Under mestadels av tiden känner jag hur Fallout 4 som RPG fungerar, och det fungerar riktigt bra. Likt dess föregångare Fallout 3 samt Fallout: New Vegas. Fallout 4 går i det föregående spelets redan fantastiska system och det är gott platser att utforska, riktigt läskiga monster att slåss mot samt utmärkt atmosfär som blandar gore-splatter och oroande ensamhet med mörk komedi. Efter att ha spelat i ungefär 25 timmar tycks jag se ett slut, men känner ändå att jag bara har börjat utforska denna utomordentliga värld, och som det ser ut nu så kommer jag lätt kunna spendera ytterligare ett 100-tal timmar här.

Historien börjar som ett sökande efter din förlorade familj, men utvecklas snart till något mycket mer komplext. Liksom i Fallout: New Vegas, dras jag in i en kamp mellan flertalet konkurrenter om kontrollen över regionen, och måste besluta mig för vilka av deras apokalyptiska filosofier att anpassa mig efter, vilket får mig att tänka både en och två gånger innan jag agerar. Jag är även mycket tveksam till om jag vågar ta sida med andra, då konsekvenserna kan vara förödande. Dock blir jag väldigt sympatisk till visa skurkar, då vissa av dem har en fruktansvärt förståelig story. Även den mest skoningslösa mördaren utvärderas och jag kan se ett spår av mänsklighet.

Fallouttxtscrnone

En kort glimt av tiden före kriget

Äventyret börjar väldigt hastigt, och mycket händer på en gång. Början av spelet är helt otroligt, och jag ger alla tummar upp, samt sjutton glada miner. Efter en kort glimt av tiden före kriget i Fallout’s välbekanta, men udda, framtid låter vi dem återberätta händelserna på dagen då bomberna föll år 2077. Vi har knappt tid att smutsa ner oss i den postapokalyptiska eran innan Fallout 4 kastar in oss i ett stort ögonblick. Du blir given en mäktig rustning och ett riktigt tungt vapen, och placeras i ett intensivt bråk mot seriens mest ikoniska monster. Det är verkligen inte en okonventionell idé för ett spel med en såpass lång historia med bra spel för att ge oss en tidig smak av de kraftfulla leksaker vi få tillgång till senare. Motivationen att arbeta och slita för dem. Jag fann mig själv mindre och mindre berörd utav det faktum att jag kanske behövde ny rustning, då utforskandet var mycket roligare. Hände något som indikerade på att det började bli för svårt så var det bara att vända tillbaka och hoppas på lite loot.

En av de första sakerna som Fallout’s spelare kommer att märka är när du har skapat en karaktär med de mycket användbara “push-and-pull face-sculpting”-verktygen är att hela poängsystemet och egenskaperna har dummast ner ganska drastiskt. Att dra ihop alla karaktärsutvecklingar i ett stort “Vault Boy diagram” gör att allt känns väldigt simpelt. Även om denna rationalisering innebär att jag får ge upp en hel del kontroll över min karaktär så ökar det med varje nivå, det betyder även att beslut om vad jag ska göra med den enda poäng som jag får vid varje nivå har en betydande inverkan. Dessa beslut utgör ett åtagande och är svåra att göra. Vill jag spendera den på en ny “Low-level perk” eller höja nivån på en befintlig perk? Som om jag inte redan har nog av problem, ger Fallout 4’s crafting-systemet ännu mer krav till att samla allt som inte är fastspikat i marken.

Fallouttxtscrntwo

Jag ger alla tummar upp, samt sjutton glada miner

Det är så lätt. Allt för lätt att gå in i en fälla när jag letar efter saker i containrar, och saker som dyker upp när jag kollar runt hörn i byggnader och dylikt. Varje objekt i världen består av materialkomponenter, varav de flesta kan du intuitivt gissa dig fram till vad de är. Flaskor behövs för glas, en skrivbordsfläkt ger dig stål och redskap, samt en rulle silvertejp som är värd sin vikt i guld. Gång på gång fann jag mig själv i ett desperat sökande efter pennor så att jag kunde extrahera bly, som kan användas för skottsäkra skydd. Ingenting är värdelöst skräp, vilket innebär att hantera vikten i din väska är en konstant serie av plågsamma beslut om vad du bör ta med dig och vad du ska lämna.

Värdet av dessa material kommer från deras användning i de uppgraderingsmöjligheter som finns, vilket ger de flesta vapen du plockar upp utomordentlig potential för flexibilitet och livslängd. Hittar du en crafting-bänk med rätt komponenter i hand kan du förvandla en pistol med väldigt kort räckvidd, till ett automatvapen eller sniper med en lång pipa för träffsäkerhet och ett stort stativ för att minska rekylen. Några tillägg är att lasergevär kan applicera brinnande skada, eller dela strålen med hagelspridning. Det bästa är att dessa förändringar inte bara är tweakade nummer i statistiken, utan nästan varje ändring du gör återspeglas i utseendet på din pistol samt skapar ett extremt varierat utbud av vapen både för dig och för dina fiender. På samma sätt låter det nya armor-systemet dig pussla ihop sex delar. Hjälm, bröst, och varje enskild arm samt ben.

Fallouttxtscrnfour

Jag kan inte undgå att gilla grafiken, trots den kritik som kommit ifrån flera sidor

Dräkten min karaktär bär nu har åtminstone en bit från varje större fraktion, vilket återspeglar både hans lojaliteter och hans segrar över fiender. Och naturligtvis kan pansar uppgraderas med hjälp av insamlade material också, även om det tyvärr inte har lika dramatiska effekter som vapen. Armor-systemet lider dock utan inkonsekvens. Jag har flera gånger varit lite för angelägen att hitta en ny outfit, som en smoking eller en Halloween-kostym, för att sedan inte kunna använda dessa. Endast vissa overaller kan ha axelskydd och benskydd fastspänd på dem, trots detta blir det ingen skillnad i objektet beskrivning.

