När jag var liten, närmare bestämt fyra år, såg jag något på TV som inte bara förändrade min syn på robotar, det följde även med mig in i vuxenlivet. Jag pratar självklart om Transformers (och inte Michael Bay-versionen; Hasbro ska det vara!) När jag hörde att Activision skulle släppa en Transformers titel var jag en aning skeptisk, när jag sedan fick reda på att detta skulle göras tillsammans med PlatinumGames (skaparna bakom Bayonetta, Vanquish med flera) blev jag fruktansvärt hypad. Ni vet dock hur det brukar vara med hype…

När spelet drar igång dras jag osökt tillbaka till den gamla goda tiden: G1, där allt startade för Transformers. För de inbitna och trogna fansen kallas den första säsongen Transformers numera för G1, och är så långt ifrån Michael Bays filmatisering av filmerna det bara går. Istället för det lite vuxna, humoristiska, metalliska möts vi istället av pastellfärger, oproportionella karaktärer och en alldeles fantastisk känsla när PlatinumGames ändå lyckas väcka de gamla känslorna från serien till liv igen. På något sätt har utvecklarna valt att titta till de detaljer som ändå på något sätt definierar den gamla skolan, bara ett exempel är då Optimus Prime försöker upprätthålla kontakt med basen, genom att klassiskt hålla upp armen mot munnen och örat, jämfört med hur det fungerar i dagens filmatiseringar.

Transformersdevtxtscrnone

Bumbelbee kräver avstånd till fienderna, medan Optimus Prime fungerar bättre i närstrid

Transformers Devastation är ett klassiskt Hack ‘n’ Slash spel kan jag djärvt påstå, det är både fartfyllt och underhållande med fantastiska scener och dessutom så lånar originella röstskådespelare sina röster till spelet. Vi bjuds faktiskt på en mindre stad där vi kan röra oss tillsammans med motståndaren. Transformers: Devestation skiljer sig egentligen inte jättemycket från de tidigare nämnda spelen då vi spelare erhåller en kontroll så nära perfektion vilket gör spelet roligare bara där. Robotarna slåss oftast, vid ett knapptryck kan robotens puffra även skjuta iväg en kula eller två, eller där en vältajmad dodge av motståndarens slag ger dig möjligheten att gå in i en typ av slowmotion, där motståndaren agerar fri slagpåse under några sekunder. Kontrollen är i sig så nära perfektion att det är löjligt, och det finns aldrig några frågetecken kring hur min robot ska föra sig.

Det är ju ändå robotar vi pratar om, och robotar tål en del, så varje fight kan pågå åtminstone ett par minuter. Under tiden känns det aldrig riktigt enformigt, för på något sätt har PlatinumGames ändå lyckats göra en så pass stor variation på slagsmålssekvenserna, möjligheten att transformera sig till fordon och liknande så pass tajt att jag aldrig riktigt uppfattar att det gått ett par minuter. Men allt handlar inte bara om fighterna, ibland ploppar det upp kistor på banan som kräver något typ av pusslande för att få upp. Ibland kan det handla om att utföra ett mindre uppdrag på tid, förstöra vissa föremål eller liknande för att kistan ska öppnas. Att transformera sig till fordon känns oftast väldigt motiverat utifrån spelets upplägg, och aldrig har jag upplevt någon transformation som onödig. Genom att utföra bonusuppdragen erhåller vi fler föremål efter slutet av banan. Med dessa kan vi skapa nya vapen, uppgradera vapen men i det här systemet finns det inget ordentligt djup som jag upplever. Visst, alla dessa segment när man kan uppgradera och “skapa sina egna vapen” är rätt ballt, men när det inte finns någon direkt tyngd i att jag skapar ett nytt svärd, då jag under nästa bana kommer få ett bättre svärd känns det väldigt onödigt och rent utsagt tråkigt att skapa vapen.

Transformersdevtxtscrntwo

PlatinumGames lyckas väcka de gamla känslorna ifrån serien till liv igen

Transformers i all ära, och där har jag mycket minnen ifrån barndomen. Jag satt själv och lekte med en svinstor Bumbelbee-leksak och var häftigast på gården. I Transformers: Devestation får vi välja mellan fem olika autobots att spela som, alla med egna förmågor och egenskaper som allt eftersom kan uppgraderas och bli ännu bättre och starkare. Beroende på valet av Autobot kommer du som spelare att behöva anpassa din spelstil. Bumbelbee kräver avstånd till fienderna, medan Optimus Prime fungerar bättre i närstrid. När det kommer till själva progressionen i spelet finns det ett relativt högt omspelarvärde, men spelbarheten känns uråldrig och tråkig. Visserligen är det en härlig atmosfär, men oftast känns det mer som att vi blir placerade i en helt död stad. Likaså gäller det något poänglösa systemet att uppgradera vapen och liknande, för ju längre in i spelet vi kommer desto bättre vapen får vi. Jag har inte märkt någon markant skillnad på de vapen jag väljer att utrusta mina robotar med, förutom möjligen utseendet om inte det bara är en illusion.

Men jag känner mig absolut inte sviken på något sätt av PlatinumGames av den upplevelse jag erbjuds. Jag får slåss, skjuta, springa runt och leka cool med bumblebee, men jag hade önskat mig något typ av djup i spelet. Omkring fem timmar spenderades i spelet, sen tog det slut på tok för snabbt. Här hade jag önskat mig större miljöer, bättre detaljrikedom och framför allt ett vapensystem eller rollspelssegment som är värt att ödsla tid i. Röstskådisarna från G1, den tidigare transformersserien är tillbaka och gör att jag känner mig bekväm och verkligen känner den nostalgiska ådran pulsera inom mig, men det väger tyvärr inte upp alla små missar och engagemanget i spelets berättelse. Jag har fått ta del av en bit TV-spels historia, en sådan som verkligen riktar sig till de trogna fansen av Transformers-serien. Det är inte ett av spelmarknadens bästa spel, men definitivt ett av de kanske mest fartfyllda och mysiga på samma gång.

En andra åsikt:

Transformers har en väldigt stor plats i mitt hjärta. Transformers var det bästa jag visste som barn, namnet anammade jag till min hiphopgrupp fast då felstavat för att undvika stämningar och annat kul från Hasbro. När PlatinumGames tog steget tillsammans med Activision och skapade Devasation var jag milt imponerad, tills den första trailern dök upp vill säga och jag kände mig som barn på nytt. Nu har jag spenderat en hel del tid med Hack ‘n’ Slash spel som är helt okej, med helt okej menar jag underhållande men det saknar djup. Transformers Devastation klarar sig på charmig grafik och fruktansvärt tighta kontroller med episka ljudeffekter och röstskådisar, det är dock inte en titel som håller såpass länge som jag önskar, det är heller inte så öppet som jag ville. Transformers Devastation är helt enkelt en hyllning till 80-talets gyllene tid och det är en titel som framkallar enormt mycket känslor inom om mig, och INGET spel eller film kommer någonsin kommer på samma plats som tv-serien från barndomen, men det gör på ett sätt ingenting då jag inte är ett barn längre och kan uppskatta det nostalgiska i Devastation ändå, fast på mitt alldeles egna sätt.
7/10 – Studio23

Transformers Devestation

Transformers Devestation
6

Grafik

6/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

4/10

Plus

  • Nostalgiska drag
  • Fantastiska röstskådespelare

Minus

  • Tråkigt grafiskt gränssnitt
  • Rollspelssegmenten känns ofärdiga
  • På tok för kort