Den tredje delen av From Softwares Dark Souls-serie har äntligen släppts och Lillbirro har suttit och svurit, svettats och gråtit i harmoni med att skratta och ge ifrån sig glädjetjut. Här nedan kan ni se vilken dom Robert Nilson ger spelet.


Dark Souls 3 är ett spel som lever upp bra till vad föregångarna till spelet erbjudit. Alla titlarna är brutala, skoningslösa och alldeles underbara, framför allt om man gillar spelseriens utmaning som består av ett ”Trial & Error”-tänk. Det är i princip omöjligt att ta sig från punkt A till B utan att sätta livet till för fienderna eller de gigantiska och episka bossarna minst 10 gånger. Däremot känns det väldigt belönande när man väl tar sig igenom ett svårt parti, får död på en av de stora bossarna eller lyckan som uppstår inom en när man skymtar en bonfire.

Bonfire är den säkraste platsen i Dark Souls-universumet. Det är här vi får chansen att andas ut, samla på oss styrka och energi för att fortsätta, och i tidigare spel i serien är det här man även kunnat levla upp sin karaktär, men detta har nu flyttats. I vårat äventyr kommer vi utgå ifrån Firelink Shrine, en plats där vi får tillgång till en Blacksmith som smider samt uppgraderar våra vapen, men det är även här vi kan uppgradera och levla upp våran karaktär. Ni som spelat serien tidigare kommer inte bjudas på speciellt mycket överraskningar sett till spelsystem, utan ni får en ny utmaning att ta er igenom nya områden.

darksoulsthreegameplaytwo

Fienderna är brutala, skoningslösa och alldeles underbara att slåss mot

Men det som gör Dark Souls till ett spel som jag hatar att jag älskar är just utmaningen och att det är ett av de mest skoningslösa spelen på marknaden. När vi dödar fiender får vi ”souls” som används till att både uppgradera dina förmågor men de används även till att uppgradera vapen. Ifall du skulle få för dig att springa runt med flera tusen souls och känna dig modig så bör du omvärdera dina val omedelbart, för ifall du skulle råka ut för en mäktig fiende är det ute med dina souls. Det är nämligen så även i detta spel, dör du så tappar du alla dina souls, och måste ta dig tillbaka till platsen för att få tillbaka dem. Just detta har hänt mig flera gånger och jag ångrar varje minut som jag fortsatt spela när jag vid ett tillfälle tappade över 10.000 souls till en sketen fiende. Men det är just det här som gör Dark Souls så fantastiskt, att det finns en så pass utmanande nivå som gör att vi som spelare knappt kan känna någon säkerhet alls i att gå på nästa fiende eller gå runt nästa hörn i området för all del.

Nytt för den här delen i serien är bland annat möjligheten att ha två olika Estus Flasks, drycker som ger tillbaka liv. Till förmån för alla som spelar någon typ av magiker som kastar magier så har man även nu, till förmån för sina vanliga liv-flaskor, möjlighet att välja Ash Estus Flasks som ger tillbaka Mana. Till en början har vi tillgång till fyra flaskor och väljer du att välja en manaflaska, så har du en mindre livflaska till ditt förfogande. Till viss del känns det som att det här ger spelet ytterligare en dimension i det taktiska tänkandet och en valmöjlighet för spelaren att antingen gå aggressivt fram med flera livflaskor eller lite mer defensivt och mer användande av magier. Jag valde själv det första alternativet och fastnade snabbt på boss nummer två.

darksoulsthreegameplayone

Ibland kände jag mig som en mygga en solig sommardag, tålde ingenting och dog hela tiden.

Vid starten av spelet när vi får veta att vi befinner oss i Kingdom of Lothric och är den utvalde till att stoppa den kommande apokalypsen så hypas spelet upp med några enkla fiender och en relativt enkel boss som jag faktiskt hade tur att klara på första försöket. Efter det här flög mitt mod i höjden och likt Gunde Svan var ingenting omöjligt, tills att jag tog med ut genom den stora trädörren och stötte på nästa typer av fiender. Fiender som slog mig utför stup, högg frenetiskt med sina knivar, eller bossen som fick mig att verkligen hata spelet rent ut sagt. Under flera timmar satt jag fast på en boss vars egenskaper fick mig att framstå som en liten mygga en solig sommardag. Problemet löste jag genom att springa fram och tillbaka bland ett fåtal fiender och göra mig starkare och tåligare, för att tillslut segra. Efter den här händelsen kände jag en oerhörd belöning och en stark dragningskraft till att ta mig vidare till nästa utmanande boss och segra ännu en gång.

Sen finns ju möjligheten att invadera andras spelsessioner eller bjuda in vänner till din värld, men det är något som känns oerhört trasigt och ingenting jag har lyckats med. Här hade jag uppskattat någon typ av tutorial för att kunna njuta av även detta för jag tror att det skulle förhöja spelvärdet och möjligheten att ta sig igenom delar av spelet på ett enklare sätt, inte för att det kanske behövs utan för att det är roligare.

Dark Souls 3 är ett spel som har satt sig på toppen av listan som består av spel att klara av. Spelet bjuder på liknande utmaningar från de tidigare spelen, och trots ett fåtal nyheter lyckas man ändå engagera och fånga mitt intresse. Det något trasiga onlineläget gör egentligen inte mig så mycket då jag älskar den befintliga utmaningen som redan finns, men bara möjligheten att få testa det hade varit roligt, eller invadera någon annans session för att jävlas. Har du spelat något av de tidigare spelen i Dark Souls-serien eller Bloodborne så kommer du definitivt känna igen dig. Det här är nästa generations Dark Souls, men likheterna är slående och det känns mer som en expansion till ett tidigare spel än något annat.

Dark Souls III

8

Grafik

90/10

    Ljud

    90/10

      Spelbarhet

      70/10

        hållbarhet

        70/10

          Plus

          • - Riktig utmanande
          • - Skoningslöst snyggt

          Minus

          • - Trasigt och krångligt onlineläge
          • - Inte mycket nytt från tidigare spel