lite kämpig att ha att göra med. Förutom oövervinnerliga vakter som ibland har höksyn och ibland tycks både blinda och döva så ska du också valla Lily, den lilla flickan, genom banan. Det är vad spelet egentligen går ut på – att få den lilla flickan från start till mål. Hon springer från gömställe till gömställe på eget ackord och det funkar för det mesta rätt bra, men det är inte helt enkelt att förutse när och var hon tänker springa. Det här är viktigt eftersom Lily blir svårt traumatiserad om hon får syn på ett lik eller eventuella mord du begår. I ett senare skede kommer det påverka storyn i spelet. Helt plötsligt står hon där precis när du sätter kniven i ryggen på en vakt. Du vet inte hur hon kom dit, varför hon är där, vilken väg hon egentligen tänkt ta till slutmålet, men de frågorna blir oviktiga eftersom du där och då får välja om du ska ta att ungen blir traumatiserad eller om du ska spola tillbaka. Igen.

Även om spelet är lite väl enkelt och AI:n lämnar en del att önska så är det rätt trivsamt att smyga runt i det här spelet. Världen är rik på detaljer och den där kroken som fäster på nästan allting gör det roligt att flyga omkring på banorna och hitta nya vägar från punkt A till punkt B. Om du utforskar kan du hitta kistor med material som du sedan sätter ihop till bomber och granater. Att utforska ger alltså en del spännande nya verktyg. Tillgången på material är dock begränsad och de flesta saker du tillverkar kan bara användas en gång, sedan måste du göra en ny och du har inget överflöd av material. Välj noga vilka bomber och granater du har råd att använda.

Shadwentxtscrntwo

Tillgången på material är begränsad och de flesta saker du tillverkar kan bara användas en gång.

Jag känner mig superhemlig där jag smyger omkring med Shadwen. Eldar sprakar, trä knarrar och ljuseffekterna är väldigt välgjorda. Små detaljer som att varje individuell låga på ljusen flämtar för sig gör att det känns levande. Knak och brak när du välter saker blir än tydligare i kontrast till de lugna bakgrundsljuden och det blir uppenbart varför vakterna reagerar på konstiga ljud. Grafiken är fin, detaljerad och välgjord, men inte så varierad. Vakterna ser likadana ut, alla tunnor och lådor är likadana även om de staplas olika på banorna. Både Shadwen och Lily känns lite klumpiga i sina rörelser och deras ansikten är tyvärr rätt stela masker.

Storyn känns lite krystad, men det finns mer berättelse i spelet än det först vill påskina. Väntan på långsamt patrullerande vakter mer intressant när de pratar om en despotisk kung och skogen de bränt för att bli kvitt onda andar. Bitarna av bakgrundsberättelsen som jag snappar upp från vakterna bygger på helheten och gör Shadwens uppdrag och mål tydligare. Mellan banorna får du lyssna till Shadwen och Lily när de pratar med varandra och det ger mycket att se hur deras relation utvecklas genom spelet. Den vresiga antihjälten Shadwen visar stundtals upp mjukare sidor som vi annars i lönnmördandet på banorna inte får se mycket av.

Shadwentxtscrnthree

Grafiken är fin, detaljerad och välgjord.

Efter att tidigare ha varit vansinnigt besviken på demo-versionen av spelet så upplever jag den färdiga produkten som ett lyft. För sin prisklass är det ett bra spel, men det är nog samtidigt tur att det inte kostar mer – då hade det blivit svårsålt. Det är ett helt okej spel för sin genre, speciellt för spelare som vill ha ett enklare spel med lite lägre svårighetsgrad. Jag skulle tro att det också funkar bra som en lättsam introduktion still stealth-genren för de som inte testat den tidigare. Pluspoäng för en fullt påklädd kvinnlig antihjälte som protagonist.

Shadwen

Shadwen
7

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • Kvinnlig protagonist
  • Snygga miljöer
  • Intressant spelkoncept

Minus

  • Knasig AI
  • Väldigt enkelt