För ungefär två månader sedan surfade jag runt i jakt på nya anime serier att titta på och som folk på internet rekommenderade, det tog inte lång stund innan namnet Arlsan dök upp. The Heroic Legend of Arslan från början en manga som gavs ut mellan 1994-1996 och är löst baserat på den Persiska litteraturen “Amir Arsalan” Namnet Arlsan betyder lejon på Turkiska.

Arslan: The Warriors of Legend bygger alltså på animen som jag ganska nyligen tittade färdigt första säsongen av. Vad som började ganska segt blev efter bara något avsnitt en personlig favorit. Arslan som är en ung prins längtar att se mer av världen än det slottet och staden i kungariket Pars har att erbjuda. 14 år gammal beger han sig ut för sin jungfrustrid där allt går fel och påbörjar ett långt äventyr som kommer forma Arslan till en stark ledare och konung till sitt folk.

Arslantxtscrnone

Arslan som är en ung prins längtar att se mer av världen

I Arslan: The Warriors of Legend kontrollerar du alltså karaktärer från serien. Förutom Arlsan får vi bland annat ta kontroll över Daryun som med sin lans och häst tillhör en av de högst rankade generalerna i Pars arme, Rövarflickan Alfreed och taktikern Narcus för att nämna några. Efter den totalt misslyckade och obehagliga jungfrustriden måste nu Arslan tillsammans med sina nyfunna vänner ta tillbaka kungariket Pars och sätta stopp för det ockuperade landet Lusitania som vill konvertera Pars befolkning till deras tro om  guden Yaldaboth (alltså handlar kriget mer eller mindre om någon religion, suprise suprise)

För er som spelat något av Koei Tecmo/Omega force titlar så vet ni ungefär vad ni har att vänta, för er som inte har en aning ska jag kort förklara att det är samma utvecklare och utgivare som står bakom både Dynasty Warriors serien, Samurai Warriors serien vilket även dessa faller inom kategorin Hack ‘n slash. Men Koei Tecmo är även kända för Dead or Alive fighting serien samt Ninja Gaiden. Den senaste titeln vi recenserade från de var dock Dragon Quest Heroes: The World Tree’s Woe and the Blight Below och precis som den sistnämnda är detta en spin-off på deras andra serier i Hack ‘n slash genren. Du spelar på kartor där du mer eller mindre slaktar alla fiender i din väg, ibland möter du generaler som tål lite mer än vanliga fiender samt bossar som tål mycket mer.

Arslantxtscrntwo

När jag räknar min K.O count på 1000 känner jag mig övermäktig

Det är ungefär det du faktiskt gör i spelet och i de jag nämnde ovan i samma genre, men det betyder inte att det är tråkigt. När jag räknar min K.O count på 1000 känner jag mig övermäktig och trots att jag sett animen är storyn faktiskt ovanligt bra i ett Hack ‘n slash spel. Med det sagt kan du enkelt trycka på en knapp för att skippa mellansekvenserna. På de olika kartorna ska du uppfylla olika mål och dessa mål kan du klara av för att uppnå olika rankar i spelet. S är högst D är lägst, dessa går ut på att klara mål på tid men även antalet fiender du besegrar. Personligen hatälskar jag detta och mitt tips är – spela igenom spelet först på valfri svårighetsgrad och ge dig först ut på jakt efter dessa när du klara ut spelet, det underlättar då du har högre level och mer skills.

Hästen är din bästa vän men allt travar inte på. När du rider på din häst kan du använda dig av en svag och en tyngre attack, vilket inte är något problem så länge du rider i en riktning men så fort du ska stanna upp eller ha sönder en kista blir det lite problematiskt och kontrollen känns fruktansvärt seg. Resultatet? jag missar kistan gång på gång och hoppar antingen av hästen eller rider runt kistan som en berusad person som dansar runt midsommarstången. Under nästa alla kartor har du tillgång till hästen men du börjar nödvändigtvis inte i sadeln, så ännu ett tips är att kalla på hästen med ett knapptryck (det sparar enormt med tid) Flera gånger måste du ta dig igenom en så kallad “rush zone” som aktiveras med en knapp och gör så att halva din arme rushar fram för att ha sönder barrikader och dylikt, detta är ett ganska skoj inslag men som snabbt blir ganska repetitivt precis som kartorna i sig.

