Det är med en skarpladdad hjärna, lagom trasig av all julstress som jag grottar ned mig i soffan och ska till att avnjuta detta äventyr. Jag utlovades ett “Mysigt litet äventyr”, men det var då ingen som sa att det skulle vara en kort och njutbar resa med massa mersmak och irritationsmoment som verkligen får fingrarna att klia något frenetiskt.

Med den inledningen tänker jag börja berätta om den känsla som infinner sig direkt när Ether One drar i fartspaken. Den mystiska atmosfären, pastellfärgerna och en person som på något sätt “sätter galler i huvudet” på dig gör direkt att tankarna flyger tillbaka till tiden då Portal var ett spel alla pratade om. Visserligen var det inte mycket pastellfärger i Portal, men ni förstår grejen. När jag recenserar spel brukar jag sälla titta på bilder, trailers eller ens läsa om spelet om jag inte tidigare hört talas om det, det blir bättre då. Mycket riktigt känner jag att min upplevelse av Ether One blev bättre på grund av just detta, jag visste aldrig vad som skulle ske, inte fått se en eventuell lösning på framtida pussel eller liknande. Bara namnet gav mig rysningar på något sätt, som ett skräckspel, men här har vi något helt annat.

eogameplayone

Släng in ett monster eller två så skulle det här klassas som ett klockrent skräckspel

Häng med i svängarna nu, för här blir det lite Inception-varning. Du är The Restorer som med hjälp av en speciell stol i ett ödelagt forskningslabb tar sig in i Jeans huvud, en person som lider av demens. Inte nog med det kommer vi få stå ut med Phyllis, en röst som ständigt pratar med dig om hur viktigt ditt jobb är, varför jag är utvald och allt skitsnack som kommer med dessa typer av arbeten. Fick jag välja hade jag aldrig gått med på att arbeta i någon annans skalle i hopp om att återställa något forntida minne om vart man lagt en penna, förstår ni grejen? Spelet går ut på att vi, i Jeans skalle, ska leta rätt på ledtrådar kring vad som har hänt, och för att göra detta behöver vi finna gömda röda flugor (Sådana fina flugor som man har på fina tillställningar istället för slipsar). Mer än så går inte att berätta, för att inte avslöja spelets utgång eller avslöja allt för mycket av handlingen. Men det är vårat mål, dags att börja jobba mot det.

eogameplaytwo

Det finns en mängd olika pussel, några svårare än andra, som löses på väldigt innovativa sätt

Det största problemet som jag känner att Ether One lider av, är sättet man valt att skapa spelets “Inventory”. Genom världens olika platser kan vi samla på oss saker som manualer om hur saker fungerar, diverse köksredskap, pipor och lite allt möjligt smått och gott. Men varje gång vi plockar upp något vi vill spara, måste vi hoppa tillbaka till vårt hemliga tillhåll, placera saken som vi vill och tror är viktig senare i spelet på en av fyra bokhyllor som vi erhåller, och sedan hoppa tillbaka till fantasivärlden. Det här är väldigt tidsförödande, och kanske det mest irriterande och enerverande moment jag upplevt i år oavsett spel jag spelat.

Som jag nämnde tidigare så är dock Ether One ett atmosfäriskt och modernt “Peka-klicka-äventyr” med en liten tvist, det är vi själva som springer runt istället för att klicka oss omkring i världen. Världen vi rör oss i är oftast helt tom, och det känns lite som ett skämt från och till, eller att någon försöker lura oss. Jag minns ett tillfälle där jag blev så pass rädd att jag nästan var beredd att ge upp att fortsätta spela. Jag tror inte att det var spelets mening att kasta massa objekt mot mig, för det hände bara en endaste gång och jag har inte läst om det någon annanstans i efterhand, men oj vad läskigt det var. Vad gäller atmosfären så är det just pastellfärgerna och den tomma staden som gör det, det känns stundtals som att det bara är en fantasivärld vi befinner oss i, och samtidigt blir man så pass uppslukad av omgivningen att man glömmer själva målet med spelet.

eogameplaythree

Omgivningen och miljön vi oftast befinner oss i är stämningsfull och bjuder på fina pastellfärger

I det stora hela är det här ett typiskt äventyrsspel som kan tilltala precis alla som tar sig an det, men det är inte mycket mer än ett peka-klicka-äventyr, och framför allt är det väldigt tomt på personer att prata och dividera med. Fördelen i och med den tomma världen är att spelet faktiskt är relativt kort. Ständigt sätts det idéer i huvudet på en vilket även det gör spelet mer tilltalande, redan från start sitter jag och funderar “Vad fan är det jag gör här, vad är det där, vart ska jag nu?”.

Ether One

Ether One
6

Grafik

8/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

5/10

Hållbarhet

4/10

Plus

  • Atmosfären
  • Mystisk och välskriven handling
  • Pastellfärger

Minus

  • Oerhört kort
  • Krångligt inventory