Min första upplevelse med ett spel som inte svajade under Nintendos fana var faktiskt Bungies Halo på den gamla krysslådan. En upplevelse som jag mer eller mindre satt med hakan i golvet över just hur snyggt spelet faktiskt var och hur långt fram utvecklingen hade kommit. När jag nu sitter ett par år senare, ett par år äldre och framför allt med en helt annan syn på TV-spel kan jag inte annat än förundras över hur stor och viktig del Bungie har varit under min “uppväxt med spel”. Destiny är ett praktexempel på hur kombinationen av ett avskalat MMO-spel med FPS-genren. Nedan ska jag försöka bena ut vad det är som gör expansionerna till viktiga i Destinys framfärd genom speluniversumet.

Till en början måste jag först förklara min resa med Destiny. Jag fanns med redan från start, upplevde spelets storhet och majestätiska atmosfär, loot-caves och hur det föll väldigt snabbt och platt mot den stenhårda marken när spelarna faktiskt upptäckte hur lite end-game content det faktiskt fanns. End-game content syftar på att erbjuda spelarna som snabbt når högsta nivån en ytterligare utmaning, men här fanns det inte mycket mer än en enstaka Raid vid namn Vault of Glas. I de traditionella MMORPG finns det flera olika delar av end-game content, det handlar om Player Versus Player, Player Versus Environment och Raids, och det är där som jag tycker Destiny verkligen fallit. I och med expansionerna har Bungie delvis lyckats rädda detta, men att det skulle ta så lång tid som det faktiskt har gjort gjorde mig både förtvivlad och irriterad, så pass att jag slutade spela Destiny helt.

Destinydlctxtscrnone

The Dark Below och ger spelarna tillgång till en ny Strike

Det är inte förrän nu när Bungie väljer att släppa de tre expansionerna i ett och samma paket som jag återigen fått mersmak för spelet, dess atmosfär och nya innehåll. Första expansionen går under namnet The Dark Below och ger spelarna tillgång till en ny Strike (tänk er dungeons i traditionella MMORPGS, spelarna går in som grupp, dödar fiender och bossar, kommer ut på andra sidan med nya föremål), samt en ny raid. Raidsen i Destiny är svåra på så sätt att det oftast krävs ett koordinerat lag för att ta sig igenom dessa, sen finns det spelare som klarar av Raidsen och Strikes helt solo, men det är extremfall och finns överallt.

Jag själv har lyckats ta mig igenom den första raiden, Vault och Glas och den som tillkom i och med The Taken King (Expansion 3). Crotas End, som Raiden i The Dark Below heter, är brutalt häftig och oerhört svår. Jag har än så länge bara lyckas ta mig igenom starten där gruppen ska navigera sig runt i en labyrint och blir ständigt jagad av monster. Här krävs det en oerhörd koordination av dina lagkamrater och dig för att ens ta sig igenom, och det krävs ett par försök. Ett stort problem som finns i Destiny rent allmänt är att det lite svårare innehållet kräver att du har vänner som spelar spelet och är duktiga på det. Det finns ingen chans att hitta en grupp i spelet för att exempelvis försöka sig på en Raid eller svårare Strike, utan där står jag helt själv. Fördelen för mig är att jag faktiskt haft ett par veteraner som slagits vid min sida, och därför lyckats ta mig igenom det svåraste innehållet.

Destinydlctxtscrntwo

Trails of Osiris som påminner om Iron Banner fast endast 3vs3

I den andra expansionen, House of Wolves, får vi “The Reef” ute i universum, en plats som är minst lika farlig som precis alla andra platser, och även här bjuds vi på nytt innehåll. Ingen ny raid men däremot en “Trial” vid namn Rpison of Elders där vi ställs inför olika utmaningar under en kortare tid, samt Trails of Osiris som påminner om Iron Banner fast endast 3vs3. Gemensamt för de båda expansionerna är att nivån som din karaktär kan uppnå ständigt ökas. Problemet när denna typ av nivåskalning används är att allt vi tidigare arbetat för att uppnå i grundspelet (de 20-talet timmar vi strategiskt planerat raiden Vault of Glas) är helt förgäves. Första bästa fiende släpper ett föremål som enkelt gör vår hedersamma raidutrustning till skräp, vilket gör att motivationen att faktiskt lägga ner timmar av speltid för att erhålla ett ovanligt föremål, totalt värdelös.

Med de nya expansionerna får vi även möjlighet att upprepa uppdrag för att få en typ av “rykte” till de olika faktionerna. Desto högre rykte, desto högre nivå på föremålen kan vi köpa av faktionen. Även här gäller det att hänga med i svängarna, för det går rätt snabbt att gå upp i nivå, hitta nya föremål och påbörja det ständiga “farmandet”. Om det är något jag hatar över allt annat så är det att utföra samma typ av uppgift, flera gånger i rad, och allt det för att få ett fjuttigt föremål som jag lätt kan byta ut vid nästa nivå. Men sett till det positiva med dessa relativt stora expansioner till Destiny är just det nya innehållet, att det ändå känns fräscht, men Bungie måste fortsätta få dessa expansioner att komma ut till spelarna oftare. Vi stöter just nu på exakt samma problem som tidigare, vi har gjort allt i spelet och väntar med iver på nästa expansion.

Destiny: The Dark Below & House of Wolves

Destiny: The Dark Below & House of Wolves
8

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • Intressanta spelidéer
  • Bra musik

Minus

  • För stort glapp mellan expansioner
  • Höjd maxnivå
  • För lite innehåll