Det här är det första spelet i Hyperdimension-serien jag spelar, och innan jag fick det här hade jag aldrig hört talas om serien, så jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig.

Spelets story är som följer: Inom Gamingindustrin leds de olika nationerna av CPUer som kan anta kroppslig form. En dag hittar Nepgear, lillasystern till en av de styrande CPUerna, en gammal spelkonsol som hon tar med sig till sin syster, CPUn Neptune, för att undersöka den. När de gör det sugs de in i konsolen till Zero Dimension. Väl där möts de av en postapokalyptisk värld full av monster. Efter ett tag möter dom Uzume, som också är en CPU och tillsammans måste de rädda världen.

Megadimensionneptuniaviitxtscrnone

När man måste slåss mot samma boss sex gånger i ett kapitel

När de väl lyckats ta sig ur Zero Dimension och tillbaka till sin egen dimension har den tagits över av en ond kraft och ingen kommer ihåg vilka våra hjältinnor är. Spelet delas nu upp i olika delar och man får spela som en av karaktärerna i taget. Man får själv välja vilken ordning man gör detta i, deras respektive historier vävs sedan ihop i en överhängande historia. Det jobbiga med det är att varje gång man klarar en del och väljer nästa måste man börja om på den level man var från början och sätta igång och levla upp igen.

Stridssystemet är som många JRPG nuförtiden: en tredimensionell cirkel som man kan röra sig runt i. Det bygger mycket på strategi och placering. Man gör t.ex. mer skada om man står bakom fienden och positionerar man sig rätt kan man träffa flera fiender med samma attack. En del fiender har rustningssdelar man kan slå sönder för att göra mer skada och få bonus-loot. Man måste undvika att klumpa ihop sig då fienderna också kan träffa flera eller alla i partyt om man står tätt tillsammans. Ibland är det bättre att dra sig tillbaka för att heala sig och attackera nästa runda istället. Det finns tre typer av attacker: rush, standard och power och när man använder dom så laddar man upp EXE-mätaren. När den är full kan man använda sina superattacker eller transformera sin karaktär till deras HDD Form eller New Next Form.

Megadimensionneptuniaviitxtscrntwo

Huvudkaraktärerna är allt för klämkäcka, högljudda småtjejer

Spelet i sig är trögt att komma in i, det ges inte mycket till introduktion till stridssystemet och det tar tid att lära sig. Storyn går på i snigelfart och all dialog är textbaserad, ibland uppläst och ibland bara text och det är så mycket text att jag efter ett tag bara sitter och klickar mig igenom för att jag helt enkelt inte orkar läsa allt. Jag läser bara då och då för att ha ett hum om vad det är som händer i storyn. Det är även många skämt om spelindustrin och olika konsoler i spelet, men man måste vara hyfsat insatt för att förstå alla.

På världskartan rör man sig mellan olika noder för att ta sig mellan dungeons och event och där kan man få random encounters med fiender. Efter ett tag är det fruktansvärt irriterande. Det är inte svåra encounters, bara störande, som att man mitt i en konversation måste man slåss mot lite fiender och det händer helt random. Och när man har gjort det måste man välja destination på kartan igen. Det är även väldigt snålt med sparpunkter och när man efter nån timme i en dungeon dör och måste spela om allt man gjort känns off-knappen väldigt nära till hands. Det är även väldigt repetitivt och när man måste slåss mot samma boss sex gånger i ett kapitel, ja, samma boss, inte olika former av en boss, utan samma boss, så känns det väldigt fantasilöst och tråkigt.

Megadimensionneptuniaviitxtscrnthree

Mitt i en konversation måste man slåss mot lite fiender och det händer helt random

Det här känns väldigt mycket som ett spel för fans och inget som en ny spelare till serien skulle ha så kul med. Huvudkaraktärerna är allt för klämkäcka, högljudda småtjejer som av någon outgrundlig anledning duschar tillsammans flera gånger under spelets gång. Det känns farligt nära gränsen för vad som är lagligt att visa i Sverige. Visst, lite bubbel döljer de väsentliga delarna, men det är knappt. Varken musik eller grafik är något minnesvärt, det är där men inte mycket mer. Det är inte dålig grafik, men inte heller i närheten av vad Playstation 4 klarar av.

Om du aldrig spelat Dimension-serien innan så skulle jag rekommendera något annat JRPG. Är du dock ett fan av serien lär du inte bli besviken

Megadimension Neptunia VII

Megadimension Neptunia VII
5

Grafik

5/10

Ljud

5/10

Spelbarhet

5/10

Hållbarhet

5/10

Plus

  • Humorn

Minus

  • Dåligt med sparpunkter
  • på tok för mycket text att läsa
  • Trögt att komma in i
  • Repitiva bossfighter
  • omotiverade duschscener med barn