Arslantxtscrnthree

Mellansekvenserna är tagna mer eller mindre direkt från animen

Grafisk sätt påminner Arslan: The Warriors of Legend till en del om Nino Kuni: Wrath of the White Witch, det är lite sådär mysigt animerat blandat med cel shade medan mellansekvenserna är tagna mer eller mindre direkt från animen, vilket är på gott och ont då jag sett den första säsongen blir det inte några direkta överraskningar för mig och även om de är vackra hoppar jag personligen över de flesta. Musiken är helt ok men inget jag direkt lägger på minnet. Dock är röstskådespelarna samma som från animen så det känns väldigt mycket igen och korrekt (jag avskyr dåliga engelska dubbar) så Engelsk text med Japanska röster passar mig perfekt.

Alla dina karaktärer har olika vapen de föredrar att använda sig av men vartefter låses lite fler upp att välja mellan. Dessa vapen har även så kallade weapon arts länkade till dem, så desto mer du spelar med ett vapen desto mer går den upp i level och låser upp nya weapon arts. Personligen hade jag föredragit olika special attacker med karaktärerna beroende på vilket vapen du valt att använda istället för ynka fyra weapon arts per vapen, men man kan inte få allt. Special attackerna är ikoniska för de olika karaktärerna och den helt klart roligaste är Narcus som börjar måla på en tavla, enda problemet är att han tydligen målar så fult att ingen får se men att döma av fiendernas uttryck är det både horribelt och skadande då de tar skada av att se hemskheterna.

Arslantxtscrnfour

Korten är uppdelade i ranker C, B, A, S där S är det högsta kortet

Förutom vapen och weapon arts finns även skill cards som de lite starkare fiender släpper när du besegrar dem, dessa kan du med hjälp av fem till tio stycken synthiesisa för att skapa ett starkare kort. Korten är uppdelade i ranker C, B, A, S där S är det högsta kortet, dock kostar dessa och för att du ska kunna använda tre stycken S kort behöver du vara väldigt hög level. Korten i sin tur ger olika bonusar och det kostar pengar att synthesisa, desto högre desto mer pengar går åt. Fienderna som släpper kort brukar även släppa pengar, men detta är pengarnas enda funktion i spelet vilket är synd då jag hade uppskattat ett lite djupare system med köp av nya vapen m.m.

Sist men inte minst bjuder Arslan: The Warriors of Legend på flera olika lägen att spela. Offline kan du och en vän spela lokalt tillsammans medan free mode bjuder på allt du låst upp i spelets story som du kan spela med valfri karaktär. Ett Onlineläge finns också men det intresserar tyvärr inte tillräckligt mycket för att jag ska ge mig ut på nätet och spela med andra. Koei har även slängt in möjligheten att laga mat innan du ger dig ut i Free mode och du kan hitta gömde receptböcker på spelets kartor men det är inget direkt skoj. Jag tror att Hack ‘n slash genren är lite inne på sin sista sång, det behövs liksom något djupare än att trycka på två-tre knappar kontinuerligt och se en räkning på hur  många fiender du besegrat. Det finns en underhållning i att slöspela men det håller tyvärr inte i slutändan och när det finns annat som ger mer och lockar mig mer finns det inte tillräckligt med intressanta saker för mig att stanna kvar. Som tur är kan du testa demot och själv känna om Arslan: The Warriors of Legend är något för dig.

Arslan: The Warriors of Legend

Arslan: The Warriors of Legend
7

Grafik

7/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

7/10

Plus

  • Vacker grafikstil
  • Trogen anime serien

Minus

  • Håller inte i längden
  • Tråkiga kontroller