Ända sedan Beta-testet och vår stream här på CtrlAltElite har vi sagt att Vermintide bara är en hack’n’slash-version av Left 4 Dead 2. De oändliga horderna av Skavens, Warhammers väletablerade råttfolk, strömmar likt de zombiehorder vi är vana vid från både film och spel – till och med variationerna på råttorna påminner om antagonisterna i L4D. Men efter några timmar av speltid i Vermintide är det där likheterna tar slut.

Fyra spelare tar kontroll över varsin av de fem spelbara karaktärerna med sina egna signaturvapen och hjälps sedan tillsammans åt med att separera så många råttdelar från respektive råtta som möjligt. Har du inte tre vänner eller tid till att vänta i spelets lobby, tavernan, kan du låta botar fylla deras platser och återigen snabbt spatsera ut på slaktäventyr. Varje karaktär bidrar med en personlighet på slagfältet och interagerar med varandra över saker som sker runt omkring. De sjunger, skryter, hotar och skojar. De ropar efter hjälp när de blir överfallna eller annonserar när de hittar flaskor för att fylla på ditt liv.

vermintide_chars

Varje karaktär bidrar med en personlighet på slagfältet och interagerar med varandra

All strid sker nästan uteslutande med ditt närstridsvapen. Varje karaktär har dock något form av projektilvapen, t.ex. pilbåge, magisk stav eller bössa, men dessa slösar på ammunition och är ofta dyrbart mellan de olika påfyllningsstationerna. Detta betyder att du oftast är rakt upp i ett överbett och svingar svärd, yxa, hammare eller dolk in i ett hårigt litet ansikte och får bevittna maximalt med blodsstänk. Och det är med en gnutta sadism, glorifiering av splatterfilmer och nöje som detta avnjuts alltmedan ljudet av ett frenetisk klickande på datormusen fyller ditt pojkrum. Man blockar, knuffar undan och laddar upp sin powerattack för att på bästa och snabbaste sätt döda endast en av de hundratals Skaven som väller upp ur hålor, över murar och runt hörn.

Men det är inte i det flytande melee-systemet som Fatsharks senaste titel roffar åt sig poäng. Det är snarare i det delikat utformade tävlingselementet som genomsyrar spelet. Där spelet tar slut efter tretton banor börjar klättringen mot toppen och sökandet efter ny loot ta över spelet helt. Då spelet är helt onlinebaserat och kräver noga uträknad strategi för att klara de högre svårighetsgraderna (allt över Normal) belönar spelet gruppens prestation. Varje bana har dolda, så kallade, grimoires och tomes. Dessa, tillsammans med slumpmässigt hittade bonustärningar, kommer efter varje avklarad bana att avgöra vilken loot du kommer att få och dessa delas av hela gruppen, så se till att plocka upp dem!

vermintide_ogrerat

Svärd, yxa, hammare eller dolk in i ett hårigt litet ansikte och får bevittna maximalt med blodsstänk.

Här kommer Warhammers bordsspel göra sig påmind där du får kasta virtuella tärningar som avgör om du får ett futtigt plastsvärd eller en fläskig bössa. Kastet blir precis lika rättvist som orättvist då du kan vinna något absolut värdelöst eller det bästa vapnet för den svårighetsgraden du har spelat på och här det spelar det ingen roll hur bra eller dåligt du har presterat; allt sker slumpmässigt. Fatshark serverar dig även den kallsvettiga verkligheten genom att presentera loot för alla karaktärer, inte bara den som du favoriserar. Detta kan antingen leda till frustration eller att du väljer att testa den där lilla dvärgen bara för att han nu har en frän hammare som du vill leka hjärnkirurg med. Oavsett vad så tvingas du omvärdera din spelstil var och varannan timme och det är vad som ger Vermintide så många fler lager än vad man kan se vid första anblick.

Det är inga svårigheter att manövrera din karaktär, däremot känns attackresponsen väldigt obalanserad mellan klasserna. Något som jag reagerade på var att man ibland fastnar när man springer efter råttorna för att sedan märka att det tydligen var något litet vedträ som helt magiskt inte gick att gå över. Detta uppstod även i vissa trappsteg eller när jag försöker komma in i vissa dörrar, helt plötsligt är det en osynlig vägg i vägen och detta skapar en fruktansvärt onödig frustration. Jagas man av ett pack råttor eller en Rat Ogre som flåsar dig i nacken blir det ett rejält stressmoment och en barriär som inte skall finnas där kan leda till förödelse. Det uppstår även så kallad “rubberbanding” vid vissa tillfällen, vilket innebär att när du flyr från stans största råtta som lätt kan krossa dig till en blöt pöl, flyger du tillbaka in i famnen på honom.

Atmosfären bjuder in till en dystopisk värld överfylld av vapenbärande råttor. Det är på något sätt lika mysigt som det är bedrövligt. Det är lätt att hoppa in i en redan påbörjad match eller att skapa en egen tillsammans med antingen vänner eller botar. Det här är ett spel som kan vara precis det du vill att det ska vara: antingen låter du dig uppslukas av att bli bäst eller så spelar du en tjugominuters-runda när du känner att blodstörsten blir för överväldigande. Vermintide är lika förlåtande som det är utmanande, det är du själv som bestämmer. Det här är ett bra spel som jag ser fram emot att se utvecklas till något riktigt stort!

En andra åsikt:

Jag kan inte komma ifrån hur likt Left 4 Dead 2 Warhammer: Vermintide är. Till och med grafikens kvalitet är så gott som likadan. Den är fortfarande lite grov i kanter och känns inte fullt renderat, vilket resulterar i en känsla av att spelet är några år gammalt. Jag får ingen känsla av djup och kontrast mellan de sönderfallna murarna och stenarna. Gräset ger inte en autentisk känsla, utan allt känns gummiaktigt. I helhet känns kartorna bra, även om de är få. Det är med fasa jag tar mig fram i en blandning av hastighet och skräck för att höra ett ljudhorn mot horisonten. Tråkigt nog kommer det ett pack med Skavens, och allt blir ett kluster. Sju stycken står i varandra, och allt jag behöver göra är att attackera snabbt, och stå still för att klara av den här utmaningen. En hiss skall däremot utlysas till spelljudet och musiken! Vilket ljud! Jag känner mig indragen i spelet enbart av den faktorn att musiken väcker känslor i mig som får min puls att gå i topp. Den frambringar den hotfulla, mörka och behagliga känslan som vilar över spelet. Inte minst i reflektionerna som studsar mot vapen, blod och vatten. Det kittlar ögonen i välbehag. 7/10 – Mastodonium

Warhammer The End Times: Vermintide

Warhammer The End Times: Vermintide
7

Grafik

7/10

Ljud

6/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • Roligt combatsystem
  • Replay-value
  • Gött splatter

Minus

  • Kort campaign
  • Frustrerande loot-system