Ända sedan 2010 har jag glatt väntat på att få spela Legacy of the Void och redan då utlovade Blizzard att de skulle leverera varje ras-specifika kampanj med ett års intervall, men när 2011 kom och Heart of the Swarm inte fanns i sikte så började intresset för StarCraft II svalna och inte bara hos mig, utan även på streamingsidor så började spelet tappa tittare. Men nu, 2015, har jag äntligen fått chansen att spela klart den episka saga som Blizzard bjuder på i StarCraft II.

Så var börjar man egentligen recensera ett sådan här spel? Jo jag börjar självklart med helhetskänslan. Spelet levererar en otroligt bra single playerkampanj, där man står som de starka och stolta Protoss. Som vi sedan tidigare vet har Zeratul försökt hitta den sista delen av den mystiska Xel’Naga-profetian för att kunna förhindra att Amon återkommer. Det är egentligen det som sparkar av hela kampanjen, men för att undvika att avslöja något, så får jag nog summera det hela till:

Starcraftiilotvtxtscrnone

Dessa även kända som Dark Templars

Kampanjen är bra, den är intressant och för en gång skull så får jag lite känsla för vad Protoss egenligen är för några, vilka splittringar som finns i deras samhälle och varför Nerazim (dessa även kända som Dark Templars) bor på en egen planet. Det enda egentligen negativa jag har att säga om kampanjen är att jag upplever den för kort, det tog mig avsevärt kortare tid att klara Legacy of the Void än de tidigare kampanjerna.

Men vad är det egentligen som är nytt i Legacy of the Void? I vanlig ordning har Blizzard gjort som så att i kampanjen finns det väldigt mycket nya enheter, men av respekt för er som inte spelat Legacy of The Void ännu så kommer jag inte att gå in på vilka de är, utan det bör upptäckas när man spelar kampanjen. I multiplayerläget så har ganska så mycket hänt, primärt skulle jag vilja peka ut följande stora ändringar:

Mineralfälten innehåller nu 1000 mineraler istället för 1500 och Vespene Geysers innehåller enbart 1700 gas, istället för 2500, detta för att tvinga spelarna till att expandera tidigare. Man börjar med 12 arbetare istället för 6, detta för att skapa en snabbare spelstil. Då det även inkommit en hel del nya enheter så tar vi oss en titt på några av dem:

Starcraftiilotvtxtscrnthree

En hel del nya enheter

Terran:
Liberator: En väldigt stark flygande enhet som skjuter på andra flygande enheter, men som har ett läge där den, likt en Siege Tank, kan fälla ut större kanoner och skjuta på markenheter.
Cyclone: En mobil tank som kan använda sig av en “Lock on”-funktion som gör att den kan röra sig och skjuta samtidigt.

Zerg:
Lurker: En favorit i repris, utvecklas av Hydralisker och kan enbart attackera när den är nedgrävd. Kan bara anfalla marktrupper, men har en bra AOE/splash skada som träffar allting i en linje.
Ravager: En ny enhet som utvecklas av Roacher, har en attack som heter “Corrosive Bile” som fungerar som en granatkastare. Fungerar bäst om man är bra på “micro management”.

Protoss:
Disruptor: Snabb och lätt, tanken med en Disruptor är att ta sig in i motståndarens klump med enheter och aktivera “Purification Nova”. Enheten blir då odödlig och efter 4 sekunder så exploderar den (utan att ta skada) och gör en enorm AOE skada på motståndarna.
Adept: Ny enhet som specialiserar sig på att ta ut fiendens lätta enheter, och som dessutom kan frammana en odödlig skugga som man kan styra och efter några sekunder så teleporteras Adepten till sin skugga.

Så vad med har egentligen hänt i StarCraft II? Jo det har kommit en nytt spelläge som heter Archon, som är som en vanlig 1-vs-1 match där man är två spelare i ett lag, som möter antingen två andra spelare i ett lag, eller en spelare som valt att ge sig på två motståndare. Det är extremt roligt att spela Archon, då det i början blir många konstiga beslut, där jag som en spelare börjar bygga på något och min kompis får för sig att göra något annat. (Ett tips: prata ihop er innan ni börjar om vem som ska sköta vad). Det har även kommit automatiserade turneringar, vilka körs dagligen där vem som helst får vara med och tävla mot spelare i alla klasser. Detta är en ytterst kul funktion då man får lite mer tävling i sina matcher än i vanliga fall där man sitter och trasslar på Laddern.

Sist men inte minst så har det kommit “Allied Commander” vilket är ett objekt baserat co-op läge där man ihop med en vän spelar mot datorn med hjälp av de olika hjältarna som man tidigare bara sett i kampanjen. Det finns ett gäng olika banor som man kan ge sig på, och personligen så tycker jag att det är ett välkommet inslag i vardagen.

Starcraftiilotvtxtscrntwo

Det finns ett gäng olika banor som man kan ge sig på

Sedan finns det ju alltid lite saker runt omkring som man kanske inte alltid tänker på. Dessa är bland annat ljudet, vilket inte riktigt lyckas fånga mig. Visst finns det några nostalgiska toner som man kan höra i bakgrunden, men framförallt så är det ju “My life for Aiur” som man hör mest av vilket leder till att musiken faller bort lite, då man vill höra allt snack som din hjälte håller på mig i stridens hetta. Sedan har vi grafiken, som kanske inte har ändrats så mycket sedan 2010 men i ärlighetens namn så fungerar den bra, det är inget nämnvärt att klaga på.

Slutsatsen är enkel: Även fast spelet har 5 år på nacken, så lyckas Blizzard få det att kännas helt nytt, och helheten av den halvbra musiken och den halvbra grafiken kombinerat med den otroliga berättelse man ger sig ut på är makalöst bra. Det finns inte en chans att man tänker på att musiken är sådär, och inte heller tänker man på de små felen som finns i grafiken för i sin helhet är spelet perfekt.

StarCraft II: Legacy of the Void

StarCraft II: Legacy of the Void
8

Grafik

5/10

Ljud

6/10

Spelbarhet

10/10

Hållbarhet

10/10

Plus

  • Storyn
  • Flera nya spellägen

Minus

  • För kort kampanj