Naturligtvis följer Bethesda Game Studios i sina gamla spår med open-world och det är inte längre huvudstoryn som är det mest gripande. Antalet välskrivna sidouppdrag som du kommer att stöta på bara genom att vandra genom ruinerna i Boston, numera känd som The Commonwealth, är otaliga. Jag fann det svårt att slutföra även de enklaste “Gå hit, sedan dit-uppdragen” utan att hamna på sidospår minst två gånger genom att titta runt. Ett par timmar in i spelet möts jag av ett övergivet serietidningskontor, hur kan jag inte utforska det? Jag måste helt enkelt se vad som finns. En byggnad med huvuden på pålar utanför? Finns det inte bra loot där så är jag körd! Att praktiskt taget snubbla över nya upptäckter som detta gör att jag känner mig som ett barn på julafton varje gång. Eftersom jag anser detta vara den mest mångsidiga Fallout-världen ännu, med förfallna stadsområden, olycksbådande döda skogar, kusliga träsk och ett ödsligt område fast i en radioaktiv dimma så kan jag inte göra annat än att älska utforskningen utav kartan nästan mer än själva uppdragen.

Fallouttxtscrnthree

Fallout’s distinkta “Power-Armor uppför sig nästan som en vandrande pansarvagn

The Commonwealth känns mättad på något sätt. Såpass mycket mer än Fallout 3’s Capital Wasteland. Det är inte längre grått och öde, utan vädret spricker upp stundvis och släpper fram en gnutta sol. Detta kan ses som ett bra inslag, men för min del hör det inte till Fallout-serien. Detaljerna är rätt bra gjorda, trots sin tidiga grafikmotor. Fallout 4 kanske inte är ledande inom alla områden av grafikteknologi, såsom karaktärsanimationer. Däremot kan jag kan inte undgå att gilla grafiken, trots den kritik som kommit ifrån flera sidor.

En annan stor förändring till personligt skydd är att Fallout’s distinkta “Power-Armor” uppför sig nästan som en vandrande pansarvagn som du klättrar in och ut ur i stället för att bära som kläder, och dess bränsle är en begränsad resurs som du måste hitta. Det är en vågad design att använda sig av, då styrningen blir fruktansvärt klumpig. Stark, men klumpig. Det tvingar dig också att använda “Fast travel” för att spara bränsle. Detta kan ses som ett sätt för den late personen, men faktum är att det är fruktansvärt användbart för att överleva. Jag älskar hur varje bit av rustningen kan bli individuellt skadad, repareras, uppgraderade, skräddarsydda, eller till och med bytas ut för andra modeller och designer. Alla dessa uppgraderingar är ett bra sätt att hålla en favoriserad bit av dina saker användbara långt efter deras ursprungliga svaga stats.

Fallouttxtscrnfive

Närstrid är fortfarande grundläggande

Även små förändringar i vapnens stats är viktiga, eftersom Fallout 4’s gunplay känns mer som en typisk FPS än RPG. Upplägget gör att du kan skapa genvägar via din D-pad eller siffertangenterna, så att du lätt kan komma åt stimpacks och andra healing- eller prestationshöjande mediciner och objekt utan att avbryta pågående händelser för att gå in i ditt inventory. Dock ville jag inte använda dessa, då planeringen och att få titta på de slow-motion skjutningarna fortfarande är en stor belöning för ett väl utfört arbete.

V.A.T.S blir väldigt repetitiva när de används för mycket, och det blir lätt för mycket. Visst, men det finns fortfarande gott om fara. VATS saktar ner tiden, inte stoppar den, så kulor flyger fortfarande mot dig även när du väljer vilken del av din fiende som du vill separera från deras övriga delar. Dessutom kan ett nytt manuellt aktiverad Crit-strike-system och förmågan att avbryta din Slow-mo ge mycket välbehövd kontroll i dessa händelser. Närstrid är fortfarande grundläggande, men exempelvis dataintrång och omkodning av närliggande robotar/turrets är även mycket användbart för att krossa och blockera av fiender. Världen, utforskningningen, crafting, atmosfären och storyn i Fallout 4 är alla viktiga delar av denna enormt framgångsrika titel. Att skaffa starka kamrater och sympatiska skurkar gör detta till ett äventyr som jag definitivt spela mer utav. De tekniska problemen med grafik och dylikt går att förbise utan problem. I mitt tycke vill jag påstå att Fallout 4 är det bästa i sin serie. Utan tvekan.

En Andra åsikt:

Fallout 4 är en titel som har varit väldigt efterlängtad av många gamers. När ett spel uppnår en viss hype blir det extremt stora förväntningar på det spelet och det är sällan all hype väger upp. I Fallout 4 fall gör den det samtidigt som den inte gör det. Storyn är intressant, miljöerna vackra, men samtidigt är det en gammal motor och det känns som jag spelar Fallout 3 igen. Trots detta finns så mycket nytt så jag blir mer än nöjd. Min hund och min stad är mina egna, mina äventyr jag ger mig ut på likaså. Precis som andra open world-titlar behöver du som spelare inte följa storyn till punkt och pricka, du kan utforska själv och det älskar jag verkligen. Nästa gång Bethesda ger ut ett Fallout vill jag dock se en ny motor och lite annorlunda story. 8/10 – studio23

 

Fallout 4

Fallout 4
9

Grafik

8/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

9/10

Plus

  • Kul att spela
  • Underbar spelvärld

Minus

  • Inte senaste grafikmotorn vilket syns
  • Små buggar